Skrotbil och glammiga verkstäder

Vi har som alla i vår omedelbara närhet vet en gammal silvergrön Volvo 740 årsmodell 88. Det är en riktig trotjänare som hållit vår lilla familj rullande i vått och torrt. Vi köpte den av en god vän som hållit den som sitt skötebarn. Så trots sin stigande ålder är det en riktig pärla. Ingen rost så långt ögat kan nå och den går alltid igenom besiktningen med glans. Även co värdet är strålande så vi kan inte räknas som några stora miljöbovar heller. Så fort någon liten pryl går sönder på lilla pärlan så lämnas den in på märkesverkstan. Här handlar det om Volvo orginal delar så fort lilla oljevännen nyser. Det är bara det att kärleken inte är någon haj på bilar och inte jag heller. Så det blir liksom åt helsefyr för dyrt när man ska byta en gummislang eller vad det nu kan vara när arbetet kostar typ 1000 spänn och orginal delen lika mycket. Så helt plötsligt har familjen gått i bilbytartankar. För även om det är en riktig pärla så kostar det så fort någon liten orginal del går åt pip svängen efter typ 25 000 rullade mil. Allt håller ju inte för evigt. Så varje gång vi rullar in lilla oljevännen på märkesverkstan så gnuggar bil reparatörerna händerna och myser för nu vet de... Här är det folk som inte sparar på bildelar till lilla skyddslingen. Jag har försiktigt försökt förklara för bihanget jag bor ihop med att det finns begagnade bildelar på skroten till typ halva priset. Det ska va Volvo orginal ryter älsklingen... Det ska va redia grejjer. Din märkesverkstad kan du lita på påstår han och tittar misstroget på alla eventuella billigare alternativ till verkstäder som jag framvisar. Jo nog fan kan man lita på dem alltid. Undra på det. Sista gången vi lämnade in åbäket kostade det 4000 och månaden innan dess lika mycket. Klart vi kan lita på dem. De ser väl oss som en guldkalv fräser jag. Plötsligt ringer telefonen. Det är Goda Grannen. Deras bil har varit på lågprisverkstan. De lämnade in den för fyra veckor sedan. Älsklingen nickar triumferande. Där ser du. Det är som Roy o Rogers mack. Du ska se att de så småningom inte hittar den alls. Man skaaa lämna på märkesverkstan. Dem kan man lita på. Jo muttrar jag och betalar räkningen från Volvo. Man kan lita på att det alltid kostar skjortan.

Jo så vi har tittat lite på att köpa något annat som typ inte behöver repareras en gång i kvarten.
Så jag tar turen ut på landet och visar brodern åbäket. Han är bilprovare och bil mekare i botten. Så han tittar lite närmare på pärlan. Jösses säger han när han öppnar motorhuven. Han är ju lika fin under huven som i lacken. Du är en idiot om du säljer den. Jag köper den på dan om du inte vill ha den. Jaja, säger jag, ska låta någon mer titta på den. Vill ha en "second opinion". Så jag kör ut den till en annan kompis som kan bilar. Han säger lika dant. Ja, ska du sälja den så köper jag den på stället. Finare skrothög har jag inte sett. Å billiga reservdelar finns ju på skroten om något skulle gå sönder. Jag åker hem och funderar. Åker ut till olika bilfirmor och tittar på olika nyare bilar. Får kostdadsförslag både här och där. Baxnar. Det är dyrt med nya bilar. Det är dyrt med begagnade också inser jag.
På vägen hem tystnar tutan. Den lagades för två månader sen. Någon jädra slang som kommer i kläm och går sönder hela tiden. Jag styr kosan mot märkesverkstan. De gnuggar händerna. Volvo original va, myser de. Just de, säger jag. Volvo original. Det blir i alla fall billigare än att köpa en ny bil. Det är fixat på tio minuter. De är hur bra som helst killarna på verkstan. På vägen hem ringer kompisen och frågar om han får köpa oljevännen. Aldrig i livet säger jag. Han rullar säkert 25 000 mil till. Åtminstånde får man väl hoppas det. Så mycket pengar som vi har kostat på eländet