Solen lyser, himmlen e blåå

Åh va de e sköööönt att leeeeva dååå. Sjöng lilla L på väg hem från dagis i dag. Små barn och gamla föräldrar.. Man känner verkligen att man kastas mellan sol och mörker på en dag =). Men det är ju precis så livet är. De gamla dör och de nya tar vid. Själv befinner man sig ju (förhoppningsvis) någonstans mitt i mellan. Hur förbereder man små barn på att morfar snart inte finns mer? De bekymrar sig inte, som tur är. Vi satt och läste en bok om en hund som blev sjuk och blev en stjärna. S tittade storögt på mig och sa: Men mamma då. Man kan väl inte bli en stjärna. Man blir ju jord...annars kan ju inte blommorna växa juuuuu.. Det har mormor sagt så dee sååå. Nu orkar jag inte höra mer om sjuka o döa. Nu vill jag till stadsparken!!!!!! Kom mamma. Det är så klart att vi gick. Jag åkte rutschkana. Flera gånger. Det är så skönt att leva då =)))))