måndag 8 februari 2010

När nöden är som störst....

Det där med att skänka pengar till välgörande ändamål. Nyligen. Eller fortfarande skänker ju många av oss pengar till Haitis offer. Det skänks miljoner och åter miljoner om året till dem som är drabbade av katastrofer och eller svält. Det räddar liv. Det finns hundratals organisationer som jobbar för att vår värld ska bli lite rättvisare. Det räddar som sagt var liv. Vi räddar miljontals människor på olika sätt.

Det är så viktigt att vi alla hjälps åt i stort och i smått. Då blir man så förbannad när man kan läsa i en av våra större kvällstidningar att i nästan samtliga organisationer så roffar cheferna åt sig miljonlöner. Röda korsets (mitt fina röda kors som alltid är först på plats och gör så mycket när katastrofer inträffat) ledning har en lön på 1.8 miljoner i årslön. Självaste ordföranden Bengt Westerberg drar in 800 000 om året. Av våra skänkta slantar!!!!! Att sådant kan vara lagligt.

Hur futtiga känns inte mina korvören som jag försöker bidra med då!! Sånt där är ju livsfarligt. Tänk vad många som ger fan i att skänka nu när de läser eländet!!!!! Den organisation som enligt tidningen ligger i botten är frälsningsarmen. Himla tur tänker jag. Gav ju dem 1000 spänn innan jul. Så kommer jag på att när jag tänker så så är jag ju lika gniden själv. Egentligen.

Var är uteliggarna nu föresten i nordpolskylan?? Ser dem inte vid Juneporten längre. Har de frusit i hjäl allihop???? Ja inte har de blivit hjälpta av storpamparna löner i allafall. Det är ett som är säkert.

3 kommentarer:

  1. Visst blir man rent ledsen när man läser sånt. Att han avstår lönen i efterskott är liksom ingen ursäkt, det är redan för sent!
    Det där att "fuska" så länge ingen ser går tydligen igenom i hela vårt samhälle. Bara roffa åt sig och låtsas som inget! Ibland undrar jag om det lilla jag ger nånsin kommer de behövande till godo.
    Trist att man ens ska behöva tänka tanken!

    SvaraRadera
  2. Men samtidigt är det ju så som tur är att det finns bevis för att mycket kommer fram. Men visst blir man less.

    SvaraRadera
  3. Vad det spritter i mig av någon sorts stolthet, att vara blogkompis med någon som frågar efter dom hemlösa. Så vitt jag vet har ett par av stadens kyrkor - den ena är Gustav vasa tror jag, öppet om nätterna för behövande frostbitna.
    Och Stockholms styrande har bestämt, att följa en klok linje framöver - de ska se till att i första hand ge människor tak över huvudet för att därefter ta tag i övriga problem. Äntligen en vettig strategi!
    Så kanske kan något bli lite drägligare.
    Åsså det där med chefers pengar. Så länge folk tror att dom behöver mer än ett hem, mat för dagen och en massa människor att älska och bli älskad av... då är det frosseri och girighet och maktbegär bakom.... och sånt finns även bland uteliggare. Man måste hjälpa varandra med det där också. Och konstatera, att med en miljon i årslön lär han kunna ge tillbaka mer än hälften till välgörande ändamål!

    SvaraRadera