tisdag 23 mars 2010

Hyllning till stora dottern E

I söndags kom hela stora barnaskaran (de tre äldsta barnen alltså) hem ifrån en vecka i Sälen. Stortjejen hade ramlat första dan och slagit i huvudet. Så hårt så hon inte mindes vare sig fallet eller hur hon tagit sig ner för backe. :-( Vilken tur att ungen hade hjälm !!! Annars hade hon skadat sig jättesvårt. Största brodern såg fallet och blev jätterädd. Tänk vad livet tråd är skör ändå!!! Ett felskär så kan allt vara slut. Vad glad jag är att mina kloka ungar i tjugoårsåldern bär hjälm i slalombacken. Och vad glad jag är att min stora tösabit satt mitt imot mig igår och mumsade kycklingtallrik och var lika go och glad som alltid. Min mor hade ett uttryck när man tog ut sina gränser lite. Di barna, di barna. Man kör dom te prästen så går di te kvarna. Min stora, vackra, duktiga, fina, modiga tösabit. Vad jag är glad i dig.

2 kommentarer:

  1. Så kloka dina barn är. De kanske är för stora för att kallas barn, ok då dina stora vuxna barn!
    Härligt att de tar sig tid att vara med varann! Det är väl inte så vanligt idag!
    Ni har gjort ett bra jobb!!

    SvaraRadera
  2. De är i vart fall mina gullungar.

    SvaraRadera