När man har tur med vem man stöter på i livet.

När nöden är som störst så är hjälpen som närmast. Skrev hon med stora ord fast det egentligen inte går någon nöd på henne alls. Men bäst som hon satt där i avgaslukten och längtade ut från glas och betong så kom en hjälpande hand från en gammal god vän från landet. Historierna vi har ihop är många och roliga. Ni vet en sådan där vän som det kan dröja ibland som man ser men det tar liksom vid där man slutade. Våra stora barn växte upp sida vid sida och vägen mellan tomterna var aldrig lång. Man hjälptes åt med alltifrån barnvakt till en brädlapp som saknades. Allt har vi inte tyckt lika om och ibland har man säkert fått nog från båda håll. Men på något sätt så har vi alltid hjälpts åt när det kniper. Nu står min fina husvagn på tjuvlagning och då blev jag bjuden ut till ett nybyggt sommarstugehimmelrike tack vare min goda vän. De hade några dagar då den inte blivit uthyrd och det blev fritt fram för mig och min familj. Vi har bastat och badat badtunna. Vi har gått promenader på grusvägar dit knappt bilar når. Vi har sett Rödhake och Nattviol. Vi har sett blommande blomsterängar fyllda av blåklockor och prästkragar. Vi har till och med fått se ett bäverbygge. Bävern själv låg och sov men vi såg var han käkat och byggt bo. Vi har fått låna en stuga som är så fin så man håller andan både när man går ut och när man går in. Tolvåringen käkade Smultron till frukost och fjortonåringen ska strax rida. Just nu sitter fjortonåringen och surar och vill åka hem. Hon kan det här nu. Det är väl någon sabla teknikpryl hemma som drar. Men än har inte tidsfristen gått ut. Än kan jag andas frisk luft och höra fågelsången till kaffetåren. Återkommer med bilder när Loffe kommit hem från jobbet. Mina foton ser ut som om någon har tappat kameran i gräset och satt sig på den. Lantluft. Livets stora glädjekälla. Så synd att min fina gamla vän är så sjuk av sin Lungsjukdom och Artros och Osteoporos. Det är tunga steg nu. Du är en krigare Astrid. Utan dina många och långa joggingturer och promenader när benen var friska så hade du inte stått där du står nu. För mig kommer du alltid vara en hjälte. Nu ska jag diska. Det är ett sant nöje när utsikten är Prästkragar och Lupiner och Granskog. Tack från djupet av mitt hjärta.