onsdag 23 augusti 2017
Vad blir det för mat?
I vanliga fall är jag ganska bra på det här med lunch och middag. Fantasin flödar och matsedel skrivs. Men ibland kommer det perioder när jag bara inte har någon lust. Man tycker att man ätit allt tusen gånger och man kräks på sin egna brunsås. Ofta är det när jag inte lägger ner så stor möda på valet som ungarna älskart. Sen kan man göra sig till och makens ögon tindrar av kärlek när man serverar och kidsen hoppar över. Just nu är jag inne i en period när matsedeln gapar tom. Fantasin finns bara inte och jag skulle helst leva på Vattenmelon och fil. Nu går ju inte detta för sig då jag har ungar med speciella behov vad det gäller maten. Så... Man vränger sig ut och in för att hitta på något vettigt. Igår blev det Kroppkakor med rårörda nyplockade lingon med smält smör. Ungarna tokåt och jag och maken likaså. Numera försöker jag få in så mycket vegetariskt i kosten som möjligt. Dels för att jag älskar djur och tänker på miljön men också för att jag tycker att man mår så mycket bättre. Så nu står jag här med mina morotspuckar och labbar. Det blir säkert jättegott och jätte nyttigt. Men jag skulle i alla fall hellre äta Vattenmelon och fil. I flera veckor. Får bli sen när ungarna flyttat hemifrån. Har ni något härligt tips i Augustimörkret som är lättlagat och gott? Hit me.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tänk om jag hade fått en enda liten gen där det ingår matlagning. Eller förresten, jag har nog haft den genen en gång i tiden när barnen var små.... för de har ju överlevt. Nu blir det bara mat som poppar upp i huvudet och oftast är det tråkig sådan men attans så snabb.
SvaraRaderaOch varför har jag bråttom när jag har evig semester? Hur dum får man bli.
Åh. Ja, vi gör ju så gott vi kan och idag består ju livet av så mycket annat trevligt än att laga mat. Många gånger så planerar man ju maten dåligt och då är man vrålhungrig så då måste ju käket bara fram. När jag var någorlunda frisk så jobbade jag som kokerska. Jag är en utbildad sådan. Men ibland så tryter både orken och lusten till matlagningen ändå. En sådan tur att det finns pizza då eller hur? :-)
Radera