fredag 15 september 2017

Håll ut

Varmt tack till er som röstat. Jag har beställt hem tygprover på de färger ni röstat på och några till. Eftersom Svenska Dynor ligger LÅNGT härifrån så får man hoppas att de dyker upp om någon dag. Jag vet inte jag om jag vill ha blått.... Kanske finare att bryta med en helt annan färg eftersom ingen liknar originalet? Drömmen hade varit skinn. Frågade om vi fick välja det och lägga till merkostnaden. Det gick inte för sig. Men som sagt väntar in tygproverna och återkommer med vem som vunnit. Tänkte lotta ut Malin Wollins bok när den kommer. Så håll ut. Ni är inte glömda. Tack igen. Och fortsätt rösta om ni vill. Kram på er.

onsdag 13 september 2017

Tårar av glädje och tårar av guld

Vår älskade husvagn. Vår oas. Vår glädjekälla som Malin Wollin och hennes läsare skänkte till oss av kärlek och omtanke. Den blev förstörd och rånad. Trots att vi hade extralås och låsbultar och tillsyn. Turerna blev många. En del trassel berodde på olyckliga omständigheter. Folk på försäkringsbolaget som var på semester. Folk på Assistanskåren som körde den till fel ställe. Vagnen är gammal och med ett märke som är nedlagt. Tillslut lyckades den hamna rätt och rätt folk tog tag i ärendet. Som vi har slitit. Som vi har varit envisa. Idag kom samtalet vi väntat på. Skaderegleraren har hittat en lösning som försäkringsbolaget har godkänt. I morgon ska vi åka och välja dynklädsel till bakre sittgrupp samt få låset och trasiga lister åtgärdade. Den blir inte riktigt som förr. Men den blir fullt användbar och den blir nästan lika fin igen. Det tog tre månader. Det blev en semester utan husvagn. Men vad gör det i det stora hela. Vi har många år framför oss med denna vagnen. Vi har äntligen fått tag i en uppställningsplats som vi ser hemifrån och vi har skaffat larm.Tack till June fritid som verkligen gjort allt. Tack till alla som stöttat och peppat. Nu ska allt åtgärdas bara. Jag har ingen aning om hur lång tid DET kommer ta. Hittills har det gått tre månader. Jag ska bomba bloggen med bilder när den kommer tillbaka. Nej jag ska börja med att låta er välja klädsel. Hämtar proverna i eftermiddag så lägger jag upp dem här på bloggen så får ni vara med att rösta. Ska vi säga så? Älskar alla just nu. Mest er som skramlade till vagnen från början. Nu jäklar ska det bli en höstresa. Visst kan man väl göra en sådan? Kram på er alla. Återkommer med tygprover.

Tillägg: På sista bilden ser ni hur det såg ut innan vagnen blev förstörd. Dit ska dynor alltså väljas. Så det måste ju passa till dynorna i framvagn. Eller inte passa alls. Vad vet jag? Gå in på svenskadynor.se och välj ett tyg som ni tycker passar. Endast textiltyg får vi välja. Skriv sen i kommentatorsfältet här på bloggen. EXTRA. Jag lottar ut en bok slumpmässigt bland alla som deltar. Kom igen. Pimpa Biggans vagn






onsdag 6 september 2017

Tidig morgon sol inne och lägerskola

I dagarna två ska sonahjärtat ut med skolan på äventyr. Fiska, håva insekter, paddla kanot, tälja, grilla och grupparbeta. Fyrtio elever och en antal hugade lärare. I dagarna hundra har det pratats om detta. Planerats, gruppindelats och längtats. Han väckte mig i dag i ottan med kaffet i högsta hugg och förklarade att nu ska det packas. Den ömma modern förklarade vänligt att det räcker att börja packa i eftermiddag och att klockan fyra på morgonen så mår man bäst av att sova. Det hjälpte föga. Efter kaffe nummer två var allt packat. Ett dygn i förväg. Lagom till klockan ringde för uppstigning sov han den oskyldiges djupaste sömn. Mycket nöjd med sig själv. Hur han ska orka bära allt i morgon är en gåta. När han tillslut kommit upp och kommit iväg till skolan så vänder han sig om i trappen och lyser som en sol och utbrister. Mamma nu är det bara en dag kvar. Lyckligt ovetande skuttade han i väg till sitt denna sista skoldag innan DET STORA ÄVENTYRET. Sa jag att det ska ösregna i två dagar? Det blir bra detta. Undrar om det går att grilla korv inomhus i campingstugor?

fredag 1 september 2017

Uppförsbacke

Just nu är jag inne i en period av att inte må så bra alls. Alla symptomen av den gamla skadan visar sig på en gång. Det värsta är den fruktansvärda tröttheten. Jag skulle kunna sova dygnet runt. Varje dag tvingar jag mig upp ur sängen för jag vet att jag inte blir piggare av att sova. Jag går och går och går. Söker stillheten i skogen. Andas in och känner höstens krispiga luft ge energi. Beställer extra tid hos min läkare och kollar alla värden. Äter och sover och rör mig som jag ska. Men det hjälper inte. Längtar bara efter kudden. Det är en trötthet så svår att övervinna. Alla göromål blir som att bestiga Kebnekaise. Dricker grönt te och starkt kaffe. Går på dejt med fina kompisen och dricker mera kaffe. Somnar mitt i pratet. Vi åker hem och jag sover en timma. Hon sitter kvar och sen lagar vi lunch. Nej jag är inte deprimerad. Jag är hjärntrött och det enda som hjälper är micropauser och en förstående familj. Och fantastisk vänner. Som stannar kvar även om man ibland är en social katastrof. I morgon är en ny dag. Jag är faktiskt glad och tacksam att så är fallet. Varje dag.

tisdag 29 augusti 2017

Det är vägen som är mödan värd

Att läsa en bra bok är som att förflyttas lite grann i sin vardag. Att krypa upp i soffhörnan och läsa och i bästa fall lära sig något nytt om sig själv och världen vi lever i är så viktigt för ens personliga utveckling. Ibland vill man bara läsa för att roas. Ibland får man allt i ett i en och samma bok. Att leva med mitt handikapp gör att man glömmer bort vilka böcker man läst och ibland hela innehållet i boken. En period av livet slutade jag att läsa på grund av att det kändes så meningslöst när man glömmer bort allt. Sen kom jag på. Det är ju jätte bra att glömma ibland. Tänk att få läsa en bra bok igen och få samma upplevelse en gång till! Så jag plöjer. Bok efter bok. Jag springer på bokreor och jag lånar på biblioteket. Däremot tror jag inte att jag läser som många andra. Jag läser väldigt ofta slutet först. Eller inte riktigt först. Jag läser ett par kapitel tills jag kommit in i boken och känner karaktärerna. Sen läser jag slutet och sen hela boken. Min bästa väninna tycker att jag är knäpp som förstör hela nöjet. Spänningen. Men för mig blir det bara jobbigt att hela tiden fundera över hur det hela ska sluta. Vet jag slutet så kan jag njuta av resan dit! Just nu plöjer jag Häxan av Camilla Läckberg. Egentligen så brukar jag inte läsa böcker som är så uppmärksammade. Jag brukar välja udda författare som inte får några löpsedlar. Det handlar för mig också om att läsa någons arbete. Någon har lagt ner sitt själ och sitt hjärta i något för att nå en läsare. Tänk så många böcker det finns som är så himla bra men som inte får några stora ord på vägen. Alla har hyllat Läckbergs bok. Jag är nog knäpp. Jag tycker bara att den är smärtsam. Jag har för en gång skull inte läst slutet. Jag går i mellan med andra böcker så länge. Den ligger där på nattygsbordet den där Häxan och glor på mig. Jag vet inte när jag började på den men det är månader sen. Måste man läsa färdigt en bok för att alla andra tycker att den är bra? Eller ska man ge sig och inse att det var inte min grej. Jag läser hellre någon klassiker som Karin Boye i väntan på Malin Wollins nya bok som släpps snart. Malins böcker har ett sådant underbart rakt språk som man bara älskar. Böcker... Jag kan inte komma ihåg dem efter några dagar men jag kan heller inte leva utan dem.

söndag 27 augusti 2017

Att vara en närvarande förälder

I veckan är det två föräldramöten. Båda två känns som en evig repetition. Tänk så roligt man tyckte att föräldramöten var för första barnet! Efter fem ungar så har jag hört allt de har att säga en miljon gånger. Ändå skaver det och känns som om man måste gå. Man ska vara närvarande för sitt barn. Man ska delta. Man ska vara intresserad och aktiv. Annars är man en liten lort. Men tänk om jag är en sådan förälder som är oerhört aktiv med att hälsa på barnen i skolan? Kanske tycker jag att en vanlig skoldag är intressantare än all jäkla info som kommer i två timmars uppläsning som senare dyker upp både i en app och på papper. Jag älskar mina barns lärare. Det gör jag verkligen. De gör ett hästjobb. Det talar jag om för dem ofta. Mina ungar har fått all det stöd i skolan som man kan kräva. Det är stora klasser. Det är trötta pedagoger. Ändå jobbar de med en flit och en kärlek som är så avundsvärd. Jag berömmer dem ofta. Jag låter dem veta att vi är oerhört nöjda med barnens skolgång. Jag är en sådan människa som inte har problem med att säga bra saker till andra när det ska sägas. Sviker jag dem om jag inte går på ett föräldramöte eller sviker jag mina barn eller både och kanske? Det är hopplöst för vår familj med föräldramöten. Loffe är trött som en björn på kvällen. Han kliver upp mellan 03.00 till 04.00 varje vardag och jobbar. Jag har min absolut jobbigaste period på kvällen med värk och känselbortfall i ena sidan och hjärntrötthet. Det är inga problem i vanliga fall. Vi lägger oss tidigt och lever vårt liv med vila mellan varven. Jag har naturligtvis pratat med lärarna om vår problematik men ändå känner man...Vi borde gå. Vi borde vara där...

onsdag 23 augusti 2017

Vad blir det för mat?

I vanliga fall är jag ganska bra på det här med lunch och middag. Fantasin flödar och matsedel skrivs. Men ibland kommer det perioder när jag bara inte har någon lust. Man tycker att man ätit allt tusen gånger och man kräks på sin egna brunsås. Ofta är det när jag inte lägger ner så stor möda på valet som ungarna älskart. Sen kan man göra sig till och makens ögon tindrar av kärlek när man serverar och kidsen hoppar över. Just nu är jag inne i en period när matsedeln gapar tom. Fantasin finns bara inte och jag skulle helst leva på Vattenmelon och fil. Nu går ju inte detta för sig då jag har ungar med speciella behov vad det gäller maten. Så... Man vränger sig ut och in för att hitta på något vettigt. Igår blev det Kroppkakor med rårörda nyplockade lingon med smält smör. Ungarna tokåt och jag och maken likaså. Numera försöker jag få in så mycket vegetariskt i kosten som möjligt. Dels för att jag älskar djur och tänker på miljön men också för att jag tycker att man mår så mycket bättre. Så nu står jag här med mina morotspuckar och labbar. Det blir säkert jättegott och jätte nyttigt. Men jag skulle i alla fall hellre äta Vattenmelon och fil. I flera veckor. Får bli sen när ungarna flyttat hemifrån. Har ni något härligt tips i Augustimörkret som är lättlagat och gott? Hit me.