söndag 30 augusti 2009

Stora drömmar

Samtalen runt vårt soffbord brukar vara ganska så högljudda. Vi har många åsikter jag och kärleken om mycket. Just nu så har vi bara ett. Förtvivlat försöker vi prata om annat för att inte bli komplett galna båda två. Men sen kommer det. Jo jag tänkte på en grej... Sen är diskussionen i full gång igen. Vi har blivit med husvagn. Eller åtminstone nästan. Den står inte utanför än men om ca två veckor är det tänkt att vårt största och mest väldiskuterade köp ska vara avslutat. Vi har stött och blött i flera år. Tittat på som det känns en miljon olika objekt.

Sen kom då möjligheten att köpa en vagn som vi kände till. Klart man blev lyrisk. Det var bara det att i samma veva dök en exakt kopia upp på blocket som var snäppet bättre. Vi slog till. Vi vågade språnget. Det är en gammal häck. En del måste göras. Eller måste och måste. Det finns helt enkelt en del som vi vill göra för att på något sätt göra den till vår vagn. Allt ser annars prickfritt ut. Nybesiktigad u.a, gastestad, nya däck och inte en rostfläck under. Sen klart som korvspad att den har sina skönhetsfläckar. Men det tycker vi bara är roligt. Helt plötsligt har vi ett gemensamt projekt att sätta tänderna i. Oh´my god, vad idéer det finns. Undrar just hur allt kommer att sluta. Tänk om fanskapet ramlar ihop på vägen hem. Asså man vet ju aldrig... Det är lite som att köpa en begagnad bil i 3000 kronors klassen. Eller... den VA fin... Tror jag. Vad fasen vet jag egentligen om husvagnar. Tänk om man har gjort sitt livs värsta misstag. Men som kärleken sa. Äh va fan... I så fall har vi bara förlorat 10 000. Vad gör det om hundra år?

Vi behöver bara en överslaf på ett ställe. Det kan väl inte vara så svårt att göra själv? Vi skissade och kollade. Vet precis hur den ska se ut. Sen kom vi på. Hur får man fast den i själva husvagnen. Inte direkt gips skivor vi pratar om va???? Ska sy lite justa överdrag till dynorna. All inredning är tänkt att det ska gå i svart och rött. Ser redan allt framför mig. Problemet är bara... Kan jag sy??? Jag kan! skriker kärleken. Jag sydde en grön kudde en gång i mellanstadiet för sisådär 35 år sen. Saken är biff. Det kommer att bli skitbra.

5 kommentarer:

  1. Grattis!
    Ja, jag vet ju precis vad ni går igenom, och visst är det kul. Sen kanske alla planer och drömmar inte blir som man tänkt sig, men man har i a f kul under tiden. Lycka till!
    Har faktiskt sovit i vår nya i natt. Det är ju ett pyssel och plock innan allt är som det ska, fast det blir det väl aldrig....
    Vinkade ju adjö till Kabelina igår, det var lite nostalgi och samtidigt hörde jag deras planer på vad de skulle göra....
    Hade väl aldrig trott att det gömde sig en sömmerska i J? *jätteförvånad*

    SvaraRadera
  2. Eran är ju verkligen jättefin och skönt att ni fick sålt Kabelina så fort :-). Nja sömmerska o sömmerska. Hm det har vi inte sett än. Kudden han sydde för 35 år sen övertygar då inte mig :-)

    SvaraRadera
  3. Hoppas ni blir nöjda med eran också!
    Har han kudden kvar? Den får väl i s f åka med i vagnen?

    SvaraRadera
  4. Angående "krisen" i familjen. Dotter och pojkvän har tagit paus, på hans initiativ!

    SvaraRadera
  5. Förstod det. Finns ingenting som gör så ont. Alla människor har gått igenom det. Men inte fan hjälper det E..y

    SvaraRadera