torsdag 28 maj 2009

Tala är inte alltid silver och tiga är inte alltid guld

I dag pratade jag med en gammal vän som jag inte har pratat med på länge. Vi brukar föra ganska djupa samtal om allt och inget. I dag kom vi att prata om ordets betydelse. Det här med hur viktigt det är att vara rak och ärlig i sitt språk. Alla som känner mig vet att jag sällan har tunghäfta. Ibland säger jag saker som jag inte menar men oftast är jag ganska bra på att be om ursäkt. Ibland säger jag saker ganska frankt som jag verkligen menar. Själv är jag urusel på att läsa människor. Jag tror att alla säger det de menar eftersom jag så ofta gör det själv. Men just nu har jag ganska tunga saker jag behöver prata om med någon som står mig nära. Och plötsligt upptäcker jag att jag är jätte dålig på att få ur mig det viktiga som behöver sägas. Så egentligen är jag en sådan där person som jag själv inte tycker om. En mjäkig ja sägare. En snacksalig meningslös tjötröv. Så jag ringde upp den älskade och sa som det var. Rakt på. Inga krussiduller. Berättade målande, beskrev hur jag kände. Jösses vad mycket bättre det kändes sen. Och inte tusan rämnade världen. Inte fan blev älsklingen förbannad heller. Jo en sak blev han arg på. Att jag väntat så länge med att berätta. Det finns ju någon anledning till att jag friade sa han. Att han vill dela både nöd och lust. Så ibland måste man få vara ledsen. Man kan inte alltid vara glad. Även när solen skiner och det är ens favorit årstid. Mörka moln kan komma när som helst. Men det blir faktiskt ljusare om man delar det med någon som man tycker om.

måndag 25 maj 2009

Ljuvliga dagar med lantluft.

En weekend på landet med ljuvliga hästar, mysiga katter, frisk luft och god mat. Så kan man sammanfatta helgen. Barfota hängde jag upp tvätten på tork. Soltorkade lakan, mmmm. Lilla L åkte karusell så hon gick i cirklar. Den röda vackra huskatten Sally likaså. Men det som var mest kul var att alla mutor till kattegullen äntligen betalade sig. Andra år har alla katterna alltid valt Jan som kel kamrat men icke så i år. Efter diverse trick med hemlagade köttbullar fiskgratänger mm. så insåg katterna: Där hon är. Där finns det käk. Så när kvällen kom var det äntligen jag som fick både Majken, Sally, Märta och till och med blyga Millan i knät. Zelda var ute och rände om dagarna så hon kom in käkade och sov som en gris med tassarna upp i vädret.

Morgonen började med en kopp kaffe och fågelsång på trappan. Tystnaden.. ljuvligt. Medans barnen sov sin skönhetssömn smög jag och älskling upp genom skogen och gav hästarna frukost. Så fin är Steypa när hon kommer i galoppsprång i morgondaggen. Det är något visst med Islandshästar. Stella lyser som guld när det är lite fuktigt ute. Fux kan vara vansinnigt vackra de också. Eros är ganska känslig för snabba rörelser. Men kelig när man väl fått honom att förstå att man vill väl. Han är ståtlig i sitt blonda hårsvall. Gamle Nasi är en riktig gottegris. Slukar maten i ett huj, sen försöker han svälja hinken också. J älskar gamlingen. De hade kelstund varje dag. Mygg och flugjävlarna kunde vi varit utan. Oss störde de inte men hästarna. Sprutade på myggmedel var jag kom åt. Nasi hade lite ont i hoven dagen då hovis skulle komma med ny sko. Han haltade så när jag ledde ner honom till stallet. Sen ville han inte riktigt stödja på hoven som var skolös. Men han visade ingen smärta när hovis satte på skon och dagen efter var det bättre. Han fick lite extra morötter trots att hovis sa att han ska gå på magert bete. Dit hör nog inte morötter och knäckebröd när matte och husse inte är hemma. Många goa minnen har vi trottoarbönder med oss nu när vardagen sätter in. Nya kamrater till barnen också. Tack kära gamla granne för att vi får låna en smula lantluft. Vi lever länge på det.

söndag 17 maj 2009

Höga berg och djupa dalar

Det har varit en tuff vecka för hela familjen. När mor inte är på G så påverkas hela familjen. I fredags tog vi oss för att åka till Tabergs topp. Barnen brukar älska att springa runt i gröngräset och kolla in utsikten. Men barnen var bara trötta och var nöjda efter fem minuter. En glass och lite fika sen ville de hem. De somnade klockan sex och sov hela natten. Så den utflykten kunde lika gärna kvittat. Men det blev ett av bräck i vardags slitet i alla fall.

I går packade vi pannkaks korgen och gav oss ut i skogen uppe vid Hallby stugan. Då var alla på sitt bästa humör och vi hade det jätte skönt i skog och mark. Här runt i kring är vitsipporna nästan över men inne i skogen var allt mycket senare. Jättefina stora sippor trängdes med hästhov och förgätmigej och alldeles blått av skogsviol. Vid lite öppnare teräng hittade vi både mandelblom, midsommarblomster och smörblommor. Ur led är tiden. =-)

Jösses vad fjärilar det är i år. Har aldrig sett så många sorter. Citronfjäril, kolfjäril, blåvingar nässelfjärilar. Jättefina är dom. Även om mor blir galen på lilla L. Hennes största nöje är att fånga in dem. Sånt gillar inte jag.

Storgrabben från Sunpan var neråt en sväng. Alltid lika roligt. Vi lirade boll med de små och E var också med på ett hörn. Kom på att man inte ska lira boll i foppisar när man har ont i knät. Gör ont som fan nu men roligt var det i allafall.

Nu blir det tre dagars slit sen blir det landet med hästar och.... ja va fan inte många fler djur kvar där ute nu ju kom jag på. Inga ankor, höns eller får (deee var ju länge sen eller hur Steypa =-)). Kalkon var det ju med för hundra år sen. =-)). Men gosiga, gosiga katter finns det ju. Om man nu får chans på någon av dem. Alla är dökära i min gode man. Han brukar ha fyra i knät om kvällarna. Så brukar jag få hålla till godo med en svans. Men det är ju inte så illa om det är Majkens. =-) Så den här veckan hoppas vi på sol och värme för både huslämnare och huslånares skull.

fredag 15 maj 2009

Ont i knät

Kan inte gå längre med det här onda knät. Måste till doktorn. Ser i min blogg att det gjort ont i tre månader nu. Så kan vi inte ha det. Kan inte sova. Skiter i värk tablett nu. Måste veta var det gör ont i morgon. Trött. Ont.

onsdag 13 maj 2009

Anonymitetens baksida

När jag ser att det är mor som ringer får jag lite ont i magen. Jag vet vad som väntar. Min mor är inte en vän av planering. Det är alltid kris. Otaliga är de akututryckningar jag gjort genom åren. Är det inte hjärtmedicin som är slut så är det något annat hon behöver hjälp med. Jag vet att jag inte ska gnälla. Lilla ordet nej finns ju faktiskt.

Det ringer. Jag ser att det är mor. Funderar på att inte svara. Svarar. Någon på äldreboendet har varit hos frisören med far. Det fanns inga pengar i hans värdefack. 250 kronor behövs. Frisören stänger 16. Jag går. Har kvittot på att jag lagt 500 spänn i fars värdefack. Bara en i personalen har nyckel och är personlig ansvarig för pengarna. Tas det pengar ska kvittot läggas i värdefack. Har kvittot med mig. Går in till frisören och betalar 250 spänn. Har kvittot på fars 500 i näven. Går in på äldreboendet. Känner mig trygg i min förvisning. Hittar fars värdefack öppet. Utan pengar. Utan kvitto!!!!!!!!!! Ingen som ansvarar finns tillgänglig. Alla skakar på huvudet. Ingen vet något. Ringer ansvarig när jag kommer hem. Telefonsvarare. Är på möte kommer i morgon. Jag talar in ett meddelande att ringa upp. Undrar om hon gör det. Kanske har jag missförstått. Man ska inte döma någon ohörd. Kanske ligger kvittona någon annanstans. Blänger på mitt kvitto jag har i handen. 500 kronor. Två underskrifter. Min och en sköterskas. Knappt läsbar. Vem var det nu igen jag lämnade ut dem till. Ingen aning. De är hundartal och ser likadana ut allihop. Ibland längtar man hem till landet där alla känner alla.

måndag 11 maj 2009

Straffspark i skallen och ingen konfirmationspresent

Jag gnäller ofta och gärna över småsår och stickor i fingrarna och annat tjafs men pratar inte gärna om när jag verkligen är sjuk. Klarar inte riktigt omsorgen. Van att vara den med omsorgen. Men idag hann verkligheten i kapp lite grann. Har i botten en liten hjärnskada som härrör sig från en gammal onödig hjärnblödning för ca 20 år sen. Är i det närmsta återställd men har lite minnesproblem och lite problem med simultankapaciteten. Problemen har dock ökat på senare år sen vet man inte om det är åldern (bah) eller en kombination. Men i allafall idag fick jag en liten propp och den här gången när jag satt i bilen. Så nu är det sjukskrivning igen. Hemma på permis men ska tillbaka till sjukstugan i morgon. Låter rätt läskigt men den var vansinnigt oansenligt liten och avhjälptes med lite blodförtunnande. När de röntgade hjärnan så fanns det inget å klaga på så där stod det väl som vanligt sponsrat av AGA. Men inget att oroa sig för för någon. Än hänger kärringen med. Men nu kommer väl äntligen remissen till minnesenheten skickas iväg så inget ont som inte har något gott med sig. Nu skiter vi i eländet och lämnar över till vad som hände i helgen.

Satan vad glad gamla mor blev. Satan vad det var ensligt i skogen. Och nedrans vad grant det var där ute. Fick inte lägga ut bilder vilket respekteras. Så jag kan bara säga tänk er två små söta sjöar. Skog o ängar. Ladugård, uthus, röd stuga med snickarglädje, fågelsång, blommande fruktträd. Ja oj vad vi njöt. Maten var god och sällskapet (broder med familj) var trevligt. Men framför allt en överlycklig jubilar. Så ska en lyckad kidnappning gå till.

På Söndagen var det sen konfirmation för syskonbarnet. Vilket numera innebär drama i kyrkan med manus och koreografi av konfirmanderna. Det var en fotbollsmatch mellan gud och djävulen kommenterat av två kommentatorer från predikstolen. Vansinnigt kul och förbaskat bra gjort måste jag säga. Enda malören hände på konfirmationskaffet. Lille S "tappade" Konfirmandens present så den gick i tusen bitar. När mamma svor lite elegant mellan läpparna så ingen hörde svarade ungen. Men mamma då!!! Jag var ju tvungen och kolla om den höll.... Det gjorde den iiiinte. Gud hjälpe mig för det barnet som Emils mamma skrev i den blå skrivboken.

fredag 8 maj 2009

Byhålan nästa

Så har ännu en vecka förlöpt och inte har jag bloggat bättre denna veckan heller. Har absolut inget att skylla på mer än slöhet.

Idag har jag gjort mig osams med stora kärleken. Har lust att sälja honom på torget på lördag. Undrar om det går. Satan. Jag har inte tid att vara osams med honom.

Det händer något jätte kul i morgon. Äntligen ska jag komma ut och få andas lantluft. Och jag menar verkligen LANTLUFT. Är en lantisnörd på våren och gör inget annat än gnäller på statsborna fastän jag själv varit en i mer än 12 år snart. Så jag ska ut till ett ställe vid namn Vistorp. Har ingen aning om det stavas med ett eller två s. Där jag växte upp uttalade man det Vesstörrp. Där ligger det en liten rött torp där vägen slutar. Mitt inne i ödemarken. Dit ska jag. Men vi tar det från början.

Min gamla virriga goa mor fyller 75 år. Hon vill absolut inte firas. Hon vill vara i fred på en stubbe. Dit inte ens myrorna hittar. Så skojade hon med mig för ett par månader sen. Hon har så svårt att gå så hon kan inte själv ta sig några längre sträckor. Så då kom jag att tänka på min gamla kompis stuga ute i Vistorp. Dit hittar ingen och ingen hittar min gamla mamma som vill vara ifred på sin stora dag. SÅ i morgon klockan 08.00 har hon beordrats ta på sig o ömma kläder och bara vänta. Så här lät det i morse.
Mor: Jag vill inte att du hittar på en massa dumheter. Jag vill va ifred säger jag... Jag vill till skogs... Jag vill inte haaaaa en massa folk omkring mig. HÖR VAD JAG SÄGER.
Jag: Ja mor, precis... Jag sa inte aftonklänning... Jag saa långbyxor.
Mor: Fnys... Här finns la ingen skog i närheten. Där jag kan sitta en hel dag på en stubbe. INGA FOLK HAR JAG SAGT
Jag: precis.... Men då ses vi morgon då....
Mor: Ja, ja men dra inte hit nån... jag har inte ens lite kaffe hemma så deeet sååå.

Haha hon ska få sin ödemark =))))))). Jag ska köra henne till vägs ände. Dit inte ens myrorna hittar =)))).
Tack snälla Tarja för att du lånar ut ditt sommarställe. Och för att du är världens bästa på att håll tyst när det behövs. Det tror inte folk som känner dig men precis så är det =))))
Nu är det bara en sak kvar. Att göra sig sams med älsklingen.... Satans karlar... Kan ju inte sälja honom på torget måste ju fan ha han till hjälp att bära i kväll när vi ska storhandla. Ja ja. Annars får jag väl be vaktmästaren =))).

En hälsning till Mem Lee... Keep upp girl. Ge dig inte. Du är starkare än du tror. Din tur att må bra. Love You.

Till alla andra. Ha en fin helg. Det ska jag ha. Mitt i ödemarken... I två långa dagar...... Undrar om det finns utebelysning.... ARGHHHHHH

lördag 2 maj 2009

Snooker är livet

Nu har jag inte precis varit så duktig på att blogga denna vecka. Men har ju jobbat en del. Sen har det ju varit fint väder så jag har mest hängt ute..... Åtminstånde på kvällarna.... Ja,ja jag skaaaa väl erkänna. Jag är inte som andra.. Inte någonstans. Har en last som jag inte känner en kotte till som har. Är totalt insnöad på snooker. Så VM har pågått förfullt och här missas det inte en match kan jag säga. Har totalt koll på varenda spelare och det har jag haft i tio år... Jag sa ju att jag inte är som andra. Jo det ska jag säga att det har varit ett VM utan dess like. Vid ett tillfälle svimmade två olika personer i publiken av spänningen så man fick tillkalla ambulans och syrgas. Men sen kommer ju av allt att döma inte mina favoriter gå till final. Men, men man kan inte få allt i idrottens underbara värld. Sonen hemma från Jamaica. Det känns skönt. Öborna där rökte inte bara cigaretter kan jag säga. Tur att sonahjärtat är sundheten personifierad. Nu är det dax för semi. Heja Neil Robertson. Underbarnet från Australien.