tag:blogger.com,1999:blog-26496227149689234582024-03-13T20:12:46.347+01:00Gråa musenen ovanligt vanlig bloggGråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.comBlogger152125tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-57209310880656433812017-10-19T18:03:00.000+02:002017-10-19T18:05:42.089+02:00Du är värdefull för någonJag såg henne förra året mitt i smällkalla vintern utanför sjukhuset. Hon satt där med sin smutsiga filt och med fåror i ansiktet och med tomma ögon. Hon hade inga vantar. Jag tog hennes händer och försökte säga några värmande ord. Hennes händer var så kalla. Hon förstod inte svenska. Hon pekade på skylten om barnen och familjen hemma i fädernelandet. Jag tog av mig mina vantar och gav henne dem. Jag har fem par på hyllan. Igår såg jag henne igen. Med mina gamla vantar. Efter ett år. Oavsett anledningen att hon sitter där så är hon någons mamma eller syster eller kanske farmor eller dotter. Svårt att veta åldern. Jag undrar vad det gör med en människa att få sitta i ett gathörn långt bort från dem man älskar i år efter år. Jag undrar så hennes historia. Vem är hon? Var kommer hon i från? Vilka var hennes drömmar när hon var ung innan fattigdomen tog framtiden ifrån henne. Tänk om hon kunde få berätta sin historia. Tänk om hon kunde få bli lyssnad på bara en minut. Tänk om hon kunde få en varm säng att sova i eller få krypa upp i soffan hos sina kära och se en dålig film. Tänk om hon kunde få vakna en morgon och veta att hon är behövd och att någon förväntar sig något av henne. Jag går in och köper en kopp kaffe och en ostsmörgås till henne. Jag slänger en slant i muggen och ger henne en kram. Jag skyndar vidare i mitt liv fyllt av värme och kärlek och tillhöranderätt. Jag tänker att det är inte hon som är förloraren. Det är vi som går miste om en historia. Det är vi som aldrig får veta hur hennes liv kunde blivit om hon bara haft en chans. Vi som slänger en slant och ger är inga änglar. Vi är olyckssystrar i en värld där alla inte får plats. En värld som är så himla, himla orättvis.Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-10814196287838435602017-09-15T15:22:00.002+02:002017-09-15T15:22:38.134+02:00Håll utVarmt tack till er som röstat. Jag har beställt hem tygprover på de färger ni röstat på och några till. Eftersom Svenska Dynor ligger LÅNGT härifrån så får man hoppas att de dyker upp om någon dag. Jag vet inte jag om jag vill ha blått.... Kanske finare att bryta med en helt annan färg eftersom ingen liknar originalet? Drömmen hade varit skinn. Frågade om vi fick välja det och lägga till merkostnaden. Det gick inte för sig. Men som sagt väntar in tygproverna och återkommer med vem som vunnit. Tänkte lotta ut Malin Wollins bok när den kommer. Så håll ut. Ni är inte glömda. Tack igen. Och fortsätt rösta om ni vill. Kram på er.Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-36974238963904217582017-09-13T12:16:00.000+02:002017-09-13T21:21:34.399+02:00Tårar av glädje och tårar av guldVår älskade husvagn. Vår oas. Vår glädjekälla som Malin Wollin och hennes läsare skänkte till oss av kärlek och omtanke. Den blev förstörd och rånad. Trots att vi hade extralås och låsbultar och tillsyn. Turerna blev många. En del trassel berodde på olyckliga omständigheter. Folk på försäkringsbolaget som var på semester. Folk på Assistanskåren som körde den till fel ställe. Vagnen är gammal och med ett märke som är nedlagt. Tillslut lyckades den hamna rätt och rätt folk tog tag i ärendet. Som vi har slitit. Som vi har varit envisa. Idag kom samtalet vi väntat på. Skaderegleraren har hittat en lösning som försäkringsbolaget har godkänt. I morgon ska vi åka och välja dynklädsel till bakre sittgrupp samt få låset och trasiga lister åtgärdade. Den blir inte riktigt som förr. Men den blir fullt användbar och den blir nästan lika fin igen. Det tog tre månader. Det blev en semester utan husvagn. Men vad gör det i det stora hela. Vi har många år framför oss med denna vagnen. Vi har äntligen fått tag i en uppställningsplats som vi ser hemifrån och vi har skaffat larm.Tack till June fritid som verkligen gjort allt. Tack till alla som stöttat och peppat. Nu ska allt åtgärdas bara. Jag har ingen aning om hur lång tid DET kommer ta. Hittills har det gått tre månader. Jag ska bomba bloggen med bilder när den kommer tillbaka. Nej jag ska börja med att låta er välja klädsel. Hämtar proverna i eftermiddag så lägger jag upp dem här på bloggen så får ni vara med att rösta. Ska vi säga så? Älskar alla just nu. Mest er som skramlade till vagnen från början. Nu jäklar ska det bli en höstresa. Visst kan man väl göra en sådan? Kram på er alla. Återkommer med tygprover.<br />
<br />
Tillägg: På sista bilden ser ni hur det såg ut innan vagnen blev förstörd. Dit ska dynor alltså väljas. Så det måste ju passa till dynorna i framvagn. Eller inte passa alls. Vad vet jag? Gå in på svenskadynor.se och välj ett tyg som ni tycker passar. Endast textiltyg får vi välja. Skriv sen i kommentatorsfältet här på bloggen. EXTRA. Jag lottar ut en bok slumpmässigt bland alla som deltar. Kom igen. Pimpa Biggans vagn<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-o008G0Sqwpw/WblED8U6CVI/AAAAAAAAADs/VYi_CER-L1sG8Fdz6yxmwqz_XKo-5MztACLcBGAs/s1600/DSC_0086.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="180" src="https://4.bp.blogspot.com/-o008G0Sqwpw/WblED8U6CVI/AAAAAAAAADs/VYi_CER-L1sG8Fdz6yxmwqz_XKo-5MztACLcBGAs/s320/DSC_0086.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-C3VoEZ_2rJA/WblEKIEP6yI/AAAAAAAAADw/pN4RF4FkDw0IRbDMaupwwoJbwhOwYlzLQCLcBGAs/s1600/DSC_0087.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="180" src="https://3.bp.blogspot.com/-C3VoEZ_2rJA/WblEKIEP6yI/AAAAAAAAADw/pN4RF4FkDw0IRbDMaupwwoJbwhOwYlzLQCLcBGAs/s320/DSC_0087.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-KF9xljfuIpQ/WblER3GGCpI/AAAAAAAAAD0/JP-ufqh-1dAldO38E7N59EqeSb6hhf08ACLcBGAs/s1600/DSC_0092.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="180" src="https://4.bp.blogspot.com/-KF9xljfuIpQ/WblER3GGCpI/AAAAAAAAAD0/JP-ufqh-1dAldO38E7N59EqeSb6hhf08ACLcBGAs/s320/DSC_0092.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-4tq3E2ZNPt4/WblEZZkRHPI/AAAAAAAAAD4/z5YUczv9G9sYReACw2vOnWuEg1kluc1lACLcBGAs/s1600/DSC_0093.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="180" src="https://3.bp.blogspot.com/-4tq3E2ZNPt4/WblEZZkRHPI/AAAAAAAAAD4/z5YUczv9G9sYReACw2vOnWuEg1kluc1lACLcBGAs/s320/DSC_0093.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-38519379167156248762017-09-06T10:35:00.002+02:002017-09-06T10:35:53.197+02:00Tidig morgon sol inne och lägerskolaI dagarna två ska sonahjärtat ut med skolan på äventyr. Fiska, håva insekter, paddla kanot, tälja, grilla och grupparbeta. Fyrtio elever och en antal hugade lärare. I dagarna hundra har det pratats om detta. Planerats, gruppindelats och längtats. Han väckte mig i dag i ottan med kaffet i högsta hugg och förklarade att nu ska det packas. Den ömma modern förklarade vänligt att det räcker att börja packa i eftermiddag och att klockan fyra på morgonen så mår man bäst av att sova. Det hjälpte föga. Efter kaffe nummer två var allt packat. Ett dygn i förväg. Lagom till klockan ringde för uppstigning sov han den oskyldiges djupaste sömn. Mycket nöjd med sig själv. Hur han ska orka bära allt i morgon är en gåta. När han tillslut kommit upp och kommit iväg till skolan så vänder han sig om i trappen och lyser som en sol och utbrister. Mamma nu är det bara en dag kvar. Lyckligt ovetande skuttade han i väg till sitt denna sista skoldag innan DET STORA ÄVENTYRET. Sa jag att det ska ösregna i två dagar? Det blir bra detta. Undrar om det går att grilla korv inomhus i campingstugor?Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-74068729553582056702017-09-01T10:51:00.001+02:002017-09-01T10:55:27.732+02:00UppförsbackeJust nu är jag inne i en period av att inte må så bra alls. Alla symptomen av den gamla skadan visar sig på en gång. Det värsta är den fruktansvärda tröttheten. Jag skulle kunna sova dygnet runt. Varje dag tvingar jag mig upp ur sängen för jag vet att jag inte blir piggare av att sova. Jag går och går och går. Söker stillheten i skogen. Andas in och känner höstens krispiga luft ge energi. Beställer extra tid hos min läkare och kollar alla värden. Äter och sover och rör mig som jag ska. Men det hjälper inte. Längtar bara efter kudden. Det är en trötthet så svår att övervinna. Alla göromål blir som att bestiga Kebnekaise. Dricker grönt te och starkt kaffe. Går på dejt med fina kompisen och dricker mera kaffe. Somnar mitt i pratet. Vi åker hem och jag sover en timma. Hon sitter kvar och sen lagar vi lunch. Nej jag är inte deprimerad. Jag är hjärntrött och det enda som hjälper är micropauser och en förstående familj. Och fantastisk vänner. Som stannar kvar även om man ibland är en social katastrof. I morgon är en ny dag. Jag är faktiskt glad och tacksam att så är fallet. Varje dag.Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-57915553844228963582017-08-29T16:57:00.001+02:002017-08-29T16:57:42.704+02:00Det är vägen som är mödan värdAtt läsa en bra bok är som att förflyttas lite grann i sin vardag. Att krypa upp i soffhörnan och läsa och i bästa fall lära sig något nytt om sig själv och världen vi lever i är så viktigt för ens personliga utveckling. Ibland vill man bara läsa för att roas. Ibland får man allt i ett i en och samma bok. Att leva med mitt handikapp gör att man glömmer bort vilka böcker man läst och ibland hela innehållet i boken. En period av livet slutade jag att läsa på grund av att det kändes så meningslöst när man glömmer bort allt. Sen kom jag på. Det är ju jätte bra att glömma ibland. Tänk att få läsa en bra bok igen och få samma upplevelse en gång till! Så jag plöjer. Bok efter bok. Jag springer på bokreor och jag lånar på biblioteket. Däremot tror jag inte att jag läser som många andra. Jag läser väldigt ofta slutet först. Eller inte riktigt först. Jag läser ett par kapitel tills jag kommit in i boken och känner karaktärerna. Sen läser jag slutet och sen hela boken. Min bästa väninna tycker att jag är knäpp som förstör hela nöjet. Spänningen. Men för mig blir det bara jobbigt att hela tiden fundera över hur det hela ska sluta. Vet jag slutet så kan jag njuta av resan dit! Just nu plöjer jag Häxan av Camilla Läckberg. Egentligen så brukar jag inte läsa böcker som är så uppmärksammade. Jag brukar välja udda författare som inte får några löpsedlar. Det handlar för mig också om att läsa någons arbete. Någon har lagt ner sitt själ och sitt hjärta i något för att nå en läsare. Tänk så många böcker det finns som är så himla bra men som inte får några stora ord på vägen. Alla har hyllat Läckbergs bok. Jag är nog knäpp. Jag tycker bara att den är smärtsam. Jag har för en gång skull inte läst slutet. Jag går i mellan med andra böcker så länge. Den ligger där på nattygsbordet den där Häxan och glor på mig. Jag vet inte när jag började på den men det är månader sen. Måste man läsa färdigt en bok för att alla andra tycker att den är bra? Eller ska man ge sig och inse att det var inte min grej. Jag läser hellre någon klassiker som Karin Boye i väntan på Malin Wollins nya bok som släpps snart. Malins böcker har ett sådant underbart rakt språk som man bara älskar. Böcker... Jag kan inte komma ihåg dem efter några dagar men jag kan heller inte leva utan dem.Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-73491146773126232082017-08-27T20:48:00.001+02:002017-08-27T20:48:35.292+02:00Att vara en närvarande förälderI veckan är det två föräldramöten. Båda två känns som en evig repetition. Tänk så roligt man tyckte att föräldramöten var för första barnet! Efter fem ungar så har jag hört allt de har att säga en miljon gånger. Ändå skaver det och känns som om man måste gå. Man ska vara närvarande för sitt barn. Man ska delta. Man ska vara intresserad och aktiv. Annars är man en liten lort. Men tänk om jag är en sådan förälder som är oerhört aktiv med att hälsa på barnen i skolan? Kanske tycker jag att en vanlig skoldag är intressantare än all jäkla info som kommer i två timmars uppläsning som senare dyker upp både i en app och på papper. Jag älskar mina barns lärare. Det gör jag verkligen. De gör ett hästjobb. Det talar jag om för dem ofta. Mina ungar har fått all det stöd i skolan som man kan kräva. Det är stora klasser. Det är trötta pedagoger. Ändå jobbar de med en flit och en kärlek som är så avundsvärd. Jag berömmer dem ofta. Jag låter dem veta att vi är oerhört nöjda med barnens skolgång. Jag är en sådan människa som inte har problem med att säga bra saker till andra när det ska sägas. Sviker jag dem om jag inte går på ett föräldramöte eller sviker jag mina barn eller både och kanske? Det är hopplöst för vår familj med föräldramöten. Loffe är trött som en björn på kvällen. Han kliver upp mellan 03.00 till 04.00 varje vardag och jobbar. Jag har min absolut jobbigaste period på kvällen med värk och känselbortfall i ena sidan och hjärntrötthet. Det är inga problem i vanliga fall. Vi lägger oss tidigt och lever vårt liv med vila mellan varven. Jag har naturligtvis pratat med lärarna om vår problematik men ändå känner man...Vi borde gå. Vi borde vara där...Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-2665017142751075962017-08-23T11:57:00.000+02:002017-08-23T11:57:11.201+02:00Vad blir det för mat?I vanliga fall är jag ganska bra på det här med lunch och middag. Fantasin flödar och matsedel skrivs. Men ibland kommer det perioder när jag bara inte har någon lust. Man tycker att man ätit allt tusen gånger och man kräks på sin egna brunsås. Ofta är det när jag inte lägger ner så stor möda på valet som ungarna älskart. Sen kan man göra sig till och makens ögon tindrar av kärlek när man serverar och kidsen hoppar över. Just nu är jag inne i en period när matsedeln gapar tom. Fantasin finns bara inte och jag skulle helst leva på Vattenmelon och fil. Nu går ju inte detta för sig då jag har ungar med speciella behov vad det gäller maten. Så... Man vränger sig ut och in för att hitta på något vettigt. Igår blev det Kroppkakor med rårörda nyplockade lingon med smält smör. Ungarna tokåt och jag och maken likaså. Numera försöker jag få in så mycket vegetariskt i kosten som möjligt. Dels för att jag älskar djur och tänker på miljön men också för att jag tycker att man mår så mycket bättre. Så nu står jag här med mina morotspuckar och labbar. Det blir säkert jättegott och jätte nyttigt. Men jag skulle i alla fall hellre äta Vattenmelon och fil. I flera veckor. Får bli sen när ungarna flyttat hemifrån. Har ni något härligt tips i Augustimörkret som är lättlagat och gott? Hit me.Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-74821000497349414512017-08-15T16:26:00.003+02:002017-08-15T16:28:01.188+02:00När någon gör sitt bästa och mer ändåSonen i huset har ingen diagnos. Sonen i huset är också för tidigt född och undersökt och utredd från topp till tå. Sonen har problem i skolan. Men han är aldrig utåtagerande. Han är glad och charmig och har lätt för att träffa nya vänner. När vi är på camping så tar det noll och ingen sekund så har han en svans med glada ungar efter sig. Men han ror inte iland att sköta skolarbetet. Han sliter som ingen annan. Han övar och trälar och sliter och går på extraundervisning. Han har bra lärare som ger honom tid och extramaterial och extra resurser. Lik förbaskat är det en hel del ämnen som han inte blir godkänd i. Han har skickats till läkare med alla möjliga behörigheter. Han har lite starr på ögonen. Han har lite skolios. Han har trattbröst och han är överrörlig i lederna. Han är smal och tunn och kan aldrig sitta still. Men sista utredningen på BUP är gjord och han har ingen ADHD eller annan psykiskt funktionshinder. De hittar inget fel på vår son och nu har vi gjort allt. Kan det möjligen vara så att vi människor är olika. Vi föds med än det ena och än det andra och många av oss passar inte in i någon mall. Vi älskar vår son. Han är glad, varm och snäll. Han är godhjärtad och lillegammal. Han älskar att röra på sig och kompisar är det bästa som finns. Han vill inta gå på någon aktivitet. Han vill vara fri och göra det han vill när skolklockan ringer ut. De andra barnen i skaran har haft vad man brukar kalla lätt för sig. Med lite vilja så har skolan gått galant. Men lillpojken klarar ingenting i skolans värd. Hur mycket han än sliter. Sommarlovet har varit en oas av glädje och fritid och ingen press. Visst har vi läst mycket och så där. Men annars så har han fått göra det han älskar mest. Springa av sig och klättra och cykla. Nu börjar det snart igen. Läxor i massor. Slit och tårar och en trött liten kille som kommer hem från skolan slut som en treskiftsarbetare. Jag undrar om det finns någon mer förälder som säger till sitt barn. Du behöver inte bli godkänd av skolan hjärtat. Du behöver bara göra ditt bästa. Ingen kan begära mer. Och hos din mamma och pappa har du MVG i att bara vara du. Du är bäst i världen på att vara du. Glöm aldrig det och du kommer klara dig ändå. Du hittar ditt sätt. Skolan är inte allt. Ge inte upp men ge inte mer än allt. Mamma o pappa älskar dig precis för den du är. Vad det än kommer stå på det där papperet som kallas betyg.Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-50339653502922738832017-08-13T14:24:00.000+02:002017-08-13T14:24:15.304+02:00När sommaren med glass blev sommaren med varm choklad- Mamma skolan börjar snart och det har inte varit någon sommar! skriker tonårshjärtat.<br />
- Sånt är livet, svarar mamman<br />
- Kan vi inte åka och bada i Vättern en gång i allafall? undrar samma hjärta<br />
- Vättern håller 14 grader. Du fryser till glass, replikerar mamman<br />
- Då har man i alla fall ett roligt glassminne från den här skitsommaren, gnölar tonåringen<br />
- Vi var i Hjo och käkade glass i veckan. Gnäll inte, svarar mamman<br />
- Du har blivit gammal och tråkig mamma<br />
-Nej, jag har blivit gammal och klok.<br />
-Jag har packat alla badkläder mamma kom nu.<br />
-Okay. Jag ger mig.<br />
<br />
En stund senare på badstranden.<br />
<br />
- Mamma är du säker på att det inte var minusgrader i vattnet<br />
- Ja, då hade det varit is.<br />
- Nu har vi ett till glassminne från denna sommaren mamma<br />
- Det har vi hjärtat.<br />
- Kan man dricka varm choklad på sommaren mamma?<br />
- Det kan man om man behöver.<br />
- Då har vi ett varmchokladminne från stranden i år mamma<br />
- Det har vi och det är inte illa det heller<br />
<br />Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-84146630936780380692017-08-09T16:28:00.000+02:002017-08-09T16:30:56.457+02:00Husvagnen del 358Vet inte om alla har följd med i husvagnshistorien. Men annars får ni skrolla ner och läsa om. Kort skrivet så fick vi inbrott i vagnen och det blev ett försäkringsärende. Vilket skulle visa sig att inbrott i husvagnar händer inte och händer det ändå i semestertider så måste man vara jurist för att begripa hur man ska göra. Efter en hel del turer fram och tillbaka så visar det sig att det är skaderegleraren på Kabe som har gjort fel. Bland annat är aldrig någon riktig skadebedömning med foton gjorda. Vi anade det hela tiden men höll hela tiden kontakt med försäkringsbolaget så att vi skulle ha våra krökta ryggar fria. Nu är ärendet inlämnat till en ny skadereglerare och nu hoppas vi äntligen att vår älskade vagn ska tas om hand på rätt sätt. Vi fick helt andra vibbar av denne man och en helt annan professionellt bemötande. Så i morgon åker vi in med vagnen igen till en ny bedömning. Vi vill inte att vagnen ska se bättre ut än innan. Vi vill bara att vi ska kunna använda den. Det största problemet verkar vara att de förbenade tjuvarna stal två dynor och de finns inte längre att få tag i då vagnen är så pass gammal. Vi kräver INTE att de klär om resten av vagnen så alla dynor blir lika (Det skulle bli så dyrt så då löser försäkringsbolaget in vagnen i stället) Vi har gått med på att vi bara vill ha två dynor som passar. I någorlunda vettig färg. Eftersom det är i bakstam så gör det inte så mycket att det blir andra färger där. Så. I morgon förväntar jag mig. 1. En regelrätt skadebedömning med foton.<br />
2. Ett kostnadsförslag till försäkringsbolaget<br />
3. En någorlunda vettig tidsberäkning hur länge det kommer att ta tills vagnen är klar.<br />
INGET av detta gjordes av KABE center i Öggestorp. De får gärna höra av sig och säga emot men som jag uppfattade det så vill de enbart tjäna pengar och inte göra ett skit. Ursäkta att jag hänger ut. Men så som vi blev behandlade vill jag inte att någon ska bli behandlad som kommer och är utsatt för inbrott och är ledsen och snuvad på sin semester. I just detta fall så hade vi nog inte kommit iväg någonstans ändå. Eftersom vi hamnade på sjukhus med tonårshjärtat. Men ändå. Vagnen har inte kunnat brukas ordentligt på hela sommaren. Så. I morgon hoppas jag att vi äntligen ska få en plan över hur vi ska kunna sätta punkt för en lång rad händelser som vi hoppas aldrig ska hända igen. Tack till alla som har hjälpt oss att tolka lagar och regler och speciellt tack till grannen som hejat på och fått oss att inte ge upp och låta vagnen vara trasig. Nu ska jag ut och gå i regnet. Mer svamp väntar på att bli plockad. Små gula solar som gör att man blir så himla glad.Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-76211185812370313562017-08-04T13:30:00.002+02:002017-08-04T13:30:47.930+02:00Släkten går vidare och ett sjujäkla onödigt bråkKärleken till sina barn är större än allt annat. Man gör fel på vägen och man utvecklas ständigt som förälder. Det viktigaste att veta är att man gör så gott man kan. Även om man på vägen hela tiden tänker att man kunde gjort bättre. Jag har tre stora barn som i mångt och mycket fick växa upp med den ork som blev över. Ändå är de nu tre fina vuxna människor med bra karriärer och fina liv. De har snubblat på vägen men de har aldrig slutat försöka. Jag är så fruktansvärt stolt över dem alla tre. Den äldste var hemma på besök i förrgår och som han blev överöst med kärlek. Så efterlängtad och så saknad. Kvar när han åkte är ett hål som aldrig kan fyllas av något annat. Även om han är stor nu och ska leva sitt eget liv så står dörren och slår i hjärtat tills han sitter hos oss igen. Snart ska familjen utökas. Den första dottern ska om allt går bra äntligen få ett eget barn att älska. Jag ska bli mormor... Tanken svindlar. Hon ska få uppleva det största i livet. En ny liten människa som kommer förändra hennes världsbild för alltid. Så. Himla. Stort. Mitt hjärta svämmar över. En till att sakna när de går ut genom dörren och åker hem. Jag är verkligen världens rikaste människa.<br />
<br />
Det är semester och man går på varandra dagligen. I två veckors tid har det varit gulligull och kramar och kvalitetstid. Ljuvliga frukostar utan stress och sitta länge och äta gott. Underbara luncher ibland medtagna ut i det gröna. Idag small det. Vi älskar varandra jag och kärleken men vi har ett hur ska jag säga ganska sydeuropeisk temperament båda två. Det är alltid skitsaker. Alltid. Idag var det en gröt som skulle kokas och jag blev galen när han skulle lägga sig i hur den skulle göras. Det är så jäkla löjligt. Jag är så jäkla löjlig. Han är så jäkla löjlig. En stängd dörr och tre timmar senare så undrar jag var han är. Han stack iväg utan frukost. Tänk att man efter så många år fortfarande kan älska så att man kan bli så förbaskad över en gröt. Den här gången är det min tur att be om ursäkt. Min buffel. Mitt yrväder. Min livskamrat. Mitt bollblank. Kom hem. Förlåt. Den här gången var det mitt fel. Jag älskar dig. Ska man skriva om sånt här? Förmodligen inte. Men livet har två sidor. Alltid. Och efter regn kommer solsken. Utom den här jäkla sommaren. Det har blåst sen dag ett. Vi gör så. Vi skyller på vädret. Det är inte lätt att hålla sams när man aldrig få bada. Särskilt inte när man jämnt ska göra nästan allt sida vid sida. I morgon blir det yoghurt. Det är ett som är säkert.Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-52590541491597913432017-08-01T01:57:00.000+02:002017-08-01T01:57:14.101+02:00Det var bergis någon annanLyckan är gjord när man äntligen får möjlighet att träffa en kär gammal vän som det var alldeles för länge sen man såg. Ni vet en sådan där vän som man känt i evighet men som lever ett liv med fullspäckat schema och sliter i det tysta. En sådan där vän som när man ses så tas tråden upp där man slutade och man känner att man kan prata om precis allt. Det känns liksom som om man aldrig varit ifrån varandra och man bara trivs och vill aldrig sluta lystna eller prata. En sådan vän har jag träffat idag. Det är heller inte var dag som undertecknad går iväg på en fika på stan och bara sitter länge över en otroligt god kopp Latte och bara njuter. Jag är väl också en sådan person som kanske inte alltid prioriterar att slå mig lös i vimlet. Herre gud som jag åbäkade mig innan. Klänning skulle strykas. Make skulle skrikas in från garaget och fejan skulle få färg med bästa gåbort sminket och lugg skulle klippas eftersom det fått växa fritt alldeles för länge. Sände en tanke till Malin Wollin som klippte sönder sin lugg och bestämde mig raskt för att inte göra klipp tre. Det säg ändå ut som om någon gått över den med en bulldozer. In och hämta necessären och nyduschad och blind utan glasögon så ställer jag den på toastolen. Det hade inget gjort om locket hade varit stängt... Svär en ramsa och skriker på make och barn att den som var på toa sist skulle få med mig att göra. Mamma, skriker trettonåringen, det var du som var där sist.... Satan också. Ingen att skylla på och ute i sista minuten och sminket är dränkt. In och muta det andra ohängda barnet och tigga om lånegods. Himla tur att jag satsat på vettiga grejor till henne också... Mamma, det glömde jag hos farmor sist jag var där. Jo tjena ljusblått läge. När man för en gång skull slår sig lös så ska man behöva gå ut och se ut som mamma Knota i familjen Hedenhös. Nu blev det ju bra tillslut ändå. Goda vänner kan man träffa in natural. Det är ändå pratet som är det viktigaste. Men en sak är säker. Vilken dag som helst så ska jag montera in en självstängande toastol. Bara så att ni vet.Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-69615658873372640792017-07-28T17:39:00.001+02:002017-07-28T17:41:16.391+02:00När de måste följa medTiden går och barnen blir större. Vi hann att göra en vecka på en camping innan husvagnen blev skändad. Det var en vecka när barnen fick sitt lystmäte. Aktiviteter som stillade äventyrslustan. Nu ska vi mest göra dagsutflykter då plånboken mest har gått till att återställa husvagnen. Pengar vi kommer att få tillbaka från försäkringsbolaget men som inte finns nu. Dessutom är fjortonåringens krafter inte helt återställda så någon längre tur är inte lämplig. Så. Nu lägger vi också lite energi på att få ut den äldre generationen på lite skojigheter. Problemet är bara att ungarna inte vill följa med. Vad som än erbjuds så vill de hellre stanna hemma. Det är kompisar och hemmaaktiviteter som är viktigare. När ska man tvinga med dem? Farmor och farfar vill gärna bjuda på en glass eller en utflykt till museum och liknande. Vad som än föreslås så låter det: Måste jag följa med? Är det dags att ge sig nu och låta dem vara hemma jämnt? Hur förklarar man för en äldre generation att fiska med kompisar är roligare än en båttur till Visingsö? Hur gör ni alla kloka mammor och pappor där ute? Är det dags att inse att ungarna har växt upp och kärleken och jag får göra Svedala på egen hand? Hur gör man när telefon finns nära och de klarar sig en dag utan mor o far? Njuter man eller förfasas man över att man inte kunde sätta ner foten? Maken säger: Låt dem vara hemma! Det är dubbelt så roligt och hälften så dyrt när vi slipper tjatet från dem. Nja.. Jag tycker nog fortfarande att det är lite kul när de är med. Ibland.Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-70906078641287571562017-07-27T18:08:00.000+02:002017-07-27T18:13:55.429+02:00Tonåring på G och överlarmad husvagnSå var svältperioden över för den här gången för vår älskade unge. Samtalen vi och hon har gått på har varit till hjälp men det var inte det som gjorde att hon började äta. Vi vet inte vad som gjorde att hon slutade äta och vi vet inte vad som gjorde att hon började äta igen heller. Psykologen säger att det inte sitter på det psykologiska planet. Hon svälter sig inte för att bli smal utan för att hon helt enkelt bara får svårt att äta ibland. Så nu är hon igång och springer, simmar och ritar och samlar stenar och målar sig och duschar och livet bara rinner på och vi hänger på tåget. Vi fortsätter så klart att ha samtal och regelbunden kontakt med hennes team på habiliteringen men på barnpsyk är hon utskriven för där vill de inte veta av henne eftersom de inte sett en mer stabil unge rent psykiskt. Så för stunden kan vi äntligen andas ut och börja leva ett normalt semesterliv igen. TACK alla igen för allt stöd på vägen.<br />
<br />
Husvagnen är hemma igen. Stympad men på behörigt avstånd. Allt är inte färdigreparerat men ska göras efter semestern då de helt enkelt har för mycket att göra just nu på skaderegleringen. Nu har vi bytt parkering och larmat med olika inbördes oberoende larm. Några dolda, några öppna. Några med ett jävla ljud i och några med kamera och ytterligare något som går direkt till mobilen. Den som tar sig in nu kommer att bli både döv och blind och bli fotad samt få en mycket ilsken ägare efter sig snabbt som fanken. Nu har den hängslen, livrem och fotboja. Ja. Det kostar men min kära gamla svärmor bjuder på det. Hon tycker att det är en bra livförsäkring mot en supergnällig svärdotter och jag älskar henne för den tanken. Vi kommer inte att kunna nyttja vagnen som sovplats då vissa saker fortfarande fattas. MEN vi kommer kunna göra dagsutflykter för bär och svampplock och för oss som trodde att hela säsongen skulle vara förstörd så är det ett mycket bra alternativ.<br />
<br />
Så igår blev det en hink jättefina vildhallon. Idag en tur till badstrand i egenhittad undanskymd vik. Nu kan det regna hur mycket det vill. Vi kan värma oss i Smålle. Med kaffe och smörgåsar eller medhavd matsäck. Så tji fick du tjuven. JAG drog längsta strået. För så goda hallon har du nog aldrig smakat. Hoppas du ligger varmt om natten i våra gamla lakan. Vi har nya grejor nu. Inte så fina som du men de duger allt att hålla sig varm i och till skillnad från dig så har jag betalat för mina grejor. KramGråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-27292247444496536472017-07-24T17:39:00.001+02:002017-07-24T17:56:39.241+02:00Om att vara gnällkärring och göra jobbet åt proffsenVarit och tittat till pärlan och knuffat på skaderegleraren. Det lät ungefär så här. Öh mm nja. Asså. Det ligger ju en del före och jag är själv med det här och det var semesterperiod när den togs i mot och hade det varit jag så hade jag inte tagit den...<br />
Nähä, svarade jag men nu ligger den på ditt bord och då anser jag att den ligger på ditt bord.<br />
Mmm, svarade han, men asså hitta dynor till ett sådant udda märke och dessutom specialbeställda dynor.. Jag vet inte.... Dörren kan jag fixa på en vecka.. Men dynorna....<br />
Du, sa jag det måste väl finnas ett sätt som ni brukar handha sådana här ärenden på. Jag vet inte jag jobbar inte med det här. Du får till fredag på dig. Morsning.<br />
Du, svarade han, hur var skadenumret nu igen?<br />
Titta i högen till vänster, sa jag. Du har det framför dig.<br />
<br />
Går hem och googlar och hittar dynor efter fem minuter. För 1500. Billigt i jämförelse med att klä om hela vagnen. Skickar bilder och artikelnummer pluss skadenumret igen till den trevlige unge skaderegleraren. Undras om han läser sina mail.Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-51351749786900027892017-07-21T11:23:00.000+02:002017-07-21T11:35:53.172+02:00Gnäll o fågelskit o en inte allt för välputsad ytaIgår var en riktig solig dag. Passade på att bada.. I simhallen. Tunna barn kräver varma vatten. Simhallen i Jönköping är verkligen inte som den var förr. Vi har tillbringat många timmar i olika simhallar genom åren då vår dotter inte ska bada kallt. Det tar på fettet om hon hade något. I början när vår simhall byggdes så var den bland de första med äventyrsbad och varma vatten. Sen hände något. Eller rättare sagt sen hände ingenting. Den är snart trettio år och bara slarvigt lappad. Nu har den varit stängd i en månad för renovering och av det märktes ingenting. De mest trasiga sakerna är borttagna och några nya bänkar utomhus och lite lapp här och lite färg där. Den skulle behövt en totalrenovering och en rejäl ansiktslyftning. Sommarjobbande ungdomar som mest står och pratar. De är omkörda med häst längder av andra simhallar. Vi jämför med tex Borås. Där rengörs alla varma pooler varje timme. Då lyser en röd lampa och alla måste gå upp. Det står en badvakt och kollar att det görs. Vid rutschkanan sitter en badvakt ständigt och kollar så att säkerheten följs. Någon går med en vagn och städar hela tiden. I Jönköping... INGA säkerhetsregler följs. Ungarna klättrar på stenarna under vågorna fast förbud finnes. Badleksaker tas med i vågorna fast förbud finnes. Det åks både tre och fyra samtidigt i rutschkanan fast det finns grönt ljus för en i taget. Badvakterna kollar och låter saken bero. Sen hänger de i glasburen och pratar. Bubbelpollen ska vi inte prata om. Där sitter mellan femton till tjugo personer i när rengöringen fixar åtta. Badvakterna går återigen förbi och låter saken bero. Därtill alla stackars magsjuka fåglar som flugit in och inte kommit ut. Samtliga gröna plastväxter är vita av fågelträck. Kommunen tar vattenprover som inte godkänns. Varför får skiten fortsätta vara öppet???? Skärpning Jönköpings kommun. Skicka era anställda på kurs till Borås. Så ska säkerhet och rengöring skötas. Renovera hela skiten eller stäng. Innan något händer. Så. Färdig. Med. Gnäll. Nästa gång åker vi nio mil till Borås. Annars då.. Jo vi kämpar på med att springa mellan sjukhuset och köksbordet. Där emellan kommer fastan. Jo en sak som är kul. Mina nya brillor gör att jag helt plötsligt ser. Gick alldeles för länge med de gamla. Älskling sa jag till maken... Någon behöver putsa fönstren. Har du inte gjort det sen i julas så behöver det väl inte bli på semestern sade den ohängde. Nä. Det är sant sa sonahjärtat o lade sig i som den latmask han är. Blir det inte idag så blir det i morgon och blir det inte då så gör det faktiskt ingenting. Jaja. Nu börjar semestern här i huset. Satan vad jag ska köra med det friska barnet. Nu tar jag sommarlov. Skål i jordgubbssaft. Okej då det blir vin i kväll. Jag ska inte göra mig frommare än vad jag är. SkålGråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-25539421886384293702017-07-18T14:24:00.000+02:002017-07-18T14:24:38.538+02:00Stockholm kan väntaDottern i huset är sämre igen. Så. Vi hoppar storstan. Vi behöver nära till vårdkontakter som vi känner. Det är besvärligt läge när ens älskade unge inte äter. Hennes problem är mer komplext än ett Anorexia fall. Problemen sitter i både knopp och kropp. Anorexia är en hemsk sjukdom och jag förskönar inte den på något sätt. MEN där finns i alla fall hjälp att få även om man som förälder kämpar i motvind då också. Det vår älskade dotter lider av finns inte i några skolböcker för vårdstuderande. Hon har aldrig känt så mycket hunger och det har varit en kamp att få i henne mat ända sen hon föddes. Det finns drastiska metoder att ta till. Operera in en "knapp" på magen som man tillför näring genom. Men de flesta inom vården är överens om att i hennes fall är det något som bör undvikas in i det längsta. Då kommer hon nog aldrig komma tillbaka till ett normalt ätande igen. Så. Vi kämpar. Vi erbjuder och erbjuder. Hon får vara med att sätta menyn. Hon får vara med om hon vill när maten tillagas. Vi erbjuder och vi slutar aldrig att sätta fram. Vi går promenader och försöker leva normalt. Vi går på bio och ringer hennes kompisar. Vi springer på sjukhuset hos dietist. Vi sitter hos psykolog både i grupp och ensamma. Vi försöker med akupunktur och med zonterapi. Vi sliter oss blå. Ändå går hon ner. Vi gör en ny vända med dropp och känner oss för första gången på fjorton år rätt maktlösa. Kanske är det puberteten som stjälper vår älskade solstråle. Kanske är det dessa hormoner som stjälper lasset. Ingen vet. Vi söker på nätet efter svar. Vi söker föräldragrupper för samtal. Vi letar med ljus och lykta. Hon är speciell vår solstråle. Hon finns inte i några uppslagsböcker. Hon sover mest nu. Orkar inte upp. Vi kör upp och kör ut. Erbjuder mjukglass med choklad. Hon blir glad tar en tugga och slänger. Nästa vecka blir det stormöte med hela hennes vårdteam. Jag hoppas innerligt att vi får några nya infallsvinklar. För detta tär på hela familjen. Jag är så glad att jag har en älskad make och fina vänner. För nu är man rätt sliten. Tack för alla fina tips till Storstaden. Vi spar dem och hoppas att vi snart kan packa väskan. Just nu är det en kamp med tallriken. Varje dag.Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-89293878674630146992017-07-16T15:12:00.000+02:002017-07-16T15:17:58.247+02:00Trottoarbonden ska till stanNi som hängt med ett tag vet att familjens husvagn blev misshandlad och står på lagning. Samtliga inblandade har semester så vi ser inte att den kommer tillbaka inom överskådlig framtid. Så. Vad göra med makens semester som infaller om en vecka. Vi har ett trevligt och stort tält i förrådet men det känns inte som om det är läge för det den här sommaren med blåst ifrån norr och kyla på nätterna som gör att man drar duntäcket tre varv runt kroppen. Så vad gör familjen som älskar skogen på sommaren. Jo vi drar till Stockholm.Vi kom på att det är inte någon badsommar för tunna barnakroppar och då kan man passa på att vara kulturell och besöka landets huvudstad. Son nummer två har en lya på två rum och kök som man kan bo i. Så då kör vi. Är det någon som bor där upp eller har några bra tips på vad en familj kan hitta på för kul som inte kostar skjortan. Vi vill inte Skansen. Apor har vi sett förr. Vi tänker oss Naturhistoriska och förstås Kaknästornet. Våra små har aldrig gjort Stockholm. Så vad tycker ni att en 13-åring och en 14-åring och två foppatoffellirare inte får missa i storstan.Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-83498529215006210462017-07-15T12:56:00.003+02:002017-07-15T12:56:49.280+02:00Tack för gåvan men du glömde en grejAlla som känner mig vet att jag inte är ett tekniskt geni. Så fort jag närmar mig en maskin så krånglar den. Senast en "mjölkmaskin" på landet som man bara skulle sticka in sitt kort i. Så mycket fungerade den inte. Goda vännen räddade biffen där. Sen har kortet funkat varje gång. Nu till en fråga. Jag har en dator som är ärvd. Den är inställd på personen som numera är avliden med dennes uppgifter för att logga in. Då jag inte har tillgång till personens inloggningsuppgifter på sin e postadress så får inloggningen liksom bara hänga med. Jag har lösenordet för att öppna upp datorn. Det funkar och jag kör på. Det enda som retar gallfebern på mig är att han hela tiden får meddelanden från Stayfriends. Går man in på deras hemsida för att säga upp och tala om att personen är jättedöd och har varit det i över ett år så hänvisas jag bara till att visa upp en dödsattest. Well. Det har jag inte tillgång till och den som har dödsattesten är föga intresserad av datorer och vill absolut inte lämna ut en dödsattest till något som personen ifråga inte begriper ett skit av. Hej Kalle uppdatera ditt medlemskap i Satyfriends står det varje gång jag öppnar min dator. Jo tjena. Kalle var en glad skit och han skulle nog inte bry sig ett jota om jag loggade in med hans uppgifter om jag hade haft dem och skrivit en spökhistoria. Men nu är jag inte så intresserad av detta utan vill bara bli av med skiten. Är det någon som har ett tips på hur jag ska göra. Vänligen. Svar till. Ära vare gud i höjden denna dator kan man tro att Kalle gjort i slöjden.Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-65787404197710024392017-07-14T12:12:00.000+02:002017-07-14T12:12:04.391+02:00Stunder av saknadDet finns gånger när man saknar sin mamma. Det hjälps inte att hon var gammal och sjuk och fick en massa bonus år. En människa som man tycker mycket om lämnar ett tomrum när de går. Det är det tråkigaste med att man blir äldre. Alla dessa människor som man förlorar. Men samtidigt blir det också en påminnelse om ens egen förgänglighet. Man blir tacksam för var dag man vaknar och har sina kära omkring sig. Men just nu önskar jag att min mor levde. Jag saknar hennes goda bullar. Jag saknar hennes fula kakor med för mycket karamellfärg. Jag saknar revbensspjällen och hennes köttbullar som aldrig höll ihop. Jag saknar vinbärssaften och doften av Nivea. Jag saknar kokkaffet och pratstunderna. Men framför allt saknar jag när hon spände ögonen i mig och fick mig på rätt tankar. Jag saknar när hon de sista åren när huset var sålt och de flyttade in till stan kom gående under vår balkong och ropade och undrade vad jag gjorde. Hon älskade könstier mat. För henne som var uppväxt på sill och potatis och kåldolmar och egen producerad mat från ax till limpa så var till och med spagetti exotiskt. Men pizza tog hon aldrig till sig. Hon åt men aldrig med förtjusning. Dä ä så törrt så gommarna fastnar sa hon och öste på kebabdressing så allt flöt. En gång bjöd jag med henne och pappa på en asiatisk krog. De älskade smakerna och bad sen ständigt att få komma tillbaka. En har ätet kåldölmar så dä räcker i livet sa min mor ofta. Ni som har era mammor kvar där ute. Krama dem ofta och mycket. Den dag de tackar för sig så blir livet aldrig detsamma. Livet går vidare men ingen är som mamma. Ingen.Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-13761324181002027942017-07-12T13:21:00.000+02:002017-07-12T13:21:12.793+02:00Nya tagVill bara passa på att tacka för det enorma stöd som vår familj har fått. Tack alla gamla följare. Tack alla nya följare. Tack alla gamla och nya vänner. Tack till släktingar, grannar och alla fina människor runt vår familj. Tack också till all sjukvårdspersonal som lägger sig dubbla i kampen för att hjälpa oss i en tid när svensk sjukvård går på knäna. Utan er hade det här varit så mycket svårare. Nu tänker vi framåt. Linna har fått ett fantastiskt team runt sig. Hon ler igen och hon är uppe och faktiskt hemma igen. Vi har tät kontakt med vården och människor som finns vid hennes sida dag och natt. Nu gäller det att fortsätta med försiktiga famntag.Visa kärlek men inte kväva. Erbjuda men inte tvinga. Lyssna och låta henne föra samtalen framåt. Kort sagt. Finnas där när hon behöver. Försöka ha ett naturligt liv runt i kring henne också. Att inte allt handlar om mat. Idag blir det lite shopping. Tänka på annat. En ny varm tröja i valfri färg sätter guldkant på tillvaron. Nu kör vi. Uppåt och framåt. Kram till alla.Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-49298824517241964012017-07-11T11:39:00.001+02:002017-07-11T11:39:40.015+02:00De små hjältarnas kampNär man är sjuk själv så svär man lite sen spottar man i nävarna och fortsätter framåt. När ens barn inte mår bra så stannar världen. Vår älskade fjortonåring going on femton är vårt solsken. Hon är så mycket tonåring man kan vara. Hon kämpar varje dag med sitt handikapp. Hon är så medveten om sina begränsningar och tar dem med jämnmod. Äh mamma, jag är hjärnskadad vad har du för ursäkt. Hon lever ett bra tonårsliv för det mesta. Hon har en kontaktperson som hon går ut med en gång i veckan som hon gör tonårsroliga saker med. De bowlar eller går på bio eller något annat rolig. Hon har få men nära kompisar. Hon rider ibland men simmar gärna och ofta. Sen har hon ett större problem som hon haft hela livet. Maten. Hon vägde 785 gram och fick plats i mina handflator när hon föddes. Sen har hon slitit konstant med att äta. Varje tugga är en kamp. Hon har ett bra läkarteam omkring sig och får ständigt hjälp av en dietist. Vi har gått kurser genom åren och lärt oss att leva med ett barn med ätstörningar. Vi har lyckats hålla oss coola genom åren och aldrig har det varit konflikter kring matbordet. Alltid erbjuda. Aldrig tvinga. Hon har ett avspänt förhållande till att sätta sig vid matbordet. Det är skoj och glam och aldrig stress. Det har funnits "säkra kort" som man tagit till rätt ofta. Ni vet. Pannkakor, pasta o dylikt. Då har portionerna faktiskt ibland blivit riktigt stora. Så hon kan äta mycket. När hon vill. Så vi har hållit oss flytande. Hon har alltid legat tre kurvor under "normalkurvan" men i alla fall alltid ökat. Tills i Januari. Då tog det stopp. Matskedar blev till teskedar. Skoldagar gick utan mat över huvud taget. Vi skickade med matsäckar och näringsdrycker. Vi lagade extramål om kvällarna. Vi boostade på helgerna. Det hjälpte inte. För en vecka sen sa kroppen ifrån. Plötslig blev sängen det enda viktiga. Hon orkade inte längre stiga upp eller hålla värmen. Det hjälpte inte med frisk luft och landet. Vi kände att vi vågade inte kämpa längre själva. Jag kontaktade hennes dietist för tusende gången och vår älskade lilla tjej lades in på sjukhus. Nu ligger hon här bredvid mig med dropp och kämpar sin kamp. Psykologen kommer två gånger om dagen och hon petar i sig det lilla hon kan. Älskade unge. Jag önskar så att du slapp detta. Jag önskar så att det fanns en bättre väg att gå. Men sen drar jag efter andan och tänker. Fan. Vi har kämpat ut värre strider än denna. Barn ska inte svälta ihjäl i Sverige. I alla fall inte här och nu.Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-74126476817273297482017-07-10T10:22:00.000+02:002017-07-10T10:22:41.652+02:00Blåsigt värreVår familj är ett badande folk. Varenda badsommar brukar börja i slutet på maj och hålla på September ut. Utom i år då. I går släpades de vilda ut till stranden för första gången i år. Nytt rekord i startdatum på fel håll. Solen sken och vindarna ven och ungarna längtade tillbaka till Solbacken och bastun. När vi intar stranden så ser det ut som ett Nomadfolk anländer. Väskor och solstolar. Bord och parasoller. Uppblåsbara historier i en mängd och storlek som räcker till en mindre skolklass. Vi brukar uppsöka vikar dit inga andra hittar. Men igår valde vi en känd strand där vattnet ska vara varmare än underbara Vättern som just nu har ett gradtal på 14. Först bar vi. Sen bar vi igen och sen badade vi. Sen frös alla så vare sig het mjölkchoklad eller kaffe värmde genomkylda barnakroppar.<br />
Du mamma, sa trettonåringen. Det är inte utan att man längtar till vintern. Då kan man ha både mössa och vantar på sig när man har badat klart i simhallen.Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2649622714968923458.post-1520113977141987332017-07-08T18:23:00.001+02:002017-07-08T18:42:00.630+02:00Solbacken och kryckor och ett litet Lejonhuvud Reklam för goda vänner.<br />
<br />
Bilderna jag tog gör inte huset rättvisa. Men vill ni se hur vi bodde så hittar ni bilder och info på till exempel airbnb Sök på Mullsjö och Solbacken. Finaste huset vi någonsin bott i. Allt du behöver och nära till både skog och stad.<br />
<br />
När vi kom hem var inte min kropp med mig alls. Därav blogguppehåll. Det blev att ta till kryckor för att ta sig fram över huvud taget. Och nej. Det har inte med att göra att jag rört mig mer i skog (visserligen med fel skor) än vad jag brukar. Jag går varje dag i skogen. Det slår till både när jag rört mig mycket och när jag har vilat. MEN jag har bestämt att den här bloggen INTE ska handla om mina krämpor utan hur jag förgyller livet. Så shit happens. Nu hoppar vi vidare.<br />
<br />
Familjen har en älskad familjemedlem som skäms bort och pysslas med utöver det vanliga. Jag gillar egentligen inte att ha djur i bur. Jag tycker att de ska få leva i frihet där de är skapta för att leva. Men eftersom vi av olika anledningar inte vill ha katt så blev kanin det näst bästa. Han bor i en bur men är nästan aldrig i den. Vi låter honom vara ute mycket och gnaga på buskar och trädrötter och annat kaninhärligt. Han är en lätt Lejonhuvad hermelin. Ett öga är blått. Det andra ögat är häften blått hälften brunt. Han var osäljbar hos uppfödaren eftersom han visade tecken på att inte vara renrasig (no shit). Han är skvatt galen och vi tror att han inte vet om att han är kanin. Han ratar morötter men mumsar förtjust i sig banan. Han älskar förstås högt gräs men hoppar över maskrosor. På natten när han är i buren så rör han aldrig grenar eller kvistar som vi släpat hem. Så fort jag ska ta ut och slänga. Då gnager han i sig dem rubb som stubb... Så länge JAG håller i kvisten. Dessa kaniner ska bli ungefär åtta år. Våran är nio. Han välter sitt hus och kastar matskålen åt fanders när den är tom. Ofta aktiv men hoppar gärna upp i husses knä i soffan och sover som en gris om kvällarna. När vi var hos veterinären för att klippa klorna så passade vi på att väga det lilla ullahuvet och kolla lite allmänt och till och med det var perfekt. 1,5 kilo kanin och frisk o fin som en nötkärna. Den här lille krabaten kan bli tjugo år om ni har tur sa veterinären och log. Så min fråga är. Får man ta med sig kaninen till servicehuset för den räkeln kommer överleva både mig och min make.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-w3KBcWo_u0g/WWEIlB2Dx-I/AAAAAAAAADc/2ca6kBFfXa01TaloOEu_q4ElJkmKniq7QCLcBGAs/s1600/1493803878492%255B1%255D.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-w3KBcWo_u0g/WWEIlB2Dx-I/AAAAAAAAADc/2ca6kBFfXa01TaloOEu_q4ElJkmKniq7QCLcBGAs/s320/1493803878492%255B1%255D.jpg" width="240" /></a></div>
<br />
Vår kelgris. Döpt till Kasper men kallas mest för Kina och allt annat. Snuttbullen. Gosegrisen. Gullebullen. Pälsklingen. Plutten och Kaninskrället.<br />
<br />
<br />Gråa musenhttp://www.blogger.com/profile/02823850480875870227noreply@blogger.com2