När jag flyttade från landet in till stan var det en sak jag älskade. Det var känslan av total anonymitet. Borta var by skvallret och kik i mellan gardinerna. Här var det nerdragna persienner och sköt dig själv och skit i andra. I bästa fall nickade grannen igenkännande om man ens visste vem det var. Här uppe på berget dit jag flyttade tillslut så är det lite mer som en liten värld för sig. Här är det livliga diskussioner i trappan och massor med olika nationaliteter Fiolspel som tränger genom väggen och grillfester som avlöser varandra. Så här på vår gård känner vi varandra. När jag kommer till Konsum klockan sju på morgonen så sitter kassörskan djupt nersjunken i en kokbok. Titta här, säger hon. Jag har en sådan lust att baka Cupcakes idag. Tillsammans fördjupar vi oss i boken och hittar många favoriter. Unga människa. Hon är väl knappt 25 år. Hon har förmodligen inte en aning om att de en gång hette Muffins och att det inte alls är något som amerikanarna har hittat på.
Så många har jag lärt känna här uppe på höjden. Men Lillkillens alla fröknar kan jag banne mig inte hålla reda på. För en människa med minnesrubbningar så ter sig skolgården gigantisk och varje gång jag lämnar eller hämtar grabben så ser jag idel nya ansikten. Fast jag tittar ofta på skolkortet och försöker lära mig alla klasskamrater så är det lögn att jag minns dem nästa dag. För att inte tala om föräldrarna som man kanske i bästa fall ser en gång i veckan. Ingen aning om vem någon är eller vems barn som är vems. Då önskar jag hett att jag bott kvar i avkroken Grusbo där man vet vem varenda människa är. Det känns lite vilset att lämna sonen i detta virrvarr av ansikten.
Nu gryr en ny dag utanför fönstret om man skulle pigga upp sig lite med att baka. Cupcaces kanske. Jag menar Muffins :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror en viss del av att man inte kommer ihåg även beror på att man bombarderas med bilder och intryck hela tiden. man orkar helt enkelt inte ta in allt.
SvaraRaderaMen vad i hela friden gör du uppe vid den tiden, du är ju t o m tidigare uppe än mig??!!
Jag måste göra två operationer till, nu ska jag försöka få ortopeden och kirurgen att göra sina operationen samtidigt så behöver jag bara bli sövd en gång?? Det tror jag ine ens på själv, men jag måste ju fråga.
Kram!
Sant det där om minnet. Värken har gjort morgonmänniska av mig med. KAN du tänka dig va :-))))) Inget ont som inte har något gott med sig. Kan inte begripa hur hela den där knölen kan vara fett. Men skönt att det inte var något farligt. Ortopeden ja.... Undrar om du någonsin blir utskriven därifrån. Arma dig :-((( Jag har bett själv att få komma dit. Men V.C säger bara att det inte finns något att göra. Sist ville de skriva ut sömntabletter åt mig!!??? Man undrar.
SvaraRaderaJag förstår inte varför de inte kan remittera dig till ortopeden??? Det borde väl inte va nåt konstigt???
SvaraRaderaEn jobbarkompis pratade om ortopeden en dag hon sa att dit kommer folk, blir lagade och sen går de hem och kommer aldrig tillbaka.... Tjohej, tänkte jag, om det ändå var så väl???
Fick meddelande om att Robban skulle ringa den 28/4, får väl se vad han säger då.