Du är värdefull för någon

Jag såg henne förra året mitt i smällkalla vintern utanför sjukhuset. Hon satt där med sin smutsiga filt och med fåror i ansiktet och med tomma ögon. Hon hade inga vantar. Jag tog hennes händer och försökte säga några värmande ord. Hennes händer var så kalla. Hon förstod inte svenska. Hon pekade på skylten om barnen och familjen hemma i fädernelandet. Jag tog av mig mina vantar och gav henne dem. Jag har fem par på hyllan. Igår såg jag henne igen. Med mina gamla vantar. Efter ett år. Oavsett anledningen att hon sitter där så är hon någons mamma eller syster eller kanske farmor eller dotter. Svårt att veta åldern. Jag undrar vad det gör med en människa att få sitta i ett gathörn långt bort från dem man älskar i år efter år. Jag undrar så hennes historia. Vem är hon? Var kommer hon i från? Vilka var hennes drömmar när hon var ung innan fattigdomen tog framtiden ifrån henne. Tänk om hon kunde få berätta sin historia. Tänk om hon kunde få bli lyssnad på bara en minut. Tänk om hon kunde få en varm säng att sova i eller få krypa upp i soffan hos sina kära och se en dålig film. Tänk om hon kunde få vakna en morgon och veta att hon är behövd och att någon förväntar sig något av henne. Jag går in och köper en kopp kaffe och en ostsmörgås till henne. Jag slänger en slant i muggen och ger henne en kram. Jag skyndar vidare i mitt liv fyllt av värme och kärlek och tillhöranderätt. Jag tänker att det är inte hon som är förloraren. Det är vi som går miste om en historia. Det är vi som aldrig får veta hur hennes liv kunde blivit om hon bara haft en chans. Vi som slänger en slant och ger är inga änglar. Vi är olyckssystrar i en värld där alla inte får plats. En värld som är så himla, himla orättvis.

Håll ut

Varmt tack till er som röstat. Jag har beställt hem tygprover på de färger ni röstat på och några till. Eftersom Svenska Dynor ligger LÅNGT härifrån så får man hoppas att de dyker upp om någon dag. Jag vet inte jag om jag vill ha blått.... Kanske finare att bryta med en helt annan färg eftersom ingen liknar originalet? Drömmen hade varit skinn. Frågade om vi fick välja det och lägga till merkostnaden. Det gick inte för sig. Men som sagt väntar in tygproverna och återkommer med vem som vunnit. Tänkte lotta ut Malin Wollins bok när den kommer. Så håll ut. Ni är inte glömda. Tack igen. Och fortsätt rösta om ni vill. Kram på er.

Tårar av glädje och tårar av guld

Vår älskade husvagn. Vår oas. Vår glädjekälla som Malin Wollin och hennes läsare skänkte till oss av kärlek och omtanke. Den blev förstörd och rånad. Trots att vi hade extralås och låsbultar och tillsyn. Turerna blev många. En del trassel berodde på olyckliga omständigheter. Folk på försäkringsbolaget som var på semester. Folk på Assistanskåren som körde den till fel ställe. Vagnen är gammal och med ett märke som är nedlagt. Tillslut lyckades den hamna rätt och rätt folk tog tag i ärendet. Som vi har slitit. Som vi har varit envisa. Idag kom samtalet vi väntat på. Skaderegleraren har hittat en lösning som försäkringsbolaget har godkänt. I morgon ska vi åka och välja dynklädsel till bakre sittgrupp samt få låset och trasiga lister åtgärdade. Den blir inte riktigt som förr. Men den blir fullt användbar och den blir nästan lika fin igen. Det tog tre månader. Det blev en semester utan husvagn. Men vad gör det i det stora hela. Vi har många år framför oss med denna vagnen. Vi har äntligen fått tag i en uppställningsplats som vi ser hemifrån och vi har skaffat larm.Tack till June fritid som verkligen gjort allt. Tack till alla som stöttat och peppat. Nu ska allt åtgärdas bara. Jag har ingen aning om hur lång tid DET kommer ta. Hittills har det gått tre månader. Jag ska bomba bloggen med bilder när den kommer tillbaka. Nej jag ska börja med att låta er välja klädsel. Hämtar proverna i eftermiddag så lägger jag upp dem här på bloggen så får ni vara med att rösta. Ska vi säga så? Älskar alla just nu. Mest er som skramlade till vagnen från början. Nu jäklar ska det bli en höstresa. Visst kan man väl göra en sådan? Kram på er alla. Återkommer med tygprover.

Tillägg: På sista bilden ser ni hur det såg ut innan vagnen blev förstörd. Dit ska dynor alltså väljas. Så det måste ju passa till dynorna i framvagn. Eller inte passa alls. Vad vet jag? Gå in på svenskadynor.se och välj ett tyg som ni tycker passar. Endast textiltyg får vi välja. Skriv sen i kommentatorsfältet här på bloggen. EXTRA. Jag lottar ut en bok slumpmässigt bland alla som deltar. Kom igen. Pimpa Biggans vagn

Tidig morgon sol inne och lägerskola

I dagarna två ska sonahjärtat ut med skolan på äventyr. Fiska, håva insekter, paddla kanot, tälja, grilla och grupparbeta. Fyrtio elever och en antal hugade lärare. I dagarna hundra har det pratats om detta. Planerats, gruppindelats och längtats. Han väckte mig i dag i ottan med kaffet i högsta hugg och förklarade att nu ska det packas. Den ömma modern förklarade vänligt att det räcker att börja packa i eftermiddag och att klockan fyra på morgonen så mår man bäst av att sova. Det hjälpte föga. Efter kaffe nummer två var allt packat. Ett dygn i förväg. Lagom till klockan ringde för uppstigning sov han den oskyldiges djupaste sömn. Mycket nöjd med sig själv. Hur han ska orka bära allt i morgon är en gåta. När han tillslut kommit upp och kommit iväg till skolan så vänder han sig om i trappen och lyser som en sol och utbrister. Mamma nu är det bara en dag kvar. Lyckligt ovetande skuttade han i väg till sitt denna sista skoldag innan DET STORA ÄVENTYRET. Sa jag att det ska ösregna i två dagar? Det blir bra detta. Undrar om det går att grilla korv inomhus i campingstugor?

Uppförsbacke

Just nu är jag inne i en period av att inte må så bra alls. Alla symptomen av den gamla skadan visar sig på en gång. Det värsta är den fruktansvärda tröttheten. Jag skulle kunna sova dygnet runt. Varje dag tvingar jag mig upp ur sängen för jag vet att jag inte blir piggare av att sova. Jag går och går och går. Söker stillheten i skogen. Andas in och känner höstens krispiga luft ge energi. Beställer extra tid hos min läkare och kollar alla värden. Äter och sover och rör mig som jag ska. Men det hjälper inte. Längtar bara efter kudden. Det är en trötthet så svår att övervinna. Alla göromål blir som att bestiga Kebnekaise. Dricker grönt te och starkt kaffe. Går på dejt med fina kompisen och dricker mera kaffe. Somnar mitt i pratet. Vi åker hem och jag sover en timma. Hon sitter kvar och sen lagar vi lunch. Nej jag är inte deprimerad. Jag är hjärntrött och det enda som hjälper är micropauser och en förstående familj. Och fantastisk vänner. Som stannar kvar även om man ibland är en social katastrof. I morgon är en ny dag. Jag är faktiskt glad och tacksam att så är fallet. Varje dag.

Det är vägen som är mödan värd

Att läsa en bra bok är som att förflyttas lite grann i sin vardag. Att krypa upp i soffhörnan och läsa och i bästa fall lära sig något nytt om sig själv och världen vi lever i är så viktigt för ens personliga utveckling. Ibland vill man bara läsa för att roas. Ibland får man allt i ett i en och samma bok. Att leva med mitt handikapp gör att man glömmer bort vilka böcker man läst och ibland hela innehållet i boken. En period av livet slutade jag att läsa på grund av att det kändes så meningslöst när man glömmer bort allt. Sen kom jag på. Det är ju jätte bra att glömma ibland. Tänk att få läsa en bra bok igen och få samma upplevelse en gång till! Så jag plöjer. Bok efter bok. Jag springer på bokreor och jag lånar på biblioteket. Däremot tror jag inte att jag läser som många andra. Jag läser väldigt ofta slutet först. Eller inte riktigt först. Jag läser ett par kapitel tills jag kommit in i boken och känner karaktärerna. Sen läser jag slutet och sen hela boken. Min bästa väninna tycker att jag är knäpp som förstör hela nöjet. Spänningen. Men för mig blir det bara jobbigt att hela tiden fundera över hur det hela ska sluta. Vet jag slutet så kan jag njuta av resan dit! Just nu plöjer jag Häxan av Camilla Läckberg. Egentligen så brukar jag inte läsa böcker som är så uppmärksammade. Jag brukar välja udda författare som inte får några löpsedlar. Det handlar för mig också om att läsa någons arbete. Någon har lagt ner sitt själ och sitt hjärta i något för att nå en läsare. Tänk så många böcker det finns som är så himla bra men som inte får några stora ord på vägen. Alla har hyllat Läckbergs bok. Jag är nog knäpp. Jag tycker bara att den är smärtsam. Jag har för en gång skull inte läst slutet. Jag går i mellan med andra böcker så länge. Den ligger där på nattygsbordet den där Häxan och glor på mig. Jag vet inte när jag började på den men det är månader sen. Måste man läsa färdigt en bok för att alla andra tycker att den är bra? Eller ska man ge sig och inse att det var inte min grej. Jag läser hellre någon klassiker som Karin Boye i väntan på Malin Wollins nya bok som släpps snart. Malins böcker har ett sådant underbart rakt språk som man bara älskar. Böcker... Jag kan inte komma ihåg dem efter några dagar men jag kan heller inte leva utan dem.

Att vara en närvarande förälder

I veckan är det två föräldramöten. Båda två känns som en evig repetition. Tänk så roligt man tyckte att föräldramöten var för första barnet! Efter fem ungar så har jag hört allt de har att säga en miljon gånger. Ändå skaver det och känns som om man måste gå. Man ska vara närvarande för sitt barn. Man ska delta. Man ska vara intresserad och aktiv. Annars är man en liten lort. Men tänk om jag är en sådan förälder som är oerhört aktiv med att hälsa på barnen i skolan? Kanske tycker jag att en vanlig skoldag är intressantare än all jäkla info som kommer i två timmars uppläsning som senare dyker upp både i en app och på papper. Jag älskar mina barns lärare. Det gör jag verkligen. De gör ett hästjobb. Det talar jag om för dem ofta. Mina ungar har fått all det stöd i skolan som man kan kräva. Det är stora klasser. Det är trötta pedagoger. Ändå jobbar de med en flit och en kärlek som är så avundsvärd. Jag berömmer dem ofta. Jag låter dem veta att vi är oerhört nöjda med barnens skolgång. Jag är en sådan människa som inte har problem med att säga bra saker till andra när det ska sägas. Sviker jag dem om jag inte går på ett föräldramöte eller sviker jag mina barn eller både och kanske? Det är hopplöst för vår familj med föräldramöten. Loffe är trött som en björn på kvällen. Han kliver upp mellan 03.00 till 04.00 varje vardag och jobbar. Jag har min absolut jobbigaste period på kvällen med värk och känselbortfall i ena sidan och hjärntrötthet. Det är inga problem i vanliga fall. Vi lägger oss tidigt och lever vårt liv med vila mellan varven. Jag har naturligtvis pratat med lärarna om vår problematik men ändå känner man...Vi borde gå. Vi borde vara där...