fredag 27 mars 2009

Sumpan är ljuvligt och minnet är väck

Oj vilka fina omgivningar det finns där sonahjärtat bor. Gjorde hela Sundbyberg med omnejd igår. Två fågelsjöar finns det. Fullt med vackra ståtliga Kanadagäss och massa andra sjöfåglar som jag aldrig sett. M har ju skaffat ny och större lägenhet så det var ju för att inspektera den som vi åkte till stora staden Stockholm. Den var stor och ljus och jättefin. Om än väldigt sparsmakad. Han är ingen vän av småmysiga detaljer min gode son. Men det är ju hans hem och hans liv och han trivs ju alldeles förträffligt själv. Men lika go och glad som alltid. Samma härliga spontana unge som det alltid varit. Framgångarna har inte gjort någon förändring där inte =)))
Det var jätteskönt att komma hemifrån ett tag. Det behöver man ibland. Det är så sant som det är sagt. Barnen är det bästa jag gjort.

Men mitt dåliga minne däremot kunde jag gärna sälja till någon som behöver det bättre. Glömde barnens termobyxor i Ms ryggsäck. Liiite långt att hämta hem. Så här står jag nu och måste ut i smällkalla Mars och försöka hitta vinterkläder i butiker som håller med bikins och badbyxor. ÅÅhh blir galen. Det är så tyyypiskt mig. Gick två varv i hans lägenhet för att kolla att jag inte glömt något men ringde det en klocka?? Nähäe dåå. Vaaar ska jag hitta vinterkläder? Ni som läser får gärna lämna ett tips. Coop, Maxi, HM, Lindex, KappAhl, Sportaffärerna samt en svindyr butik på A6 redan avhandlade. Enda jag hittade var en overall för 1300 spänn och det håller liksom inte för ett lågavlönat köksbiträde när man har två att köpa till.

Dagens middagstips: Knaperstekt bacon med stuvad spenat muuummms

onsdag 25 mars 2009

Stor bil och god vilja

Jaha så har man då packat litegrann till Stockholmsresan. Vi åker i kväll. Försöker reducera packningen till minsta lilla. Men nedrans vad mycket bråte det behövs när man har kottar med sig. Bilen är i allafall en pärla. Ford Galaxy guldmetallic. S tycker att den är nästan lika fin som en sportbil. Far i huset tycker att den är praktisk som inte drar så mycket bränsle som den gamla trotjänaren i garaget. Själv är jag glad för priset. Tur att man har goda vänner :))) Nu ska jag steka ägg till mackorna på färden.

tisdag 24 mars 2009

Sportbil ska de vara

Snön den öser ner och pulkorna har åkt fram igen. Barnen är superglada och mor i huset ler i mjugg. Behöver bättre torkmöjligheter i den här förb. lägenheten.

På torsdag bär det av till stora staden Stockholm. Då vår gamla trotjänare till Volvo inte är helt kurant så funderar vi på hyrbil. Vi tittade lite på de olika modellerna och sonen gav sig livligt in i diskussionen. Men mamma sportbil ska de vaaaaaa. Den är ju jätte fiiin. Nja lilla gubben. Den finns det ju inget tak på. Johoooe dåååå. Titta i bagaget =))) Fem år är han men bilar kan han bättre än mor sin.

söndag 22 mars 2009

Gud, knäont och annat gnäll

Idag har vi varit i kyrkan och sett våra barn sjunga. Alltså vår präst är bara så genial. Varje gång vi går i kyrkan så skrattar jag så att jag nästan kissar på mig. Han är så långt ifrån man kan komma barndomens skräckinjagande präst som pratade om domedagen och syndens näste. Idag höll han hela predikan med en bebis på armen som han lånat från första rad. Och predikan och predikan... Jag vet inte om man kan kalla det predikan att berätta om hur viktiga alla små, små ljus som lyser är. Hur viktigt det är att gå egna vägar och att göra egna val i livet. Och hur viktigt det är att vi alla har rätt att känna oss små och ledsna ibland. Han delade ut barnens bibel till de små idag och alla som ville "flyga" fick göra det. Han kastade upp de busiga femåringarna i luften och fångade dem. Han sa att barnskratt är bland det vackraste som finns på jorden. Sen tog han en kasperdocka och spelade en sketch så att alla vuxna också fick skratta. Sen sjöng alla barnen tillsammans med honom och jag vet inte vem jag tittade på mest. Prästen som skulle likna en groda eller barnen. Himla kul var det i alla fall. Efteråt när jag frågade honom var han får allt sitt nytänkande ifrån. Jag menar svenska kyrkan är ju ändå rätt känd för att vara stelbent. Då svarade han att den största synden man kan göra är att glömma bort barnet inom sig. Det är barnen som är livet. Himla klokt sagt tycker jag.

Nu ska jag gnälla lite. Jag har så förbaskade ont i knät så jag vet inte om jag ska skrika, stöna, eller hålla käft och gå till doktorn. Tog en värktablett innan jag gick ut o gick i går. Jogga gick inte. Det gjorde inte mer ont när jag rörde på mig men så fort värktabletten släppte så ... ja satan alltså. Tänkte vänta en vecka och se om det går över av sig själv.

Sen tänkte jag gnälla lite på vädret... jag skiter i det. Jag tar på mig en extra tröja i stället. Dagens middagstips är Dillkött och kokt potatis ... muuuummms

torsdag 19 mars 2009

Sol ute sol inne.

Idag har jag städat hela förb dagen. + suttit på akuten med en sjuk gubbe. Muskelinflamation mellan revbenen.Jo tjena. Sen hämtade jag barnen på dagis och vi tillbringade fyra timmar ute i sandlådan. Solen lyste från en klar blå himmel och mellanmålet intogs i gräset. I morgon är både jag och gubben lediga så nu blir det fötterna på bordet, en b-film och jordnötter samt "något kallt" att dricka. Slut i både själ och hjärta efter en stressig vecka. Små barn och gamla föräldrar är för mycket ibland för en medelålders kärring. Skål

onsdag 18 mars 2009

Sjuktransport och Tussilago

Idag var jag och hämtade far på sjukhuset. Eller hämtade och hämtade. Jag var ledsagare på en sjuktransport. Himmel det var en upplevelse. Far var orolig och kunde inte förstå vad som skulle hända. Hur jag än förklarade så var han helt blockerad av att han måste byta miljö igen. Strokepatienter har ju den förmågan att komma och gå i medvetandegrad. Trygghet och att känna igen sig är ju så viktigt. Han trodde att han burit sig illa åt eftersom han inte fick vara kvar. Gång på gång förklarade jag att han var färdigbehandlad och att han skulle tillbaka "hem". Så kom då Mr Stress in farande. Snubben som skulle köra oss. Alltså han kommer få hjärtinfarkt vilken dag som helst. Slet och drog i allt. Lät mig köra båren när han talade i mobiltelefon. Körde som en galning i bussfilerna och hittade inte dit han skulle. Jag var glad som en tokig när vi väl var tillbaka på "hemmet" vid liv.
Så kände han igen sig tillslut då far. Han blev så glad att han skulle upp till på kuppen trots att han inte stått på sina ben på över en vecka. Men upp kom han tillslut i rullstolen och sen käkade han ostkaka som en galning för att sen somna som en stock i sin egen säng i sina egna kläder. Så är han då äntligen smärtfri. Lite surt att det skulle krävas ett sjukhusbesök för att omvärlden skulle förstå hur ont han hade. Nu kan jag nog äntligen få slippa nattliga telefonsamtal för en tid framöver. Skönt att kunna släppa och inte behöva ta med sig hans bön om hjälp.

På vägen hem tog jag årets första bild på Tussilago... Trodde jag. Det var bara det att jag hade tryckt på inspelningsknappen istället... Suck jag och tekniken. Ska bespara er den inspelningen till hälften på mina fötter. Nu ska jag ringa och störa gänget i Sälen. De tre största är där och förlustar sig i solen. Hur fuskit är det på en skala =)

tisdag 17 mars 2009

Frukostgröt med kalla fingrar

Idag lyste morgonsolen in från en klarblå himmel. Barnen skuttade glatt ur sängarna och var mycket snabbt på språng efter solglasögon, sommarkläder och tofflor. Morgongröten skulle intagas på balkongen helst iförd baddräkt. Efter diverse övertalning blev det en kompromiss. Gröt på balkongen men med tröja, byxor och viktigt INGEN JACKA FÖR DET ÄR SOMMAR. Mor i huset försökte förklara att det inte ens är ordentligt med vår än men det är nackdelen med att ha två barn i samma ålder. Man blir liksom nedröstad. De håller ihop och på något sätt så blir man lite lätt i underläge.
Lite senare på väg till dagis efter att lille S tagit på sig tre lager kläder utan att gnöla det minsta. Han frös nämligen som en besatt på balkongen. Men det skulle icke erkännas.Säger han mycket bestämt: Det ÄÄÄÄRR sommar mamma... fast bara lite. Jo pyttsan. Det blåste halv storm. Det tyckte i allafall jag.

måndag 16 mars 2009

Knack knack


På väg till dagis hittade vi äntligen våren. Även om till och med April brukar bjuda på åska, snö och driv is så talar den lilla snödroppen sitt tydliga språk. Våren knackar på dörren. Lilla L föll på knä alldeles lyrisk; Mamma, mamma titta Droppsnöar. Nu får vi snart springa barfota ute igen!!!
Jaaa, mamma håller tummarna att solen snart är här för att stanna. Fy sjutton vad man är trött på termobyxor och stövlar. Snart,snart kommer Foppisarna fram.

söndag 15 mars 2009

Integritet

Idag har vi latat oss så det är rent löjligt. Strosat på A6. Ätit ute idag igen. Jag saaaa ju att det kunde bli en vana. Träffade på en kusin som jag inte sett på evigheter. Hon och hennes man hade haft inbrott i sitt hus när de var i Stockholm. Hon var jätteledsen. Alla hennes smycken och alla deras värdesaker var för evigt borta. Det värsta var att många av smyckena var handgjorda av hennes bror. Sådant går ju inte att ersätta med pengar. Men mest ledsen var hon för att någon varit och rotat i alla deras saker. Tänk va hemskt att bli så kränkt. Hon var mörkrädd innan. Nu kan hon inte sova alls. Inte barnen heller. Någon tog sig in och förstörde tryggheten för en hel familj. Fy böveln vad lack man blir. Sänder en hälsning till kära kusin och hoppas att en kaninkram hjälper lite. Steypa behöver nog också en för sitt trasiga knä. Alla andra som läser får också ta åt sig.
www.youtube.com/watch?v=nnGpWeFiLe8

lördag 14 mars 2009

En hymn till vännerna

Goda grannar har jag och har haft. Vissa blir vänner för livet . Idag fick vi jättegod mat av vännerna i uppgången bredvid. Jisses nu har jag inte lagat mat på två dar =) Det känns som om det kunde bli en god vana =)))) Eftersom jag aldrig kommer att känna mig som en stadsbo. Kommer ju från landet från början så är det en fröjd att i allafall ha goda vänner på gården. Vilken tur att jag också har kvar kontakten med vännerna på landet. Även om vi är lite dåliga på att pratas vid titt och tätt så har vi ju så roligt när vi väl träffas. För att inte tala om när man kan flytta ut till dem och bo när de åker på semester. Då åker skorna av sen går man barfota tills fötterna storknar av grönt gräs och frisk luft. (Har fortfarande dåligt samvete för att vi är så dåliga på att klippa det när vi är där) Vinner jag di där miljonerna någon gång så köps det en sommarstuga innan gubben hinner säga kvastskaft! För stan har sina fördelar den också när man mer eller mindre bor på sjukhuset som vår lilla familj har fått göra av olika anledningar. Så glad är jag verkligen för att kära Vännerna låter mig och min familj få möjlighet till det bästa av två världar. Kram på er. Skickar med ett musikklipp bara för det fast jag inte brukar i vanliga fall. Nu blir det hör och häpna inte vin utan öl i kväll för att stå ut med hispiga fröken Mede. Trevlig kväll. Njut av 80-talsikonerna. Skål.
www.youtube.com/watch?v=xGbnua2kSa8&NR=1

fredag 13 mars 2009

Snö så långt ögat kan se

är det i dag igen. Jag blir galen på eländet. Ibland har man tänkt tanken att sälja pick o pack och emigrera till ett land där det inte är så j***a kallt jämt. Sprang mig svettig med pulkorna i allafall. Det tyckte ju knoddarna var jätteskoj förstås. Så lite motion och mycket glädje blev det ju idag ändå. Men satan. Jag vill ta långa vårpromenader i skogen nu. Leta vårtecken och plocka blommor. Inte skura blöta golv och torka kläder.
Idag har min goa gubbe bjudit ut familjen på lunch. Det blir något asiatiskt ställe. Mums.
En gång när vi skulle äta en buffé på ett Kinahak nere i stan så tittade kyparen på våra knoddar och lät oss betala för en barnpotion. Våra ungar älskar Kinakäk och hatar hamburgare. Men det visste ju inte den stackaren som serverade oss. De ser så små ut. De äter nog inte så mycket. Ni får båda portionerna till priset av en. Sen satte våra små stjärnor igång att äta. Fyra gånger hämtade de om. Länsade kyclinggrytan och tömde taigrytan. Numera blir det rätt dyrt för oss att gå på det stället. Det är liksom aldrig snack om att äta till priset av en. Jo då man får ju lämna dricks. Annars blir vi nog inte insläppta nästa gång.

torsdag 12 mars 2009

Tekniskt snille

är jag inte precis känd för att vara. Fattade inte varför jag inte kom in på min blogg. Efter sju sorger och åtta bedrövelser kom jag på att jag hade använt fel lösen. Ja jösses. Så enkelt kan de vara ibland. Så har det då vänt för far igen för tusende gången i ordningen. Alla trodde att han skulle dö och läkaren informerade mig om att de inte skulle göra återupplivningsförsök om hjärtat la av. Idag när jag kom sitter gubbskrället upp och är ilsken för att maten dröjer. Han slevade i sig en stor portion alldeles på egen hand. Rapade och tackade för maten. Sen tittade han på mig och frågade hur länge han skulle bli kvar på sjukhuset....... Alltså igår kunde han inte ens tala och kände inte ens igen mig!!!!! Mor tittade på mig och sa att han förmodligen överlever oss allihop. Ja jösses.

Så har en vecka nästan gått igen då. I morgon blir det simmskola igen för lilla L. Det ser vi båda fram emot. Sen på kvällen blir det firande av kusin till barnen i stora staden "Grusbo". Satan glömde ringa E för att fråga om hon ska med imorgon.. Suck. Jag och mitt temporära minne. Undrar vad Bror säger när han får se mig. Är det något han avskyr så är det ju färgat hår. Blondinen i mig is back. Det är väl försenad 40-års kris eller något. Jag får väl ha mössa på mig för att slippa taskiga komentarer. Eller mobba honom för hans gråa testar. Nu har jag en mycket försenad date med min kudde.

måndag 9 mars 2009

Solen lyser, himmlen e blåå

Åh va de e sköööönt att leeeeva dååå. Sjöng lilla L på väg hem från dagis i dag. Små barn och gamla föräldrar.. Man känner verkligen att man kastas mellan sol och mörker på en dag =). Men det är ju precis så livet är. De gamla dör och de nya tar vid. Själv befinner man sig ju (förhoppningsvis) någonstans mitt i mellan. Hur förbereder man små barn på att morfar snart inte finns mer? De bekymrar sig inte, som tur är. Vi satt och läste en bok om en hund som blev sjuk och blev en stjärna. S tittade storögt på mig och sa: Men mamma då. Man kan väl inte bli en stjärna. Man blir ju jord...annars kan ju inte blommorna växa juuuuu.. Det har mormor sagt så dee sååå. Nu orkar jag inte höra mer om sjuka o döa. Nu vill jag till stadsparken!!!!!! Kom mamma. Det är så klart att vi gick. Jag åkte rutschkana. Flera gånger. Det är så skönt att leva då =)))))

söndag 8 mars 2009

Som ett litet barn

ligger han där när jag kommer in i rummet. Sover så lugnt och fridfullt. Jag blir stående en lång stund och bara tittar. För ett ögonblick är allt bara stilla frid. Plötsligt ser jag hur han ler i sömnen. Lite snett efter sista stroken men dock ett leende. Jag drar fram en stol och låter alla fina minnen från barndommen skölja över mig. Jag ser det röda huset med vita knutar. Doften av hö från ladan. Fårens bräkande. Fars leende när han sträcker fram hinken med Lammex till de övergivna små. Han kliar dem bakom örat och ler. Han tittar på mig och säger: Glöm aldrig att vara gla i di små liven. Då växer di opp o blir livade di sir du. Så livad han var själv. Så motsägelsefull tyckte man då. Lika smekande som handen var mot de små övergivna lammen lika bestämd var handen när han la an bössan för jakt. Så klok han var far. Levde med och aldrig mot naturen. En sa allri skjuta mer än va som är lovlit å då sa en se te o träffa me en gång annars sa en låtat va.
Nu går han mot sin sista strid. Det är så tungt när plågorna sätter in. Igår var det bara tårar, dödsångest, smärta, kräk, kiss, bajs, förnedring, ilska, ny stroke, il färd till sjukhus. Nu ligger han där befriad av gud vet vilka droger. Förmodligen morfin. Han tittar upp. Jag böjer mig ner och smeker hans hår. Är du där tös, frågar han. Ja far. Jag är här. Är jag hemma eller på hemmet frågar han. Du är på sjukhus far. Kors har jag vatt sjuker o ja som inte ens har badat en sån skamm. Sov du, svarar jag. Det är de bästa. Han sluter ögonen och vilar i lugnet. Innan jag går tittar han upp och frågar sömnigt: Är jag hos dig eller är jag hemma. Om allt går väl far så är du nog snart hemma svarar jag och tittar ut genom fönstret och upp mot den grå himlen.

Framgång eller fiasko

Det där med lycka eller besvikelse ter sig olika ut i olika sammanhang beroende på vem man frågar. För en löpare som tränar och sliter och lägger upp hela sitt liv runt träning kan kanske en EM medalj av brons vara en riktig besvikelse. Även om det är en historisk medalj för hela sveriges elit. En medalj man inte haft på tjugo år. Älskade sonahjärta. Mamma tycker att du sprang rakt in i historien. Men vad hjälper det. Jag vet att du bara räknar guld. Det hjälper inte vad andra tycker. Det är det egna målet man måste slå och nog ä det väl så att just på grund av att du har den inställningen så sitter den nog där en dag. Den största. Den du strävar efter. Guldmedaljen.

fredag 6 mars 2009

Fredagsmys

blir det i kväll. Simningen gick bra. Mycket givande. Det blir en fortsättning varje fredag. Lilla L följde med jätte bra i bassängen och älskar sin nya "simmskola". M gick vidare i EM och intervjun i TV visar att han är klart kaxigast i hela truppen =). Det bådar gott inför morgondagen. Han är verkligen på g i år. S fick en ny Mac (lastbil från filmen Cars) som plåster på såren för att han inte kan gå på samma simmskola som syrran. Den kör just ny rally runt hela vardagsrummet. Väldigt nöjd med alla mina barn idag.. Ja A vet jag ju inget om men jag får väl ringa till Uddevalla i morgon o kolla läget. Nu blir de läggningen av barnen och och sen blir det som sagt fredagsmys och kanske ett glas vin eller två =)

torsdag 5 mars 2009

Dagen efter

är det idag. Vi hade fest igår. Det var trevligt =) Men klockan blev mycket innan jag och gubben släckte lampan. Så idag sov vi länge. Sen blev det en ljuvlig promenix till skogen. Det var härligt att få röra på sig efter gårdagens alla delikatesser. Tycker nog att det går långsamt med snösmältningen. Men det tycker man ju varje år. Jag vill ha vår nu. Längtar efter Tussilago och vårsol. Imorgon ska vi på simmträning på habiliteringen med L för första gången. Lite spänd är man ju. Vi skulle få prova en gång. Det är ju varmt i vattnet i allafall 34 grader. Vi får se om det ger någonting.

tisdag 3 mars 2009

Det blir aldrig som man tänkt sig

Men det kan faktiskt bli bra ändå. Säskolan vill ha två oberoende psykologbedömmningar innan de tar emot ett barn. L har bara hunnit göra en. Sååå detblir den vanliga förskolan i allafall då till hösten för lilla L. Men man var väldigt medveten om att hon ligger på en fyraårings nivå. De har det svart på vitt. Vi påade väldigt att hon måste ha assistent. Det är noterat. Så vi har fått ge oss. Men underligt nog så har vi bytt lite åsikt efter mötet. Det finns fördelar med vanlig skola också. Hur i hela friden ska man veta om man gör rätt????? Känslorna är i uppror. Man skulle ha en handbok.

måndag 2 mars 2009

Imorgon gäller de

Då går stormötet om L av stapeln. Folk ifrån sjukvårdsteamet ska vara med liksom rektorer för vanlig skola samt särskola är inbjudna. Ls assistent från dagis samt rektorn från dagis.

Svar till Steypa. Det är något galet. Jag kan inte svara på komentarerna. Men min bror fiskar i Sndhemssjön. Han har ju sjön som närmsta granne =). Fisken var jättegod och benen släppte fin fint. Vinterfisk är ju den bästa.

Skogspromenader med vårtecken

Igår var vi ute och gick i skogen. Små vårtecken öööööveralllt. Härligt. Idag blir det massa småplock i lådorna här. Fn va skräp man samlar på sig. Nu bli det nyfångad vintergädda till middag. Världens bästa bror som plockar upp dem och sen äter han dem inte!!!!!! Bli en god pepparrossås till, mums. Men med tanke på alla ben så får det väl bli fiskpinnar till barnen.

söndag 1 mars 2009

Hamsterbegravning, night talk och nattchaufför

Igår var det en innehållsrik dag. Enda husdjuret lämnade in och L bar så fint och högtidligt lilla Sus till sista vilan. Hon plockade harsyra i en fin bukett och sjöng Bamsesången för allt vad sjuårslungorna höll. Bamsesången är den enda hon kan hela. Så hon skrålade som sagt för full hals. Sen ringde Storebror klockan 23 ??!! och vi pratade i en och en halv timma!!! Mycket om döden och livet i stort. Det är jobbigt att hälsa på far på "hemmet". Han sa något så bra min käre Bror. Det är jobbigt att gå dit och det är ännu värre att inte gå dit. Far har inte mycket kvar av sitt gamla liv. Sängbunden och ledsen dagarna i ända. Det låter hemskt men jag önskar så att han kunde få somna in i stället. Fullt medveten ligger han och kan inte ens gå på toaletten själv.
=( Men sen kom E (20-åringen) och skrämde slaget på mig vid halv tre tiden på natten. Vi har haft problem med grannar som rycker i dörrar och kastar in saker genom brevlådan . Så när nån kom och tog i dörren och jag hörde att någon klev in mitt i natten fick jag hjärtsnörp. Men så var det bara solskenet som missat sista bussen hem från krogen =)))). Åh vad roligt att få sig en nattakram av dotera. Snäll som jag är så slängde jag på mig paltorna och körde hem henne. Så idag kan man säga att det går lite på halvfart pga sömnbrist =)). Nu ska jag äta köttfärslimpa med kärleken och di två små liven. Få se om det är lika populärt som gårdagens pizza. Jag tvivlar.