En helg som skulle varit vigd åt bullbak 5-års kalas och friskluft slutade på akuten och inomhus till största delen. Två ungar av de fem diggade/diggar det här med att klättra högt och länge. Lilla L slog i huvudet efter att försökt kolla om man kunde balansera på handfatet. Det gick inte. Det blev ett stort hål så man såg skallbenet i fredags. Det blödde som satan så det var bara att kasta sig in i bilen och försöka komma in på akuten en fredagskväll. Efter 45 min fick vi komma in och limma ihop eländet. De syr nämligen inte små barn längre om det går att limma och det är ju en fördel. Man slipper bedövningen. Sen blev det att torka kräkor och trösta barn en hel natt. Nu ska lilla L vara i stillhet till på onsdag. Stackars S fick ett annorlunda födelsedagskalas. Men det får väl repareras i veckan. När jag frågade lilla L innan hon somnade i kväll om hon kan tänka sig att inte klättra så mycket längre så svarade hon: Ingen faja mamma. Jag kan hålla mig i lite bättre nästa gång.
Den ene klätterpellen har kommit ända ut i vida världen på de stora arenorna om än inte för att klättra. Undrar vad det blir av fröken orädd. Fallskärmshoppare kanske? Bäva månde det ömma modershjärtat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Å herregud, en M till?! Det är fantastiskt med dina ungar, smala och taniga, men med så mycket fart och "bus" i. Undrar vad de INTE skkulle kunna hitta på? Eftersom de inte har riktigt samma gener så får man väl skylla på den gemensmma nämnaren eller? ;-)))
SvaraRaderaFast det var ju synd att ni skulle behöva tillbringa fredakvällen på akuten!
Kram!
Hm. Gemensam nämnare. Har ingen aaaaaaning om vad du pratar om. ;-)))
SvaraRadera