Ååå, herregud, så jag kanner med dig (er). Men kanske var det bäst som hände, nu får de "vara tillsammans" igen. Hann ni ha begravningen för din mamma? Ring om jag kan hjälpa dig på nåt sätt! *Tröstekramar till dig och hela familjen*
Tack, tack. Noop vi gräver ner båda samtidigt. På ett sätt skönt naturligtvis. Det har varit jobbigt för far. Och för både min bror och mig och våra familjer. Mycket vak och mycket stress och mycket smärta. Så för fars skull. Jätteskönt. De var ju båda gamla och sjuka. Men lik förbannat så är det tungt. Det är mycket känslor. Men du vet ju. Du har ju varit där. Man är ju långt ifrån ensam. Men visst kan jag erkänna att det är lite tufft just nu. Som tur är så har man ju barnen och fortfarande alla andra som lever och frodas i ens familj. Så. Man knatar på och man vet ju att det kommer en vår.
Mitt i allt elände så tror jag att det i slutändan kommer att kännas skönt att de fick göra även sista resan tillsammans. Men visst är det tungt. Kan tänka att all den stress du kände i somras för att inte hinna med både föräldrar och barn, den sankanr du nu!
Tänk när dina föräldrar kom farande i den vita kadetten här ute på vägen, jädrar va han gasade far din. :-)))
Det kommer att bli ett konstigt år framöver "första julen utan mor och far", "första våren utan.... Men det blir bättre och nu kommer jag på mig själv med att sitta och sakna tigern (svärmor) och alla hennes elakheter. Tänk när hon kom hit (efter inbjudan förstås!) och sa att "idag satte jag på mig det sämsta jag har, när jag skulle hit". Jag baxnade och fick inte fram ett pip. En riktig satkärring var hon, men ändå så saknar jag henne lite ibland.
Tänker på er! Bara ring om det är nåt, men det vet du ju redan! "tröstekramar*
Är en fem barns mor med allt var det innebär i ett härligt liv. Tillbringar mycket tid med nr fyra i barnaskaran då hon är ett barn med speciella behov men försöker hinna med att vara en bra mor till alla. Gillar att vara ute i skogen och att leka med minstingarna. Tre har lämnat boet. Vid min sida har jag en högst älskad make som är klippan när det blåser kallt.
Ååå, herregud, så jag kanner med dig (er).
SvaraRaderaMen kanske var det bäst som hände, nu får de "vara tillsammans" igen.
Hann ni ha begravningen för din mamma? Ring om jag kan hjälpa dig på nåt sätt!
*Tröstekramar till dig och hela familjen*
Tack, tack. Noop vi gräver ner båda samtidigt. På ett sätt skönt naturligtvis. Det har varit jobbigt för far. Och för både min bror och mig och våra familjer. Mycket vak och mycket stress och mycket smärta. Så för fars skull. Jätteskönt. De var ju båda gamla och sjuka. Men lik förbannat så är det tungt. Det är mycket känslor. Men du vet ju. Du har ju varit där. Man är ju långt ifrån ensam. Men visst kan jag erkänna att det är lite tufft just nu. Som tur är så har man ju barnen och fortfarande alla andra som lever och frodas i ens familj. Så. Man knatar på och man vet ju att det kommer en vår.
SvaraRaderaMitt i allt elände så tror jag att det i slutändan kommer att kännas skönt att de fick göra även sista resan tillsammans. Men visst är det tungt.
SvaraRaderaKan tänka att all den stress du kände i somras för att inte hinna med både föräldrar och barn, den sankanr du nu!
Tänk när dina föräldrar kom farande i den vita kadetten här ute på vägen, jädrar va han gasade far din. :-)))
Det kommer att bli ett konstigt år framöver "första julen utan mor och far", "första våren utan....
Men det blir bättre och nu kommer jag på mig själv med att sitta och sakna tigern (svärmor) och alla hennes elakheter. Tänk när hon kom hit (efter inbjudan förstås!) och sa att "idag satte jag på mig det sämsta jag har, när jag skulle hit".
Jag baxnade och fick inte fram ett pip.
En riktig satkärring var hon, men ändå så saknar jag henne lite ibland.
Tänker på er! Bara ring om det är nåt, men det vet du ju redan!
"tröstekramar*