tisdag 15 augusti 2017

När någon gör sitt bästa och mer ändå

Sonen i huset har ingen diagnos. Sonen i huset är också för tidigt född och undersökt och utredd från topp till tå. Sonen har problem i skolan. Men han är aldrig utåtagerande. Han är glad och charmig och har lätt för att träffa nya vänner. När vi är på camping så tar det noll och ingen sekund så har han en svans med glada ungar efter sig. Men han ror inte iland att sköta skolarbetet. Han sliter som ingen annan. Han övar och trälar och sliter och går på extraundervisning. Han har bra lärare som ger honom tid och extramaterial och extra resurser. Lik förbaskat är det en hel del ämnen som han inte blir godkänd i. Han har skickats till läkare med alla möjliga behörigheter. Han har lite starr på ögonen. Han har lite skolios. Han har trattbröst och han är överrörlig i lederna. Han är smal och tunn och kan aldrig sitta still. Men sista utredningen på BUP är gjord och han har ingen ADHD eller annan psykiskt funktionshinder. De hittar inget fel på vår son och nu har vi gjort allt. Kan det möjligen vara så att vi människor är olika. Vi föds med än det ena och än det andra och många av oss passar inte in i någon mall. Vi älskar vår son. Han är glad, varm och snäll. Han är godhjärtad och lillegammal. Han älskar att röra på sig och kompisar är det bästa som finns. Han vill inta gå på någon aktivitet. Han vill vara fri och göra det han vill när skolklockan ringer ut. De andra barnen i skaran har haft vad man brukar kalla lätt för sig. Med lite vilja så har skolan gått galant. Men lillpojken klarar ingenting i skolans värd. Hur mycket han än sliter. Sommarlovet har varit en oas av glädje och fritid och ingen press. Visst har vi läst mycket och så där. Men annars så har han fått göra det han älskar mest. Springa av sig och klättra och cykla. Nu börjar det snart igen. Läxor i massor. Slit och tårar och en trött liten kille som kommer hem från skolan slut som en treskiftsarbetare. Jag undrar om det finns någon mer förälder som säger till sitt barn. Du behöver inte bli godkänd av skolan hjärtat. Du behöver bara göra ditt bästa. Ingen kan begära mer. Och hos din mamma och pappa har du MVG i att bara vara du. Du är bäst i världen på att vara du. Glöm aldrig det och du kommer klara dig ändå. Du hittar ditt sätt. Skolan är inte allt. Ge inte upp men ge inte mer än allt. Mamma o pappa älskar dig precis för den du är. Vad det än kommer stå på det där papperet som kallas betyg.

söndag 13 augusti 2017

När sommaren med glass blev sommaren med varm choklad

- Mamma skolan börjar snart och det har inte varit någon sommar! skriker tonårshjärtat.
- Sånt är livet, svarar mamman
- Kan vi inte åka och bada i Vättern en gång i allafall? undrar samma hjärta
- Vättern håller 14 grader. Du fryser till glass, replikerar mamman
- Då har man i alla fall ett roligt glassminne från den här skitsommaren, gnölar tonåringen
- Vi var i Hjo och käkade glass i veckan. Gnäll inte, svarar mamman
- Du har blivit gammal och tråkig mamma
-Nej, jag har blivit gammal och klok.
-Jag har packat alla badkläder mamma kom nu.
-Okay. Jag ger mig.

En stund senare på badstranden.

- Mamma är du säker på att det inte var minusgrader i vattnet
- Ja, då hade det varit is.
- Nu har vi ett till glassminne från denna sommaren mamma
- Det har vi hjärtat.
- Kan man dricka varm choklad på sommaren mamma?
- Det kan man om man behöver.
- Då har vi ett varmchokladminne från stranden i år mamma
- Det har vi och det är inte illa det heller

onsdag 9 augusti 2017

Husvagnen del 358

Vet inte om alla har följd med i husvagnshistorien. Men annars får ni skrolla ner och läsa om. Kort skrivet så fick vi inbrott i vagnen och det blev ett försäkringsärende. Vilket skulle visa sig att inbrott i husvagnar händer inte och händer det ändå i semestertider så måste man vara jurist för att begripa hur man ska göra. Efter en hel del turer fram och tillbaka så visar det sig att det är skaderegleraren på Kabe som har gjort fel. Bland annat är aldrig någon riktig skadebedömning med foton gjorda. Vi anade det hela tiden men höll hela tiden kontakt med försäkringsbolaget så att vi skulle ha våra krökta ryggar fria. Nu är ärendet inlämnat till en ny skadereglerare och nu hoppas vi äntligen att vår älskade vagn ska tas om hand på rätt sätt. Vi fick helt andra vibbar av denne man och en helt annan professionellt bemötande. Så i morgon åker vi in med vagnen igen till en ny bedömning. Vi vill inte att vagnen ska se bättre ut än innan. Vi vill bara att vi ska kunna använda den. Det största problemet verkar vara att de förbenade tjuvarna stal två dynor och de finns inte längre att få tag i då vagnen är så pass gammal. Vi kräver INTE att de klär om resten av vagnen så alla dynor blir lika (Det skulle bli så dyrt så då löser försäkringsbolaget in vagnen i stället) Vi har gått med på att vi bara vill ha två dynor som passar. I någorlunda vettig färg. Eftersom det är i bakstam så gör det inte så mycket att det blir andra färger där. Så. I morgon förväntar jag mig. 1. En regelrätt skadebedömning med foton.
2. Ett kostnadsförslag till försäkringsbolaget
3. En någorlunda vettig tidsberäkning hur länge det kommer att ta tills vagnen är klar.
INGET av detta gjordes av KABE center i Öggestorp. De får gärna höra av sig och säga emot men som jag uppfattade det så vill de enbart tjäna pengar och inte göra ett skit. Ursäkta att jag hänger ut. Men så som vi blev behandlade vill jag inte att någon ska bli behandlad som kommer och är utsatt för inbrott och är ledsen och snuvad på sin semester. I just detta fall så hade vi nog inte kommit iväg någonstans ändå. Eftersom vi hamnade på sjukhus med tonårshjärtat. Men ändå. Vagnen har inte kunnat brukas ordentligt på hela sommaren. Så. I morgon hoppas jag att vi äntligen ska få en plan över hur vi ska kunna sätta punkt för en lång rad händelser som vi hoppas aldrig ska hända igen. Tack till alla som har hjälpt oss att tolka lagar och regler och speciellt tack till grannen som hejat på och fått oss att inte ge upp och låta vagnen vara trasig. Nu ska jag ut och gå i regnet. Mer svamp väntar på att bli plockad. Små gula solar som gör att man blir så himla glad.

fredag 4 augusti 2017

Släkten går vidare och ett sjujäkla onödigt bråk

Kärleken till sina barn är större än allt annat. Man gör fel på vägen och man utvecklas ständigt som förälder. Det viktigaste att veta är att man gör så gott man kan. Även om man på vägen hela tiden tänker att man kunde gjort bättre. Jag har tre stora barn som i mångt och mycket fick växa upp med den ork som blev över. Ändå är de nu tre fina vuxna människor med bra karriärer och fina liv. De har snubblat på vägen men de har aldrig slutat försöka. Jag är så fruktansvärt stolt över dem alla tre. Den äldste var hemma på besök i förrgår och som han blev överöst med kärlek. Så efterlängtad och så saknad. Kvar när han åkte är ett hål som aldrig kan fyllas av något annat. Även om han är stor nu och ska leva sitt eget liv så står dörren och slår i hjärtat tills han sitter hos oss igen. Snart ska familjen utökas. Den första dottern ska om allt går bra äntligen få ett eget barn att älska. Jag ska bli mormor... Tanken svindlar. Hon ska få uppleva det största i livet. En ny liten människa som kommer förändra hennes världsbild för alltid. Så. Himla. Stort. Mitt hjärta svämmar över. En till att sakna när de går ut genom dörren och åker hem. Jag är verkligen världens rikaste människa.

Det är semester och man går på varandra dagligen. I två veckors tid har det varit gulligull och kramar och kvalitetstid. Ljuvliga frukostar utan stress och sitta länge och äta gott. Underbara luncher ibland medtagna ut i det gröna. Idag small det. Vi älskar varandra jag och kärleken men vi har ett hur ska jag säga ganska sydeuropeisk temperament båda två. Det är alltid skitsaker. Alltid. Idag var det en gröt som skulle kokas och jag blev galen när han skulle lägga sig i hur den skulle göras. Det är så jäkla löjligt. Jag är så jäkla löjlig. Han är så jäkla löjlig. En stängd dörr och tre timmar senare så undrar jag var han är. Han stack iväg utan frukost. Tänk att man efter så många år fortfarande kan älska så att man kan bli så förbaskad över en gröt. Den här gången är det min tur att be om ursäkt. Min buffel. Mitt yrväder. Min livskamrat. Mitt bollblank. Kom hem. Förlåt. Den här gången var det mitt fel. Jag älskar dig. Ska man skriva om sånt här? Förmodligen inte. Men livet har två sidor. Alltid. Och efter regn kommer solsken. Utom den här jäkla sommaren. Det har blåst sen dag ett. Vi gör så. Vi skyller på vädret. Det är inte lätt att hålla sams när man aldrig få bada. Särskilt inte när man jämnt ska göra nästan allt sida vid sida. I morgon blir det yoghurt. Det är ett som är säkert.

tisdag 1 augusti 2017

Det var bergis någon annan

Lyckan är gjord när man äntligen får möjlighet att träffa en kär gammal vän som det var alldeles för länge sen man såg. Ni vet en sådan där vän som man känt i evighet men som lever ett liv med fullspäckat schema och sliter i det tysta. En sådan där vän som när man ses så tas tråden upp där man slutade och man känner att man kan prata om precis allt. Det känns liksom som om man aldrig varit ifrån varandra och man bara trivs och vill aldrig sluta lystna eller prata. En sådan vän har jag träffat idag. Det är heller inte var dag som undertecknad går iväg på en fika på stan och bara sitter länge över en otroligt god kopp Latte och bara njuter. Jag är väl också en sådan person som kanske inte alltid prioriterar att slå mig lös i vimlet. Herre gud som jag åbäkade mig innan. Klänning skulle strykas. Make skulle skrikas in från garaget och fejan skulle få färg med bästa gåbort sminket och lugg skulle klippas eftersom det fått växa fritt alldeles för länge. Sände en tanke till Malin Wollin som klippte sönder sin lugg och bestämde mig raskt för att inte göra klipp tre. Det säg ändå ut som om någon gått över den med en bulldozer. In och hämta necessären och nyduschad och blind utan glasögon så ställer jag den på toastolen. Det hade inget gjort om locket hade varit stängt... Svär en ramsa och skriker på make och barn att den som var på toa sist skulle få med mig att göra. Mamma, skriker trettonåringen, det var du som var där sist.... Satan också. Ingen att skylla på och ute i sista minuten och sminket är dränkt. In och muta det andra ohängda barnet och tigga om lånegods. Himla tur att jag satsat på vettiga grejor till henne också... Mamma, det glömde jag hos farmor sist jag var där. Jo tjena ljusblått läge. När man för en gång skull slår sig lös så ska man behöva gå ut och se ut som mamma Knota i familjen Hedenhös. Nu blev det ju bra tillslut ändå. Goda vänner kan man träffa in natural. Det är ändå pratet som är det viktigaste. Men en sak är säker. Vilken dag som helst så ska jag montera in en självstängande toastol. Bara så att ni vet.

fredag 28 juli 2017

När de måste följa med

Tiden går och barnen blir större. Vi hann att göra en vecka på en camping innan husvagnen blev skändad. Det var en vecka när barnen fick sitt lystmäte. Aktiviteter som stillade äventyrslustan. Nu ska vi mest göra dagsutflykter då plånboken mest har gått till att återställa husvagnen. Pengar vi kommer att få tillbaka från försäkringsbolaget men som inte finns nu. Dessutom är fjortonåringens krafter inte helt återställda så någon längre tur är inte lämplig. Så. Nu lägger vi också lite energi på att få ut den äldre generationen på lite skojigheter. Problemet är bara att ungarna inte vill följa med. Vad som än erbjuds så vill de hellre stanna hemma. Det är kompisar och hemmaaktiviteter som är viktigare. När ska man tvinga med dem? Farmor och farfar vill gärna bjuda på en glass eller en utflykt till museum och liknande. Vad som än föreslås så låter det: Måste jag följa med? Är det dags att ge sig nu och låta dem vara hemma jämnt? Hur förklarar man för en äldre generation att fiska med kompisar är roligare än en båttur till Visingsö? Hur gör ni alla kloka mammor och pappor där ute? Är det dags att inse att ungarna har växt upp och kärleken och jag får göra Svedala på egen hand? Hur gör man när telefon finns nära och de klarar sig en dag utan mor o far? Njuter man eller förfasas man över att man inte kunde sätta ner foten? Maken säger: Låt dem vara hemma! Det är dubbelt så roligt och hälften så dyrt när vi slipper tjatet från dem. Nja.. Jag tycker nog fortfarande att det är lite kul när de är med. Ibland.

torsdag 27 juli 2017

Tonåring på G och överlarmad husvagn

Så var svältperioden över för den här gången för vår älskade unge. Samtalen vi och hon har gått på har varit till hjälp men det var inte det som gjorde att hon började äta. Vi vet inte vad som gjorde att hon slutade äta och vi vet inte vad som gjorde att hon började äta igen heller. Psykologen säger att det inte sitter på det psykologiska planet. Hon svälter sig inte för att bli smal utan för att hon helt enkelt bara får svårt att äta ibland. Så nu är hon igång och springer, simmar och ritar och samlar stenar och målar sig och duschar och livet bara rinner på och vi hänger på tåget. Vi fortsätter så klart att ha samtal och regelbunden kontakt med hennes team på habiliteringen men på barnpsyk är hon utskriven för där vill de inte veta av henne eftersom de inte sett en mer stabil unge rent psykiskt. Så för stunden kan vi äntligen andas ut och börja leva ett normalt semesterliv igen. TACK alla igen för allt stöd på vägen.

Husvagnen är hemma igen. Stympad men på behörigt avstånd. Allt är inte färdigreparerat men ska göras efter semestern då de helt enkelt har för mycket att göra just nu på skaderegleringen. Nu har vi bytt parkering och larmat med olika inbördes oberoende larm. Några dolda, några öppna. Några med ett jävla ljud i och några med kamera och ytterligare något som går direkt till mobilen. Den som tar sig in nu kommer att bli både döv och blind och bli fotad samt få en mycket ilsken ägare efter sig snabbt som fanken. Nu har den hängslen, livrem och fotboja. Ja. Det kostar men min kära gamla svärmor bjuder på det. Hon tycker att det är en bra livförsäkring mot en supergnällig svärdotter och jag älskar henne för den tanken. Vi kommer inte att kunna nyttja vagnen som sovplats då vissa saker fortfarande fattas. MEN vi kommer kunna göra dagsutflykter för bär och svampplock och för oss som trodde att hela säsongen skulle vara förstörd så är det ett mycket bra alternativ.

Så igår blev det en hink jättefina vildhallon. Idag en tur till badstrand i egenhittad undanskymd vik. Nu kan det regna hur mycket det vill. Vi kan värma oss i Smålle. Med kaffe och smörgåsar eller medhavd matsäck. Så tji fick du tjuven. JAG drog längsta strået. För så goda hallon har du nog aldrig smakat. Hoppas du ligger varmt om natten i våra gamla lakan. Vi har nya grejor nu. Inte så fina som du men de duger allt att hålla sig varm i och till skillnad från dig så har jag betalat för mina grejor. Kram