Sötvattensidioter

Jaha så drog vi då till havet. Närmare bestämt till Falkenberg. Fick ett tuppjuck och skulle prompt låta barnen bada i havet innan sommaren var slut. Alla barn har rätt att få bada i havet tyckte mamma duktig helt plötsligt. Allt blev bestämt i en handvändning och den kloke J ville inte ligga i 70 när vi bara skulle sova i en natt. Så husvagn blev det inte tal om. Nä det blev till att lita sig på stugförmedlingar runt hela havsbandet. Det är nämligen fullbelagt när man är så korkad så man ringer samma dag vid högsäsong. Hade en sådan attans tur så jag fick tag i en liten stuga som jag sa i Falkenberg. Tanken var från början Tylösand eftersom jag av någon outgrundlig anledning ville kunna skryta med att jag varit där när hösten kommer. Ringde nog 14 000 samtal till stugförmedlingar i lördags. Precis innan jag ringde till Skrea camping så hade de fått in ett sent återbud. Sagt och gjort. Bilen packades i en rasande fart utan minsta planering. Tvätten var knappt tvättad sen senaste vändan på landet. Så det blev till att kasta ihop vad kläder man hade rent i en handvändning. Det blev inte tal om någon matsäck. Det hanns det inte med. Ingen kollade färdvägen. Men till Falkenberg hittar ju en idiot från Jönköping. Väl framme så blev vi jätte nöjda med stugan. Den var minimal men nybyggd. Innehöll ett sovloft med två sängar och en fullständigt livsfarlig trappa för två klätterapor i mina barns ålder. Nedre våning innehöll en bäddsoffa och fyra klappstolar och ett pentry. Då kom första diskussionen. Hur i hela världen skulle vi sova. Skulle vi ha två barn sovandes med en livsfarlig trappa (läs stege) att trilla i om de blev kissnödiga om natten. Eller skulle två föräldrar sova på loftet med två barn dinglandes i livsfarlig trappa (läs stege) på morgonen när de vill upp och morgonkramas. Lösningen blev två barn och två föräldrar sovandes på loftet med stängd lucka och en vuxen och ett kissnödigt barn livsfarligt dinglandes i trappa klockan 4 på morgonen. Jag sov inte mycket den natten kan jag lova. Men altanen var fin. Väl tilltagen och med jättemysiga stolar. Där intogs alla mål med glädje. Och havet... Tja. Kan ju inte direkt påstå att jag är en havsmänniska. Älskar all form av bad så länge det är klorerat eller tempererat eller med sötvattenshalt. Har badat mycket och ofta i min dag med alla mina telningar. Men som sagt hav har det sällan eller aldrig blivit. Min kunskap om havet är likamed noll. Så när vi dyker upp i Falkenberg och möts av skräckpropaganda överallt att den STORA HEMSKA RÖDA ELLER LJUSRÖDA MANETEN har slagit till . Den driver i land i flock och MAN SKA INTE UTSÄTTA SMÅ BARN för denna hemska smärta enligt receptionissan. Då såg jag och meganollan jag har till make röda maneter överallt där vi badade i havet. Det blev att skvätta lite försiktigt med saltvattnet medans man vadade i till knäna och jonglera runt med barnen i vattnet så fort de där vidunren dök upp. För nog var de lite ljusröda allt de där maneterna vi såg i flock. Överallt kring barnen. Jodå. De tyckte nog det var kul att bada i havet barnen. Speciellt det här med att ha två föräldrar som leker lyfta upp och slänga iväg så fort det kom en ljusröd livsfarlig manet. Vi sa ju inget till barnen det gjorde vi inte. Vi bara busade runt och låtsades att det var en ny rolig lek vi kommit på. Sen visade vi kunnigt maneterna som flöt iland i flock . Att dem skulle man vara lite försiktig med att klappa för de bränns lite. Man vill ju inte skrämma sina barn för havet. Varenda människa gillar ju havet. Väl hemma slog vi upp bilder på nätet på alla LIVSFARLIGA RÖDA ELLER LJUSRÖDA MANETER. Det visade sig att de enda maneter vi kastat barnen över var en manet som hette öronmanet. Den är lätt ljusröd och har fyra "öron" och fullkomligt totalt ofarlig för människor!!!!!! Den röda brännmanet vi googlade hade vi inte sett en enda. I det ögonblicket kände jag mig som den största sötvattensåsna som sett dagens ljus. Men, men. Vi har i allafall badat i havet.

Sen blev det ju Ullared. Detta idioternas paradis. Där hittar man allt man inte behöver till priser man inte kan motstå för pengar man inte har. Nåja, hade en hel del av semesterkassan sparad så nog var det bra att få hem lite kläder till barnen alltid. Men återigen har jag konstaterat att jag är ingen shoppingmänniska. Fan alltså. Kundvaganar överallt. Storlekar som det verkar vara någon som suttit med en stämpel och petat dit lite på måfå. Mina ungar hatar att prova kläder. Så det blev att måtta lite på måfå. Väl hemma så var varenda klädesplagg lika stort vare sig det stod 104, 116 eller 120 på etiketten Så visst... Tröjorna kostade 40 spänn. Byxorna 75. Men det var mer tur än skicklighet att det mesta passade. Lilla L som ju är tjej. Får nöja sig med tröjor som inte värmer röven. Eftersom alla flickor ska visa magen vare sig de är sju eller fjorton. Nja där tog jag väl i. Men hennes tröjor är en storlek större än lillebrors men fem centimeter kortare trots samma märke och typ. Det märkte vi först hemma. Detta görs kära vänner med berått mod av tekoindustrin och vi föräldrar är så jäkla dumma så vi gör skillnad på våra flickor och pojkar redan i småskoleåldern. Hade jag varit smart hade jag handlat allt på pojkavdelningen. För nog kan killar bära rosa och tjejer blått. Men nädå. Mähä är man och går på hela karusellen.
Sen badade vi i 26 gradigt vatten (som var sött) och inte innehöll LIVSFARLIGA RÖDA BRÄNNMANETER. Vid den lilla sjön vid GeKås. Där njöt vi alla av bad och lek och stoj och gott fika. Nöjda och trötta vände vi sedan hemåt. Men efter att ha tittat på kartan tog vi en lite längre väg hem. Vilket till störta delen var motorväg 110. Det tjänade vi 45 minuters restid på. Gen vägar är senvägar. Det kunde vi tänkt på när vi startade hemifrån med devisen: Vilken idiot som helst hittar väl från Jönköping till Falkenberg.