Om att vara nästan ärlig

Oftast skriver jag en matsedel för mig själv och lagar efter den. I nio fall av tio är det bara de vuxna som äter. Vi har kräsna barn och just nu känns det som inget duger. Det slutar nästan alltid med att de gör något eget. Ganska trist men jag har slutat att uppröras. Fick jag bestämma själv så skulle vi leva på sallad och grönsaker. Eftersom de ungarna som bor här tycker att grönsaker är livsfarlig så står man där och steker och kokar. Igår hade vi Grönsakspuckar. En rätt som jag älskar och som glinen vägrar. Igår orkade jag inte att vara ärlig. Ska jag skämmas eller inte?

 -Vad blir det för mat mamma.

 -Jag vet inte, hittade något i frysen.

 Tugg, tugg, tugg, svälj. Allt slut.

 -Vad gott det var mamma! Va synd att du inte vet vad det var! Då kan du ju inte göra det igen!

 Recept på Biggans ihopljugna veganspuckar ca 10-12 st

 1 finhackad lök
3 grovrivna morötter
1 bit grovriven rotselleri
1 dl havregryn
1 dl finhackad mandel (kan uteslutas om man inte tål)
 1-2 pressade vitlöksklyftor
6 dl kokta kikärtor
salt o peppar
 ströbröd

 Fräs lök, morötter och rosselleri tillsammans med havregrynen och mandeln tills grönsakerna mjuknat lite. Mixa kikärtorna i mixer. Blanda alla ingredienser . Om smeten känns för lös blanda i lite vetemjöl. Forma puckar och vänd i ströbröd. Stek tills de blivit gyllenbruna.
Servera med en klick vego fraich och ev lite lingonsylt.
 Bon apetit!