Husvagnen del 358

Vet inte om alla har följd med i husvagnshistorien. Men annars får ni skrolla ner och läsa om. Kort skrivet så fick vi inbrott i vagnen och det blev ett försäkringsärende. Vilket skulle visa sig att inbrott i husvagnar händer inte och händer det ändå i semestertider så måste man vara jurist för att begripa hur man ska göra. Efter en hel del turer fram och tillbaka så visar det sig att det är skaderegleraren på Kabe som har gjort fel. Bland annat är aldrig någon riktig skadebedömning med foton gjorda. Vi anade det hela tiden men höll hela tiden kontakt med försäkringsbolaget så att vi skulle ha våra krökta ryggar fria. Nu är ärendet inlämnat till en ny skadereglerare och nu hoppas vi äntligen att vår älskade vagn ska tas om hand på rätt sätt. Vi fick helt andra vibbar av denne man och en helt annan professionellt bemötande. Så i morgon åker vi in med vagnen igen till en ny bedömning. Vi vill inte att vagnen ska se bättre ut än innan. Vi vill bara att vi ska kunna använda den. Det största problemet verkar vara att de förbenade tjuvarna stal två dynor och de finns inte längre att få tag i då vagnen är så pass gammal. Vi kräver INTE att de klär om resten av vagnen så alla dynor blir lika (Det skulle bli så dyrt så då löser försäkringsbolaget in vagnen i stället) Vi har gått med på att vi bara vill ha två dynor som passar. I någorlunda vettig färg. Eftersom det är i bakstam så gör det inte så mycket att det blir andra färger där. Så. I morgon förväntar jag mig. 1. En regelrätt skadebedömning med foton.
2. Ett kostnadsförslag till försäkringsbolaget
3. En någorlunda vettig tidsberäkning hur länge det kommer att ta tills vagnen är klar.
INGET av detta gjordes av KABE center i Öggestorp. De får gärna höra av sig och säga emot men som jag uppfattade det så vill de enbart tjäna pengar och inte göra ett skit. Ursäkta att jag hänger ut. Men så som vi blev behandlade vill jag inte att någon ska bli behandlad som kommer och är utsatt för inbrott och är ledsen och snuvad på sin semester. I just detta fall så hade vi nog inte kommit iväg någonstans ändå. Eftersom vi hamnade på sjukhus med tonårshjärtat. Men ändå. Vagnen har inte kunnat brukas ordentligt på hela sommaren. Så. I morgon hoppas jag att vi äntligen ska få en plan över hur vi ska kunna sätta punkt för en lång rad händelser som vi hoppas aldrig ska hända igen. Tack till alla som har hjälpt oss att tolka lagar och regler och speciellt tack till grannen som hejat på och fått oss att inte ge upp och låta vagnen vara trasig. Nu ska jag ut och gå i regnet. Mer svamp väntar på att bli plockad. Små gula solar som gör att man blir så himla glad.