Vem tänder stjärnorna och vem bär ut soporna

L som inte är så liten längre ställer stora frågor ibland. Oftast är hon tyst och funderar. I går när vi satt och åt kvällsmat så frågade hon plötsligt. Mamma vem tänder stjärnorna från början? Ja du sa jag det är ju inte vem utan hur de tänds. Det är liksom en massa som börjar brinna kan man säga och sen blir det så varmt att det fortsätter brinna. Solen är faktiskt en stjärna. Men mamma hur börjar den brinna????? Jag vet inte riktigt men jag kan läsa på tills i morgon om du vill. Nej det behöver du inte, svarar lilla L . Jag kommer ändå aldrig begripa 90-talets sångtexter. Sen gick hon in i tystnaden och sa inte mer den kvällen. Sen var det det där med sopor. Nu för tiden är det ju en hel vetenskap. Det ska sorteras och slängas i ömsom olika skåp på gården eller köras till sortergård. Hos oss är det oftast jag som går ut med soporna. Av den enkla anledningen att ingen annan ser dem. Vi delar lika på mycket hos oss men soppåsen har jag missat fostran på. Ingen ser när den svämmar över. Alla fortsätter att trycka. Gå ut med den. Den är full säger jag till maken. Nej, säger han. Det är den inte. Gå ut med den. Den är full säger jag till L tio minuter senare. Nej säger hon. Det är den inte. På morgonen går jag ut med den. Då svämmar den över. Sa jag att maken passerar soptunnan innan han går till jobbet?