fredag 15 september 2017

Håll ut

Varmt tack till er som röstat. Jag har beställt hem tygprover på de färger ni röstat på och några till. Eftersom Svenska Dynor ligger LÅNGT härifrån så får man hoppas att de dyker upp om någon dag. Jag vet inte jag om jag vill ha blått.... Kanske finare att bryta med en helt annan färg eftersom ingen liknar originalet? Drömmen hade varit skinn. Frågade om vi fick välja det och lägga till merkostnaden. Det gick inte för sig. Men som sagt väntar in tygproverna och återkommer med vem som vunnit. Tänkte lotta ut Malin Wollins bok när den kommer. Så håll ut. Ni är inte glömda. Tack igen. Och fortsätt rösta om ni vill. Kram på er.

onsdag 13 september 2017

Tårar av glädje och tårar av guld

Vår älskade husvagn. Vår oas. Vår glädjekälla som Malin Wollin och hennes läsare skänkte till oss av kärlek och omtanke. Den blev förstörd och rånad. Trots att vi hade extralås och låsbultar och tillsyn. Turerna blev många. En del trassel berodde på olyckliga omständigheter. Folk på försäkringsbolaget som var på semester. Folk på Assistanskåren som körde den till fel ställe. Vagnen är gammal och med ett märke som är nedlagt. Tillslut lyckades den hamna rätt och rätt folk tog tag i ärendet. Som vi har slitit. Som vi har varit envisa. Idag kom samtalet vi väntat på. Skaderegleraren har hittat en lösning som försäkringsbolaget har godkänt. I morgon ska vi åka och välja dynklädsel till bakre sittgrupp samt få låset och trasiga lister åtgärdade. Den blir inte riktigt som förr. Men den blir fullt användbar och den blir nästan lika fin igen. Det tog tre månader. Det blev en semester utan husvagn. Men vad gör det i det stora hela. Vi har många år framför oss med denna vagnen. Vi har äntligen fått tag i en uppställningsplats som vi ser hemifrån och vi har skaffat larm.Tack till June fritid som verkligen gjort allt. Tack till alla som stöttat och peppat. Nu ska allt åtgärdas bara. Jag har ingen aning om hur lång tid DET kommer ta. Hittills har det gått tre månader. Jag ska bomba bloggen med bilder när den kommer tillbaka. Nej jag ska börja med att låta er välja klädsel. Hämtar proverna i eftermiddag så lägger jag upp dem här på bloggen så får ni vara med att rösta. Ska vi säga så? Älskar alla just nu. Mest er som skramlade till vagnen från början. Nu jäklar ska det bli en höstresa. Visst kan man väl göra en sådan? Kram på er alla. Återkommer med tygprover.

Tillägg: På sista bilden ser ni hur det såg ut innan vagnen blev förstörd. Dit ska dynor alltså väljas. Så det måste ju passa till dynorna i framvagn. Eller inte passa alls. Vad vet jag? Gå in på svenskadynor.se och välj ett tyg som ni tycker passar. Endast textiltyg får vi välja. Skriv sen i kommentatorsfältet här på bloggen. EXTRA. Jag lottar ut en bok slumpmässigt bland alla som deltar. Kom igen. Pimpa Biggans vagn






onsdag 6 september 2017

Tidig morgon sol inne och lägerskola

I dagarna två ska sonahjärtat ut med skolan på äventyr. Fiska, håva insekter, paddla kanot, tälja, grilla och grupparbeta. Fyrtio elever och en antal hugade lärare. I dagarna hundra har det pratats om detta. Planerats, gruppindelats och längtats. Han väckte mig i dag i ottan med kaffet i högsta hugg och förklarade att nu ska det packas. Den ömma modern förklarade vänligt att det räcker att börja packa i eftermiddag och att klockan fyra på morgonen så mår man bäst av att sova. Det hjälpte föga. Efter kaffe nummer två var allt packat. Ett dygn i förväg. Lagom till klockan ringde för uppstigning sov han den oskyldiges djupaste sömn. Mycket nöjd med sig själv. Hur han ska orka bära allt i morgon är en gåta. När han tillslut kommit upp och kommit iväg till skolan så vänder han sig om i trappen och lyser som en sol och utbrister. Mamma nu är det bara en dag kvar. Lyckligt ovetande skuttade han i väg till sitt denna sista skoldag innan DET STORA ÄVENTYRET. Sa jag att det ska ösregna i två dagar? Det blir bra detta. Undrar om det går att grilla korv inomhus i campingstugor?

fredag 1 september 2017

Uppförsbacke

Just nu är jag inne i en period av att inte må så bra alls. Alla symptomen av den gamla skadan visar sig på en gång. Det värsta är den fruktansvärda tröttheten. Jag skulle kunna sova dygnet runt. Varje dag tvingar jag mig upp ur sängen för jag vet att jag inte blir piggare av att sova. Jag går och går och går. Söker stillheten i skogen. Andas in och känner höstens krispiga luft ge energi. Beställer extra tid hos min läkare och kollar alla värden. Äter och sover och rör mig som jag ska. Men det hjälper inte. Längtar bara efter kudden. Det är en trötthet så svår att övervinna. Alla göromål blir som att bestiga Kebnekaise. Dricker grönt te och starkt kaffe. Går på dejt med fina kompisen och dricker mera kaffe. Somnar mitt i pratet. Vi åker hem och jag sover en timma. Hon sitter kvar och sen lagar vi lunch. Nej jag är inte deprimerad. Jag är hjärntrött och det enda som hjälper är micropauser och en förstående familj. Och fantastisk vänner. Som stannar kvar även om man ibland är en social katastrof. I morgon är en ny dag. Jag är faktiskt glad och tacksam att så är fallet. Varje dag.