Det är vägen som är mödan värd

Att läsa en bra bok är som att förflyttas lite grann i sin vardag. Att krypa upp i soffhörnan och läsa och i bästa fall lära sig något nytt om sig själv och världen vi lever i är så viktigt för ens personliga utveckling. Ibland vill man bara läsa för att roas. Ibland får man allt i ett i en och samma bok. Att leva med mitt handikapp gör att man glömmer bort vilka böcker man läst och ibland hela innehållet i boken. En period av livet slutade jag att läsa på grund av att det kändes så meningslöst när man glömmer bort allt. Sen kom jag på. Det är ju jätte bra att glömma ibland. Tänk att få läsa en bra bok igen och få samma upplevelse en gång till! Så jag plöjer. Bok efter bok. Jag springer på bokreor och jag lånar på biblioteket. Däremot tror jag inte att jag läser som många andra. Jag läser väldigt ofta slutet först. Eller inte riktigt först. Jag läser ett par kapitel tills jag kommit in i boken och känner karaktärerna. Sen läser jag slutet och sen hela boken. Min bästa väninna tycker att jag är knäpp som förstör hela nöjet. Spänningen. Men för mig blir det bara jobbigt att hela tiden fundera över hur det hela ska sluta. Vet jag slutet så kan jag njuta av resan dit! Just nu plöjer jag Häxan av Camilla Läckberg. Egentligen så brukar jag inte läsa böcker som är så uppmärksammade. Jag brukar välja udda författare som inte får några löpsedlar. Det handlar för mig också om att läsa någons arbete. Någon har lagt ner sitt själ och sitt hjärta i något för att nå en läsare. Tänk så många böcker det finns som är så himla bra men som inte får några stora ord på vägen. Alla har hyllat Läckbergs bok. Jag är nog knäpp. Jag tycker bara att den är smärtsam. Jag har för en gång skull inte läst slutet. Jag går i mellan med andra böcker så länge. Den ligger där på nattygsbordet den där Häxan och glor på mig. Jag vet inte när jag började på den men det är månader sen. Måste man läsa färdigt en bok för att alla andra tycker att den är bra? Eller ska man ge sig och inse att det var inte min grej. Jag läser hellre någon klassiker som Karin Boye i väntan på Malin Wollins nya bok som släpps snart. Malins böcker har ett sådant underbart rakt språk som man bara älskar. Böcker... Jag kan inte komma ihåg dem efter några dagar men jag kan heller inte leva utan dem.