Servicekänsla

Nu var det länge sen jag plottrade ner något. Men ibland har man liksom inte feelingen. Våren har kommit med stormsteg. Allt är ljust grönt och underbart. Husvagnen är invigd och hela familjen älskar det gamla skrället. Den har sina små skavanker men den är ju fukttestad hos Kabe och det är ju det viktigaste. Nu är det så att det finns lite imma mellan rutorna på ett ställe och det är ju inte så bra. Kan ju bli värre.

Så jag och maken gav oss iväg till närmaste företag och bara kollade vad det skulle kosta att täta upp eländet eventuellt byta den dålig rutan. Det var ändå Kabes egna reservdelsförsäljare. Men där fanns det inget man kan kalla service precis. De hånskrattade åt vår gamla vagn och sa att det skulle kosta mer än vad vagnen är värd :-(

Som att jag inte skulle veta det. Men för den skull kanske man vill hålla sina gamla ting fina och välvårdade. Jag är så jävla trött på den här slit och släng mentaliteten som finns idag. Varför kan man inte få laga och vårda sina gamla ting utan att bli idiot förklarad. Måste man alltid bara slänga och köpa nytt?

Som mina gamla skor som behövde sulas om. Nehej då sa skomakaren. De är inte värda att laga. Hur fan vet han det? Jag kanske gillar mina gamla slitna, sköna ingångna skor. Varför ska allt räknas i kronor och ören?

Synd att man inte är lite mer praktisk lagt. Då skulle jag öppna en liten ruffig lya dit alla kunde komma och laga sina gamla ting. Allt från trasiga skor till ihopramlade stolar. Jag tycker gamla använda saker är mycket finare än nya. Och det handlar inte om Smålänningen i mig. Det handlar om att allt som finns i ens vardag behöver inte vara nyköpt. Det behöver bara fungera.