fredag 26 februari 2010

Att fräsa eller inte fräsa det är frågan

Jag har ibland ett sjuhelsikes temperament. Det har nog alla min vänner råkat ut för emellanåt. Jag har försökt lära mig genom livet när man ska fräsa ifrån och när man ska ha vett att hålla käften. Men ibland blir jag förbannad på helt fel ställen. Det är ju inte det minsta konstruktivt och man kommer ju inte precis längre i konversationen Idag har jag fräst på två ställen. Först på dagis och sen i skolan. Nu sitter jag här med magont och funderar på om det leder till något bra. Förmodligen inte Men ibland måste man bara få säga vad man tycker. Synd bara att jag ska bli så himla högljudd.

På dagis hade de utflykt i dag till Upptäck (vet ifan hur de stavar till det men skit samma). Ingen vettig information har gått ut och i går frågade maken när vi skulle lämna. Det räcker med tio över säger miss fröken. Om det nu är så att man brukar lämna vid nio, läser man inte det meddelandet som om man ska lämna tio över nio då kanske. Men när jag dyker upp med min förväntansfulla kille idag så hade de åkt för en timma sen. Det har inte gått ut någon lapp. Fler föräldrar stod där med sina ungar som blev ledsna. Då rann sinnet. Hur kul på en skala var det att gå hem med en mycket ledsen 6-åring. Även om vi bestämde mer föräldrar än jag att vi skulle ta våra barn till Upptäck själva. Det jävla dagiset fungerar som en potta skit nu. För många ungar och för mycket trötta pedagoger.

Sen skolan. Vår älskade lilla L har ju rätt till assistent. Hon är dessutom inne i en period just nu när hon känner sig ganska ledsen och ensam. Men rätt var det var i måndags så flyttade skolan på assistenten till en annan klass. Så hon har gått utan hela veckan. Idag ringde jag upp rektorn och frågade vem som är ansvarig om min unge skulle ge sig i väg hem över gatan och bli påkörd. Hon är nämligen en rymmare. Nja det visste man ju inte och det ska ju inte behöva hända. Och föresten så hör hon ju inte till en vanlig skola utan passar bättre i en särkola!!!!! Så länge besluten ligger att hon ska vara i en vanlig skola. Så måste de väl för helvete ta ansvar för henne!!!!! Där fick jag mitt psykutbrott nummer två denna dag.

Men nu när jag lugnat mig lite så sitter jag här i stället och smider planer. Här ska kallas till möte. Jag ska kalla ihop både vård teamet som L har och skolan. Funderar på vem mer som är ansvarig på kommunen. Någon socialassistent. Nu jävlar är klimakteriehäxan på språng. Nobody puts Baby in a corner. http://www.youtube.com/watch?v=7GBy7rBzz_I

måndag 22 februari 2010

Svenska språket

Angående OS. Jag och min goa gubbe satt och spånade om de olika länderna som är med. Det svenska språket är ju spännande ibland. Var finns reglerna vad det gäller maskulinum och femininum Ja men att det heter dansk respektive danska är ju inte så konstigt men vad många olika ändelser det finns på våra motståndare. Försök och säga vad en kvinna från Wales heter alltså man bryter ju tungan ur led. Walesiska... Holländska och holländare inte heller så konstigt men vad heter en kvinna från Mongoliet.. Mongoliska kanske. Så där höll vi på. Monegask och...gud vet... Monegaskiska kanske. För att inte tala om när man går in på folk från våra städer. Göteborgare och göteborgska Inte så konstigt. Men vad heter en kvinna från Luleå??? Haha. Man kan spåna sig tokig. Sådant där söndagsprat kan vi hålla på med. Knasigt va. :-)

måndag 8 februari 2010

När nöden är som störst....

Det där med att skänka pengar till välgörande ändamål. Nyligen. Eller fortfarande skänker ju många av oss pengar till Haitis offer. Det skänks miljoner och åter miljoner om året till dem som är drabbade av katastrofer och eller svält. Det räddar liv. Det finns hundratals organisationer som jobbar för att vår värld ska bli lite rättvisare. Det räddar som sagt var liv. Vi räddar miljontals människor på olika sätt.

Det är så viktigt att vi alla hjälps åt i stort och i smått. Då blir man så förbannad när man kan läsa i en av våra större kvällstidningar att i nästan samtliga organisationer så roffar cheferna åt sig miljonlöner. Röda korsets (mitt fina röda kors som alltid är först på plats och gör så mycket när katastrofer inträffat) ledning har en lön på 1.8 miljoner i årslön. Självaste ordföranden Bengt Westerberg drar in 800 000 om året. Av våra skänkta slantar!!!!! Att sådant kan vara lagligt.

Hur futtiga känns inte mina korvören som jag försöker bidra med då!! Sånt där är ju livsfarligt. Tänk vad många som ger fan i att skänka nu när de läser eländet!!!!! Den organisation som enligt tidningen ligger i botten är frälsningsarmen. Himla tur tänker jag. Gav ju dem 1000 spänn innan jul. Så kommer jag på att när jag tänker så så är jag ju lika gniden själv. Egentligen.

Var är uteliggarna nu föresten i nordpolskylan?? Ser dem inte vid Juneporten längre. Har de frusit i hjäl allihop???? Ja inte har de blivit hjälpta av storpamparna löner i allafall. Det är ett som är säkert.