fredag 28 juli 2017

När de måste följa med

Tiden går och barnen blir större. Vi hann att göra en vecka på en camping innan husvagnen blev skändad. Det var en vecka när barnen fick sitt lystmäte. Aktiviteter som stillade äventyrslustan. Nu ska vi mest göra dagsutflykter då plånboken mest har gått till att återställa husvagnen. Pengar vi kommer att få tillbaka från försäkringsbolaget men som inte finns nu. Dessutom är fjortonåringens krafter inte helt återställda så någon längre tur är inte lämplig. Så. Nu lägger vi också lite energi på att få ut den äldre generationen på lite skojigheter. Problemet är bara att ungarna inte vill följa med. Vad som än erbjuds så vill de hellre stanna hemma. Det är kompisar och hemmaaktiviteter som är viktigare. När ska man tvinga med dem? Farmor och farfar vill gärna bjuda på en glass eller en utflykt till museum och liknande. Vad som än föreslås så låter det: Måste jag följa med? Är det dags att ge sig nu och låta dem vara hemma jämnt? Hur förklarar man för en äldre generation att fiska med kompisar är roligare än en båttur till Visingsö? Hur gör ni alla kloka mammor och pappor där ute? Är det dags att inse att ungarna har växt upp och kärleken och jag får göra Svedala på egen hand? Hur gör man när telefon finns nära och de klarar sig en dag utan mor o far? Njuter man eller förfasas man över att man inte kunde sätta ner foten? Maken säger: Låt dem vara hemma! Det är dubbelt så roligt och hälften så dyrt när vi slipper tjatet från dem. Nja.. Jag tycker nog fortfarande att det är lite kul när de är med. Ibland.

torsdag 27 juli 2017

Tonåring på G och överlarmad husvagn

Så var svältperioden över för den här gången för vår älskade unge. Samtalen vi och hon har gått på har varit till hjälp men det var inte det som gjorde att hon började äta. Vi vet inte vad som gjorde att hon slutade äta och vi vet inte vad som gjorde att hon började äta igen heller. Psykologen säger att det inte sitter på det psykologiska planet. Hon svälter sig inte för att bli smal utan för att hon helt enkelt bara får svårt att äta ibland. Så nu är hon igång och springer, simmar och ritar och samlar stenar och målar sig och duschar och livet bara rinner på och vi hänger på tåget. Vi fortsätter så klart att ha samtal och regelbunden kontakt med hennes team på habiliteringen men på barnpsyk är hon utskriven för där vill de inte veta av henne eftersom de inte sett en mer stabil unge rent psykiskt. Så för stunden kan vi äntligen andas ut och börja leva ett normalt semesterliv igen. TACK alla igen för allt stöd på vägen.

Husvagnen är hemma igen. Stympad men på behörigt avstånd. Allt är inte färdigreparerat men ska göras efter semestern då de helt enkelt har för mycket att göra just nu på skaderegleringen. Nu har vi bytt parkering och larmat med olika inbördes oberoende larm. Några dolda, några öppna. Några med ett jävla ljud i och några med kamera och ytterligare något som går direkt till mobilen. Den som tar sig in nu kommer att bli både döv och blind och bli fotad samt få en mycket ilsken ägare efter sig snabbt som fanken. Nu har den hängslen, livrem och fotboja. Ja. Det kostar men min kära gamla svärmor bjuder på det. Hon tycker att det är en bra livförsäkring mot en supergnällig svärdotter och jag älskar henne för den tanken. Vi kommer inte att kunna nyttja vagnen som sovplats då vissa saker fortfarande fattas. MEN vi kommer kunna göra dagsutflykter för bär och svampplock och för oss som trodde att hela säsongen skulle vara förstörd så är det ett mycket bra alternativ.

Så igår blev det en hink jättefina vildhallon. Idag en tur till badstrand i egenhittad undanskymd vik. Nu kan det regna hur mycket det vill. Vi kan värma oss i Smålle. Med kaffe och smörgåsar eller medhavd matsäck. Så tji fick du tjuven. JAG drog längsta strået. För så goda hallon har du nog aldrig smakat. Hoppas du ligger varmt om natten i våra gamla lakan. Vi har nya grejor nu. Inte så fina som du men de duger allt att hålla sig varm i och till skillnad från dig så har jag betalat för mina grejor. Kram

måndag 24 juli 2017

Om att vara gnällkärring och göra jobbet åt proffsen

Varit och tittat till pärlan och knuffat på skaderegleraren. Det lät ungefär så här. Öh mm nja. Asså. Det ligger ju en del före och jag är själv med det här och det var semesterperiod när den togs i mot och hade det varit jag så hade jag inte tagit den...
Nähä, svarade jag men nu ligger den på ditt bord och då anser jag att den ligger på ditt bord.
Mmm, svarade han, men asså hitta dynor till ett sådant udda märke och dessutom specialbeställda dynor.. Jag vet inte.... Dörren kan jag fixa på en vecka.. Men dynorna....
Du, sa jag det måste väl finnas ett sätt som ni brukar handha sådana här ärenden på. Jag vet inte jag jobbar inte med det här. Du får till fredag på dig. Morsning.
Du, svarade han, hur var skadenumret nu igen?
Titta i högen till vänster, sa jag. Du har det framför dig.

Går hem och googlar och hittar dynor efter fem minuter. För 1500. Billigt i jämförelse med att klä om hela vagnen. Skickar bilder och artikelnummer pluss skadenumret igen till den trevlige unge skaderegleraren. Undras om han läser sina mail.

fredag 21 juli 2017

Gnäll o fågelskit o en inte allt för välputsad yta

Igår var en riktig solig dag. Passade på att bada.. I simhallen. Tunna barn kräver varma vatten. Simhallen i Jönköping är verkligen inte som den var förr. Vi har tillbringat många timmar i olika simhallar genom åren då vår dotter inte ska bada kallt. Det tar på fettet om hon hade något. I början när vår simhall byggdes så var den bland de första med äventyrsbad och varma vatten. Sen hände något. Eller rättare sagt sen hände ingenting. Den är snart trettio år och bara slarvigt lappad. Nu har den varit stängd i en månad för renovering och av det märktes ingenting. De mest trasiga sakerna är borttagna och några nya bänkar utomhus och lite lapp här och lite färg där. Den skulle behövt en totalrenovering och en rejäl ansiktslyftning. Sommarjobbande ungdomar som mest står och pratar. De är omkörda med häst längder av andra simhallar. Vi jämför med tex Borås. Där rengörs alla varma pooler varje timme. Då lyser en röd lampa och alla måste gå upp. Det står en badvakt och kollar att det görs. Vid rutschkanan sitter en badvakt ständigt och kollar så att säkerheten följs. Någon går med en vagn och städar hela tiden. I Jönköping... INGA säkerhetsregler följs. Ungarna klättrar på stenarna under vågorna fast förbud finnes. Badleksaker tas med i vågorna fast förbud finnes. Det åks både tre och fyra samtidigt i rutschkanan fast det finns grönt ljus för en i taget. Badvakterna kollar och låter saken bero. Sen hänger de i glasburen och pratar. Bubbelpollen ska vi inte prata om. Där sitter mellan femton till tjugo personer i när rengöringen fixar åtta. Badvakterna går återigen förbi och låter saken bero. Därtill alla stackars magsjuka fåglar som flugit in och inte kommit ut. Samtliga gröna plastväxter är vita av fågelträck. Kommunen tar vattenprover som inte godkänns. Varför får skiten fortsätta vara öppet???? Skärpning Jönköpings kommun. Skicka era anställda på kurs till Borås. Så ska säkerhet och rengöring skötas. Renovera hela skiten eller stäng. Innan något händer. Så. Färdig. Med. Gnäll. Nästa gång åker vi nio mil till Borås. Annars då.. Jo vi kämpar på med att springa mellan sjukhuset och köksbordet. Där emellan kommer fastan. Jo en sak som är kul. Mina nya brillor gör att jag helt plötsligt ser. Gick alldeles för länge med de gamla. Älskling sa jag till maken... Någon behöver putsa fönstren. Har du inte gjort det sen i julas så behöver det väl inte bli på semestern sade den ohängde. Nä. Det är sant sa sonahjärtat o lade sig i som den latmask han är. Blir det inte idag så blir det i morgon och blir det inte då så gör det faktiskt ingenting. Jaja. Nu börjar semestern här i huset. Satan vad jag ska köra med det friska barnet. Nu tar jag sommarlov. Skål i jordgubbssaft. Okej då det blir vin i kväll. Jag ska inte göra mig frommare än vad jag är. Skål

tisdag 18 juli 2017

Stockholm kan vänta

Dottern i huset är sämre igen. Så. Vi hoppar storstan. Vi behöver nära till vårdkontakter som vi känner. Det är besvärligt läge när ens älskade unge inte äter. Hennes problem är mer komplext än ett Anorexia fall. Problemen sitter i både knopp och kropp. Anorexia är en hemsk sjukdom och jag förskönar inte den på något sätt. MEN där finns i alla fall hjälp att få även om man som förälder kämpar i motvind då också. Det vår älskade dotter lider av finns inte i några skolböcker för vårdstuderande. Hon har aldrig känt så mycket hunger och det har varit en kamp att få i henne mat ända sen hon föddes. Det finns drastiska metoder att ta till. Operera in en "knapp" på magen som man tillför näring genom. Men de flesta inom vården är överens om att i hennes fall är det något som bör undvikas in i det längsta. Då kommer hon nog aldrig komma tillbaka till ett normalt ätande igen. Så. Vi kämpar. Vi erbjuder och erbjuder. Hon får vara med att sätta menyn. Hon får vara med om hon vill när maten tillagas. Vi erbjuder och vi slutar aldrig att sätta fram. Vi går promenader och försöker leva normalt. Vi går på bio och ringer  hennes kompisar. Vi springer på sjukhuset hos dietist. Vi sitter hos psykolog både i grupp och ensamma. Vi försöker med akupunktur och med zonterapi. Vi sliter oss blå. Ändå går hon ner. Vi gör en ny vända med dropp och känner oss för första gången på fjorton år rätt maktlösa. Kanske är det puberteten som stjälper vår älskade solstråle. Kanske är det dessa hormoner som stjälper lasset. Ingen vet. Vi söker på nätet efter svar. Vi söker föräldragrupper för samtal. Vi letar med ljus och lykta. Hon är speciell vår solstråle. Hon finns inte i några uppslagsböcker. Hon sover mest nu. Orkar inte upp. Vi kör upp och kör ut. Erbjuder mjukglass med choklad. Hon blir glad tar en tugga och slänger. Nästa vecka blir det stormöte med hela hennes vårdteam. Jag hoppas innerligt att vi får några nya infallsvinklar. För detta tär på hela familjen. Jag är så glad att jag har en älskad make och fina vänner. För nu är man rätt sliten. Tack för alla fina tips till Storstaden. Vi spar dem och hoppas att vi snart kan packa väskan. Just nu är det en kamp med tallriken. Varje dag.

söndag 16 juli 2017

Trottoarbonden ska till stan

Ni som hängt med ett tag vet att familjens husvagn blev misshandlad och står på lagning. Samtliga inblandade har semester så vi ser inte att den kommer tillbaka inom överskådlig framtid. Så. Vad göra med makens semester som infaller om en vecka. Vi har ett trevligt och stort tält i förrådet men det känns inte som om det är läge för det den här sommaren med blåst ifrån norr och kyla på nätterna som gör att man drar duntäcket tre varv runt kroppen. Så vad gör familjen som älskar skogen på sommaren. Jo vi drar till Stockholm.Vi kom på att det är inte någon badsommar för tunna barnakroppar och då kan man passa på att vara kulturell och besöka landets huvudstad. Son nummer två har en lya på två rum och kök som man kan bo i. Så då kör vi. Är det någon som bor där upp eller har några bra tips på vad en familj kan hitta på för kul som inte kostar skjortan. Vi vill inte Skansen. Apor har vi sett förr. Vi tänker oss Naturhistoriska och förstås Kaknästornet. Våra små har aldrig gjort Stockholm. Så vad tycker ni att en 13-åring och en 14-åring och två foppatoffellirare inte får missa i storstan.

lördag 15 juli 2017

Tack för gåvan men du glömde en grej

Alla som känner mig vet att jag inte är ett tekniskt geni. Så fort jag närmar mig en maskin så krånglar den. Senast en "mjölkmaskin" på landet som man bara skulle sticka in sitt kort i. Så mycket fungerade den inte. Goda vännen räddade biffen där. Sen har kortet funkat varje gång. Nu till en fråga. Jag har en dator som är ärvd. Den är inställd på personen som numera är avliden med dennes uppgifter för att logga in. Då jag inte har tillgång till personens inloggningsuppgifter på sin e postadress så får inloggningen liksom bara hänga med. Jag har lösenordet för att öppna upp datorn. Det funkar och jag kör på. Det enda som retar gallfebern på mig är att han hela tiden får meddelanden från Stayfriends. Går man in på deras hemsida för att säga upp och tala om att personen är jättedöd och har varit det i över ett år så hänvisas jag bara till att visa upp en dödsattest. Well. Det har jag inte tillgång till och den som har dödsattesten är föga intresserad av datorer och vill absolut inte lämna ut en dödsattest till något som personen ifråga inte begriper ett skit av. Hej Kalle uppdatera ditt medlemskap i Satyfriends står det varje gång jag öppnar min dator. Jo tjena. Kalle var en glad skit och han skulle nog inte bry sig ett jota om jag loggade in med hans uppgifter om jag hade haft dem och skrivit en spökhistoria. Men nu är jag inte så intresserad av detta utan vill bara bli av med skiten. Är det någon som har ett tips på hur jag ska göra. Vänligen. Svar till. Ära vare gud i höjden denna dator kan man tro att Kalle gjort i slöjden.

fredag 14 juli 2017

Stunder av saknad

Det finns gånger när man saknar sin mamma. Det hjälps inte att hon var gammal och sjuk och fick en massa bonus år. En människa som man tycker mycket om lämnar ett tomrum när de går. Det är det tråkigaste med att man blir äldre. Alla dessa människor som man förlorar. Men samtidigt blir det också en påminnelse om ens egen förgänglighet. Man blir tacksam för var dag man vaknar och har sina kära omkring sig. Men just nu önskar jag att min mor levde. Jag saknar hennes goda bullar. Jag saknar hennes fula kakor med för mycket karamellfärg. Jag saknar revbensspjällen och hennes köttbullar som aldrig höll ihop. Jag saknar vinbärssaften och doften av Nivea. Jag saknar kokkaffet och pratstunderna. Men framför allt saknar jag när hon spände ögonen i mig och fick mig på rätt tankar. Jag saknar när hon de sista åren när huset var sålt och de flyttade in till stan kom gående under vår balkong och ropade och undrade vad jag gjorde. Hon älskade könstier mat. För henne som var uppväxt på sill och potatis och kåldolmar och egen producerad mat från ax till limpa så var till och med spagetti exotiskt. Men pizza tog hon aldrig till sig. Hon åt men aldrig med förtjusning. Dä ä så törrt så gommarna fastnar sa hon och öste på kebabdressing så allt flöt. En gång bjöd jag med henne och pappa på en asiatisk krog. De älskade smakerna och bad sen ständigt att få komma tillbaka. En har ätet kåldölmar så dä räcker i livet sa min mor ofta. Ni som har era mammor kvar där ute. Krama dem ofta och mycket. Den dag de tackar för sig så blir livet aldrig detsamma. Livet går vidare men ingen är som mamma. Ingen.

onsdag 12 juli 2017

Nya tag

Vill bara passa på att tacka för det enorma stöd som vår familj har fått. Tack alla gamla följare. Tack alla nya följare. Tack alla gamla och nya vänner. Tack till släktingar, grannar och alla fina människor runt vår familj. Tack också till all sjukvårdspersonal som lägger sig dubbla i kampen för att hjälpa oss i en tid när svensk sjukvård går på knäna. Utan er hade det här varit så mycket svårare. Nu tänker vi framåt. Linna har fått ett fantastiskt team runt sig. Hon ler igen och hon är uppe och faktiskt hemma igen. Vi har tät kontakt med vården och människor som finns vid hennes sida dag och natt. Nu gäller det att fortsätta med försiktiga famntag.Visa kärlek men inte kväva. Erbjuda men inte tvinga. Lyssna och låta henne föra samtalen framåt. Kort sagt. Finnas där när hon behöver. Försöka ha ett naturligt liv runt i kring henne också. Att inte allt handlar om mat. Idag blir det lite shopping. Tänka på annat. En ny varm tröja i valfri färg sätter guldkant på tillvaron. Nu kör vi. Uppåt och framåt. Kram till alla.

tisdag 11 juli 2017

De små hjältarnas kamp

När man är sjuk själv så svär man lite sen spottar man i nävarna och fortsätter framåt. När ens barn inte mår bra så stannar världen. Vår älskade fjortonåring going on femton är vårt solsken. Hon är så mycket tonåring man kan vara. Hon kämpar varje dag med sitt handikapp. Hon är så medveten om sina begränsningar och tar dem med jämnmod. Äh mamma, jag är hjärnskadad vad har du för ursäkt. Hon lever ett bra tonårsliv för det mesta. Hon har en kontaktperson som hon går ut med en gång i veckan som hon gör tonårsroliga saker med. De bowlar eller går på bio eller något annat rolig. Hon har få men nära kompisar. Hon rider ibland men simmar gärna och ofta. Sen har hon ett större problem som hon haft hela livet. Maten. Hon vägde 785 gram och fick plats i mina handflator när hon föddes. Sen har hon slitit konstant med att äta. Varje tugga är en kamp. Hon har ett bra läkarteam omkring sig och får ständigt hjälp av en dietist. Vi har gått kurser genom åren och lärt oss att leva med ett barn med ätstörningar. Vi har lyckats hålla oss coola genom åren och aldrig har det varit konflikter kring matbordet. Alltid erbjuda. Aldrig tvinga. Hon har ett avspänt förhållande till att sätta sig vid matbordet. Det är skoj och glam och aldrig stress. Det har funnits "säkra kort" som man tagit till rätt ofta. Ni vet. Pannkakor, pasta o dylikt. Då har portionerna faktiskt ibland blivit riktigt stora. Så hon kan äta mycket. När hon vill. Så vi har hållit oss flytande. Hon har alltid legat tre kurvor under "normalkurvan" men i alla fall alltid ökat. Tills i Januari. Då tog det stopp. Matskedar blev till teskedar. Skoldagar gick utan mat över huvud taget. Vi skickade med matsäckar och näringsdrycker. Vi lagade extramål om kvällarna. Vi boostade på helgerna. Det hjälpte inte. För en vecka sen sa kroppen ifrån. Plötslig blev sängen det enda viktiga. Hon orkade inte längre stiga upp eller hålla värmen. Det hjälpte inte med frisk luft och landet. Vi kände att vi vågade inte kämpa längre själva. Jag kontaktade hennes dietist för tusende gången och vår älskade lilla tjej lades in på sjukhus. Nu ligger hon här bredvid mig med dropp och kämpar sin kamp. Psykologen kommer två gånger om dagen och hon petar i sig det lilla hon kan. Älskade unge. Jag önskar så att du slapp detta. Jag önskar så att det fanns en bättre väg att gå. Men sen drar jag efter andan och tänker. Fan. Vi har kämpat ut värre strider än denna. Barn ska inte svälta ihjäl i Sverige. I alla fall inte här och nu.

måndag 10 juli 2017

Blåsigt värre

Vår familj är ett badande folk. Varenda badsommar brukar börja i slutet på maj och hålla på September ut. Utom i år då. I går släpades de vilda ut till stranden för första gången i år. Nytt rekord i startdatum på fel håll. Solen sken och vindarna ven och ungarna längtade tillbaka till Solbacken och bastun. När vi intar stranden så ser det ut som ett Nomadfolk anländer. Väskor och solstolar. Bord och parasoller. Uppblåsbara historier i en mängd och storlek som räcker till en mindre skolklass. Vi brukar uppsöka vikar dit inga andra hittar. Men igår valde vi en känd strand där vattnet ska vara varmare än underbara Vättern som just nu har ett gradtal på 14. Först bar vi. Sen bar vi igen och sen badade vi. Sen frös alla så vare sig het mjölkchoklad eller kaffe värmde genomkylda barnakroppar.
Du mamma, sa trettonåringen. Det är inte utan att man längtar till vintern. Då kan man ha både mössa och vantar på sig när man har badat klart i simhallen.

lördag 8 juli 2017

Solbacken och kryckor och ett litet Lejonhuvud

 Reklam för goda vänner.

Bilderna jag tog gör inte huset rättvisa. Men vill ni se hur vi bodde så hittar ni bilder och info på till exempel airbnb  Sök på Mullsjö och Solbacken. Finaste huset vi någonsin bott i. Allt du behöver och nära till både skog och stad.

När vi kom hem var inte min kropp med mig alls. Därav blogguppehåll. Det blev att ta till kryckor för att ta sig fram över huvud taget. Och nej. Det har inte med att göra att jag rört mig mer i skog (visserligen med fel skor) än vad jag brukar. Jag går varje dag i skogen. Det slår till både när jag rört mig mycket och när jag har vilat. MEN jag har bestämt att den här bloggen INTE ska handla om mina krämpor utan hur jag förgyller livet. Så shit happens. Nu hoppar vi vidare.

Familjen har en älskad familjemedlem som skäms bort och pysslas med utöver det vanliga. Jag gillar egentligen inte att ha djur i bur. Jag tycker att de ska få leva i frihet där de är skapta för att leva. Men eftersom vi av olika anledningar inte vill ha katt så blev kanin det näst bästa. Han bor i en bur men är nästan aldrig i den. Vi låter honom vara ute mycket och gnaga på buskar och trädrötter och annat kaninhärligt. Han är en lätt  Lejonhuvad hermelin. Ett öga är blått. Det andra ögat är häften blått hälften brunt. Han var osäljbar hos uppfödaren eftersom han visade tecken på att inte vara renrasig (no shit). Han är skvatt galen och vi tror att han inte vet om att han är kanin. Han ratar morötter men mumsar förtjust i sig banan. Han älskar förstås högt gräs men hoppar över maskrosor. På natten när han är i buren så rör han aldrig grenar eller kvistar som vi släpat hem. Så fort jag ska ta ut och slänga. Då gnager han i sig dem rubb som stubb... Så länge JAG håller i kvisten. Dessa kaniner ska bli ungefär åtta år. Våran är nio. Han välter sitt hus och kastar matskålen åt fanders när den är tom. Ofta aktiv men hoppar gärna upp i husses knä i soffan och sover som en gris om kvällarna. När vi var hos veterinären för att klippa klorna så passade vi på att väga det lilla ullahuvet och kolla lite allmänt och till och med det var perfekt. 1,5 kilo kanin och frisk o fin som en nötkärna. Den här lille krabaten kan bli tjugo år om ni har tur sa veterinären och log. Så min fråga är. Får man ta med sig kaninen till servicehuset för den räkeln kommer överleva både mig och min make.

Vår kelgris. Döpt till Kasper men kallas mest för Kina och allt annat. Snuttbullen. Gosegrisen. Gullebullen. Pälsklingen. Plutten och Kaninskrället.


tisdag 4 juli 2017

När man har tur med vem man stöter på i livet.

När nöden är som störst så är hjälpen som närmast. Skrev hon med stora ord fast det egentligen inte går någon nöd på henne alls. Men bäst som hon satt där i avgaslukten och längtade ut från glas och betong så kom en hjälpande hand från en gammal god vän från landet. Historierna vi har ihop är många och roliga. Ni vet en sådan där vän som det kan dröja ibland som man ser men det tar liksom vid där man slutade. Våra stora barn växte upp sida vid sida och vägen mellan tomterna var aldrig lång. Man hjälptes åt med alltifrån barnvakt till en brädlapp som saknades. Allt har vi inte tyckt lika om och ibland har man säkert fått nog från båda håll. Men på något sätt så har vi alltid hjälpts åt när det kniper. Nu står min fina husvagn på tjuvlagning och då blev jag bjuden ut till ett nybyggt sommarstugehimmelrike tack vare min goda vän. De hade några dagar då den inte blivit uthyrd och det blev fritt fram för mig och min familj. Vi har bastat och badat badtunna. Vi har gått promenader på grusvägar dit knappt bilar når. Vi har sett Rödhake och Nattviol. Vi har sett blommande blomsterängar fyllda av blåklockor och prästkragar. Vi har till och med fått se ett bäverbygge. Bävern själv låg och sov men vi såg var han käkat och byggt bo. Vi har fått låna en stuga som är så fin så man håller andan både när man går ut och när man går in. Tolvåringen käkade Smultron till frukost och fjortonåringen ska strax rida. Just nu sitter fjortonåringen och surar och vill åka hem. Hon kan det här nu. Det är väl någon sabla teknikpryl hemma som drar. Men än har inte tidsfristen gått ut. Än kan jag andas frisk luft och höra fågelsången till kaffetåren. Återkommer med bilder när Loffe kommit hem från jobbet. Mina foton ser ut som om någon har tappat kameran i gräset och satt sig på den. Lantluft. Livets stora glädjekälla. Så synd att min fina gamla vän är så sjuk av sin Lungsjukdom och Artros och Osteoporos. Det är tunga steg nu. Du är en krigare Astrid. Utan dina många och långa joggingturer och promenader när benen var friska så hade du inte stått där du står nu. För mig kommer du alltid vara en hjälte. Nu ska jag diska. Det är ett sant nöje när utsikten är Prästkragar och Lupiner och Granskog. Tack från djupet av mitt hjärta.

lördag 1 juli 2017

Di sma under jordi

När första getinghonan stor som ett hus flög in i våras i vardagsrummet så var jag snabbt framme och smällde den stackaren. Vis av erfarenheten om byggda bon på både balkong och under husvagn så vill man vara i fred från just den här hyresgästen. I morse så hittade jag en humla på balkongen. Alldeles utmattad låg den där och flämtade. Snabbt som tanken hämtade jag vatten och socker som den sörplade i sig i stora drag. Den satt en stund och putsade sig. Sen drack den upp resten av vattnet och flög i väg. Nu har man räddat en pollinerare. Sen googlar jag för att hitta arten. Det finns ca 40 arter i Sverige. En av den är Snylthumlan. Den pollinerar inte. Den har inga korgar på bakbenen. Den flyger in i någons humlebo och dödar den artens ungar och lägger sina egna ägg att födas upp av drottningen. Den är aggressiv och använder hot och våld mot drottningen. En riktig våldsverkare i humlevärlden. Den såg exakt ut som humlan jag nyss matat. En pollineringshumlemördare. Och getingen jag dödade i våras matar sin ungar med myggägg. Jo tjena. Hur man än vänder sig så har man röven bak