Blåsippan ute i backarna stå och så gör även soporna

Idag besökte vi sjukhuset igen. Men det var bara en rutinkontroll för mor på ögon. Hon ser som en falk efter sin starroperation. Jag undrar hur sonahjärtat har det. Han befinner sig på Jamaica. Det gör säkert inte ont att ligga där och sola. Själv tittar jag på sommarstuga och drömmer om högvinsten. Längtar så sjukt mycket ut på landet nu när det börjar bli vår. Men, men ska inte klaga. Jag har ju mina skogspromenader. Men det är ändå en längtan som aldrig går ur kroppen att ha en egen liten täppa när vårsolen börjar lysa. Man blir väl aldrig nöjd. Men när lilla L tar av sig skorna och springer barfota så skär det i ett gammalt lantlollehjärta att tvinga på henne skorna för att det vimlar av glasbitar och all annan skit som statsborna aldrig kan plocka upp efter sig i gröngräset här utanför. Igår gick jag med plasthandskar och plockade upp det värsta. Men det hjälper ju inte. I morgon ser det likadant ut igen. Grillen som vi skaffade förra året till allas glädje är fullproppad med blöjor, gamla fimpar och allsköns bråte som folk inte ids att gå en halv meter till soptunnan och slänga. Man blir så trött och lite ledsen. Men desto gladare när S och L erbjöds sig att plocka skräp idag igen. Något har väl gått in av allt tjatande man har försökt att lära dem. Snart är det ju Kristig flygare också och kan jag lova att skor och strumpor inte kommer med när man kommer ut och får springa på lånat hus på landet. Skit samma om vi får blir förkylda på kuppen dotera och jag.