lördag 30 januari 2010

Isigt

Kyla är bra på många sätt. Hur gott är det inte med en kall is glass en varm sommardag t.ex En isklamp på armen när man bränts sig på ugnen är ju hur skönt som helst. Is i drinken en komplett njutning. För att inte tala om när vi härom veckan åkte skridskor små och stora tillsammans med sonen från Stockholm och dottern från Mullsjö. Det var jättekul att se både vuxna barn och småglin tumla runt på isen tillsammans.

I morse fanns det inget vatten i köket igen. Det ska sägas att vi bor i Riksbyggens hyresrätter. Så det ska man ju kunna kräva att man har rinnande kallt vatten i köket. Förra gången det hände så ringde jag och föreslog att det förmodligen frusit. Jag fick ett flatskratt i örat av telefonissan. Det händer nämligen inte i en så stor stad som Jönköping att vattnet fryser i en hyresrätt. Men jag kände igen symptomen från torpartiden. Fem timmar senare hade vi rinnande kallt vatten i köket igen. Vaktmästaren hade hittat is proppen och löst upp den med en värmefläkt. Det som rent tekniskt inte kan hända hade hänt.

Efter att ha pratat med Julle (vår vaktmästare) så kunde det mycket väl hända igen. Så... Nu har det hänt igen. Denna gången besparade jag mig att förklara vad det var för fel när jag ringde. Så de skickade ut en joursnubbe som kom efter en halvtimma och ringde på. Jag förklarade för honom att det kommer att hjälpa med en värmefläkt ett par timmar. Han var ung och visste inte att det inte kunde hända. Så han har gjorde som jag sa. Så nu har vi nog snart vatten igen.

Man kan undra när Riksbyggen fattar att det kan hända. När röret tillslut frusit sönder och vattnet sprutar kanske. Det är heller ingen som tror på att vi har 11 grader i gästrummet på golvet. Det händer nämligen inte i en hyresrätt med källare. Trots tre olika mätningar med tre olika termometrar. Förmodligen är man väl bara en gnällig klimakteriehäxa. Kallt är det i vart fall med is. När det sitter på fel ställe. Brrrrrr

torsdag 28 januari 2010

Gnäll från en person som inte ens har en rullator att släpa på

Asså. Jag anser ju att jag har en tumme med han där uppe. För hur det nu än har varit i lilla livet så har allting alltid ordnat sig. Oftast bättre än man kan tro från början när något strulat i livet. Men när jag i min aftonbön bad om att få en lång och härlig vinter.... Inte tusan trodde jag då att han skulle ta mig så på orden.

Idag när jag skulle gå iväg till skolan med L (måste sluta med att kalla henne lilla L. Hon är inte så liten längre) så hade det ta mig tusan snöat igen. För vilken gång i ordningen den här vintern det vet väl bara Nissen själv där uppe. Det är härligt med snö. Jag säger inget annat. Jag avskyr slask och regn i sex månader som svenska vintrar brukar innehålla. Men när nu snöskottningen i den här stan är lika med noll och egentligen långt UNDER noll, så kan man ju hålla sig för skratt när man ska ut om morgonen.

Först fick jag bända upp ytterdörren (inte fan tänker jag skotta trappan när jag betalar snart 8000 spänn i hyra för den här lyan) Sen ut på gångbanan som typ inte är skottad sen innan jul. Därefter korsa vägen (skrapad inte sandad, inte saltad). Gå i en halv meter snö för att gena till skolan (självförvållat men i allafall).

L hade inte ont av det alls. Som vanligt världens bästa morgonhumör. Hon pulsade genom snön och sjöng glatt och uppsluppet hela vägen.

Jag tog mig hem igen för att halvtimmen senare göra om hela bravaden med S, eftersom de inte går i skola respektive förskolan på samma tider. Väl hemma slängde jag mig ner på närmsta soffa djupt stönande över livets orättvisor utan att få det minsta medhåll från älsklingen som sitter nedbäddad pga stukad fot. Hans taskiga kommentar var bara:
" Men hjärtat du har ju bara 200 meter till skolan och dagis!"
Du, sa jag. I morse hade någon f-n gjort vägen bra mycket längre.

tisdag 12 januari 2010

Om att passa in

Är tillbaka igen. Livet rullar på och solen lyser. Men i dag har jag lite oro över den lilla fröken vi har i familjen. Många frågor rullar runt i skallen. Många arga ord som jag inte vet till vem de ska sägas. Lillebror S tumlar runt i snön och ljudar på sina ny vunna bokstäver i alfabetet. Lilla L är så tyst. Fröken annorlunda Som vi i familjen aldrig sett som annorlunda. För oss är hon lilla älskade L som överlevde trots alla odds. I dag när jag lämnade henne i skolan så var assistenten sjuk. Lilla L satte sig på en bänk och tittade på sina nästan jämnåriga. Tittade på hur de leker med varandra. L är ny klippt. Så fin är hon. Så spänd var hon när hon gick i väg till skolan. Hon ville så gärna visa hur fin hon är i håret. Vad jag önskar att någon endaste hade sett det på skolan. Tänk om någon enda hade kommit rusande och mött henne och sagt: Åh vad fin du är. I stället hängde hon väskan på sin krok och gick och satte sig så ensam. Man undrar så vad hon tänker. Vad gör det med henne detta utanförskap? Eller känner hon inte som vi andra. Ingen vet. Jag vänder mig om flera gånger när jag går hem. Ser en rosa liten tjej. Ensam på en bänk. Hjärtat går sönder.